fortunaaudentesiuvat

och oftast är jag väldigt glad för att vi gör det. men jag brukar fantisera om att vi skulle röra oss i samma cirklar. och vara likadana. men det är vi inte. för han är mkt bättre än mig. så är det bara.

men snart ska vi till indierave. och då hoppas jag att han och jag inte flyttar oss i samma cirkel.

har kommit fram till att jag inte skulle tveka en sekund att bli blind hellre än att bli döv. Om nu någon skulle.. tvinga mig att välja. för det är inte möjligt att leva utan musik. Det är bara inte det.

Just nu älskar jag:

Juno-soundtracket (köpte den på lp i London)


http://www.myspace.com/noahandthewhale noah and the whale mmmmmmmmmmm. love it.
 

Hästpojken!


och så.. en låt som bara.. ja jag vet inte. är BÄST. på riktigt bäst. för mitt hjärta blir fladdrigt varje gång jag hör den och jag lyssnar på den typ 20 ggr om dagen. Kleerups remix av Tonight I have to leave it av Shout out Louds (som redan innan var en underbar låt)

hur kan man samla så många av mina favoriter i en och samma film?! Jag längtar så mycket så att jag blir tokig. Och om den ens är hälften lika bra som Paris, Je t'aime är det ju... biff. Shia LaBeouf, Blake Lively, Orlando Bloom, Natalie Portman, Christina Ricci, Rachel Bilson och Hayden Christensen. Herregud.

http://www.imdb.com/title/tt0808399/

discoavgift

På flygplatsen på väg till London såg jag Jonas Hassen Khemiri.

det var allt jag ville säga. för... mer kan jag inte säga om den saken för jag blev stum. fina pojke. det var som att man kunde se tankarna snurra runt hans huvud. och så lång han var! 

 

Ben and Jerry's får fan sitt eget lilla inlägg. Det fanns en Ben and Jerry's icecream-shop i Windsor, vi gick bara dit två gånger vilket jag anser vara en big failure, nästa gång tänker jag gå dit minst en gång per dag. Hur som helst så var vi där sista dagen och då jobbade det en sur kille där- vilket gjorde mig bestört eftersom nästan ingen i London är sur är det faktiskt ofattbart hur man kan vara sur när man jobbar på Ben and Jerry's... :S Men jag tror faktiskt han slutade vara sur, iaf lite för jag var så glad när jag var där inne så det MÅSTE ha smittat av sig. hahaha. åh jag blir lycklig av att bara tänka på det. Ben and Jerry's står faktiskt för mkt som är fint med världen. God glass, fint företag, kossor och allt sånt. ja herregud. Ben and Jerry's. fint.


man kunde köpa isbjörnarna lösa!!!!!!!!!

( så glad ska man vara när man är på Ben and Jerry's. inte stå och sura som han som jobbade där)


Fatta en sjuk grej.. Ben and Jerry's har en "free icecream for life-club".... EH... ?! jag vill också vara med där. Kvinnan som kom på Cherry Garcia-smaken är med  där tex. Och så har de glassfestival både i Vermont och UK. Och de anställda på fabriken får ta med sig 3 pints om dagen hem.

Jag älskar Ben and Jerry's så är det bara. <3

Min morbror bor i Windsor, som ligger utanför London. Där finns det ett jättestort och gammalt slott och massa andra fina saker. Det är lite snobbigt, men känns väldigt engelskt och fint. Sista dagen gick jag runt och fotade lite fina grejer så här kommer lite bilder på hur det ser ut i Windsor


Windsor Great Park. fick ungefär en hjärtattack för att det var så fint där.

här bor min morbror. Det var en lite rolig grej som hände också- vi hade pratat lite om huspriserna i Windsor tidigare på dagen, och när vi var på väg till en restaurang gick vi förbi en mäklarfirma, så stod vi och kollade lite på bilderna och priserna där och så helt plötsligt så inser min morbror att det är bilder på hans egen jävla lägenhet, för han känner igen tavlor och överkast och sånt. hhahaha. snacka om sjukt, hans värd har liksom inte sagt till honom att den lägenheten han hyr ska säljas. Men min morbror är skön så han blev inte ens orolig. Han bara garvade. Kanske iofs för att han har loads med cash och att det inte är hans problem att skaffa en ny bostad eftersom hans jobb fixar det. men roligt var det iaf. hahaha.

har ju inte haft möjlighet att lägga ut bilder från Emmas birthday, eller ja iaf firandet av den förra onsdagen, dagen innan jag åkte till London, men här är lite. det var sjukt trevligt!


kim och kicki med de fräsiga ballongerna vi köpte till Emma

födelsedagsbarnet herself i Vitan


"du vet att du fotograferar en jordgubbe...?" JA, men bara för att min kamera är så bra behöver inte alla vara avundsjuka!! :P


(här inser jag att man kan infoga bilderna i större format...) eh men iaf så hade jag på mig min "båtvärdinne-klänning" (den ser faktiskt ut som det)


Jenny och Ghita. sötnosar.



ah sen drog vi till Babas men därifrån finns det bara fula bilder på oss alla, så vi låtsas som att de inte finns. Men kul var det!!! Grattis igen Emson! <3

kom hem från London igår kväll. Känns inte så kul. Har som alltid saknat kompisarna, katterna och syskonen, men fortfarande.. så känns det inte så kul att vara hemma igen. Så har de lagt ut spelschemat till Hultsfred och Markus Krunegård och Hästpojken fick kassa speltider, torsdag resp. fredag 15.30. Kanske iofs är bra så att det inte finns så stor risk att man är för full och skiter i det. Men ändå.. lite mer stämning om de hade spelat efter 21 typ.

Ikväll är det då dags att fira Emma som fyller 21 im!! Vi ska först ha picknick i Vitan och senare ska vi till Babas. Och imorgon på morgonen åker jag till London :) Så jag kanske inte hinner blogga ngt mer innan jag åker, är stressad som fan eftersom jag inte packat klart eller nåt, men det löser sig nog.


gah äntligen händer nåt kul!

senaste avsnittet av Gossip Girl var JÄTTEjobbigt att se. Supermkt ångest.


jag vill ju att det ska bli Chuch och Blair. Jag vill ju att det ska bli Serena och Nate. Jag vill ju att Dan ska dra åt helvete.

det blir nog ingen Markus idag. Känner mig inte så bra, får hoppa över det. Ska ju ändå se honom på Hultsfred och Emmaboda, men sjukt trist :( men jag känner att jag måste vila upp mig och ladda batterierna inför onsdagen och sen London på torsdag. Vill inte vara sjuk eller må såhär just nu :/ satani.

om jag hade bott i London nu hade jag kunnat gå och köpa mig biljett till Noah and the Whale och Soko på Scala den 4 juni. men nu bor jag ju inte i London, utan i Sthlm. sött.



Noah and the whale är som en musikalisk version av Wes Andersons filmer, de själva lär inte sticka under stol med att de refererar hans verk ganska kraftigt i sina videor, deras musik skulle dessutom vara det perfekta soundtracket till en film som tex. Life Aquatic. Hoppas de samarbetar ngn gång. dregel.

markusmarkusmarkusmarkusmarkusmarkusmarkusmarkus

From here to salvador, the ladies dance
To fill us reckless sons with passions of the heart

I've been round this town for so long, she's been dancing since the first day
I've been all around but I love coming back to see lucy

She swings me over to pull me out,
Twirls around and I fall about, in giggles and laughter, oh I'm plastered, can't damn help it I'm sorry love

Whats to falling feeling feet
Great for bouncing round these streets
They're lonely like you, are for me, to ask for a dance or two

A heart of gold, and a face so pale, with a second hand dress and lips of a temptress

Bar stool banshee, howled out at me,
The kings and queens at the clubs evolved from pubs
And two much broken heart love
Singing up the blues in locked boxed bedroom,
a wop bop baloo bop ta wop bamboo
Are you going to take the chance
Why do you care no one plays fair
And neither do the lords of the dance

From here to Salvador, the ladies dance, to fill us reckless sons, with passions of the heart

Well it's a bang bang Anglo Saxons at the disco
A tish you all fall down
Hound dogs round on the prowl
For the next young girl, who told her daddy,
"I'm going round Gemma's to learn and study, I'm young and so free and I'm kinda sexy, and when I'm on the floor all the boys they feel me, and old dear diary's never been a friend of mine."

From here to Salvador, the ladies dance, to fill us reckless sons, with passions of the heart

För 5 år sedan...
var jag 15 going on 16, och jag skulle just åka på min första Hultsfredsfestival. Jag skulle just sluta nian och var poppare som in i helvete, lyssnade typ bara på The Ark, Melody Club, Caesars Palace och sprang omkring i mina röda Converse och min orangea Kånken. Jag var bästa kompis med Kim. Jag hade aldrig druckit alkohol, var vegetarian sedan nåt år tillbaka och jobbade på Gröna Lund under sommaren. Jag kunde ALDRIG hålla mig ifrån att hamna i diskussion med vem som helst, så länge det handlade om ngt jag brydde mig det minsta lilla om.

För 3 år sedan...
gick jag i tvåan på Södra Latin, det var nästan skolavslutning och jag skulle till Hultsfred då också. Det var första sommaren jag och Isa började umgås på ngt annat sätt än bara på släktkalas etc. Vi var på Hultsfred, som inte var så lyckat och vi var på vårt första Emmaboda tillsammans(jag, Isa och Jenny)- fortf. typ bästa festivalen någonsin. Vi hängde hela sommaren, kollade Team America, åt godis och skrattade tills vi fick magknip.

För 1 år sedan...
... mådde jag inte så bra.

För 3 månader sedan...
var det vinter

Igår...
vaknade jag för första gången på väldigt länge efter en utekväll och var inte förjävla bakis. slöade ett tag hemma sen åkte jag in till stan och fikade med Malin och Jenny, sen kollade vi på Miffo och Control.

Imorgon...
är det förhoppningsvis Markus Krunegård på Kafe 44

Om ett år...
det varken kan eller vill jag spekulera i

igår var det alltså Markus Krunegård på Debaser Medis. Oh gosh nu är jag om möjligt ännu mer kär i honom. Han är världens bästa och finaste! Och dessutom var jag där med två av vänskapskretsens finest- Emma och Isa. Fin kväll- tills jag bara.. dog av trötthet och vi gick från Debaser typ klockan 2, men jag är sjukt nöjd med kvällen!

Först förfestade vi lite hemma hos Emma. Roade oss med att dricka alkohol, lyssna på musik och ta 500 miljoner bilder på varandra.


sen hann vi ta säkert 100 bilder under de 6 min vi väntade på tvärbanan



men sen kom tvärbanan, då var det slut på det roliga..? NÄÄÄ. inte då!


sen kom vi fram och efter en jävla väntan började förbandet- Autisterna, de tillverkar ju trevlig musik och är ett gäng sötnosar men.. ja... THEY AIN'T GOT NOTHING ON MARKUS!!! http://www.myspace.com/AUTISTERNA


och sen. så hoppade mitt hjärta över ett slag eller tusen för då stod plötsligt Markus där. <3

sen gick Isa närmare och fotade, jag vågade inte ens gå närmre, för då hade jag dött.



sen vare fest. tills vi inte pallade längre, och när vi skulle gå gick vi förstås jättenära förbi Markus som bara stod där och hängde och jag... nä sånt där orkar jag bara inte med. <3 Markus.

sitter hemma hos emma och lyssnar på hästpojken, dricker cider och snart drar vi till Markus Krunegård på Debaser. sjukt nice livet kan vara ibland ändå!!

jag var på Apoteket idag, för att hämta medicin åt en dam. Han som satt i receptdisken, apotekarn, han var ung, kanske... 27 år. och söt som spunnet socker. Jag har aldrig sett en fin apotekare förut. Han hade en liten skylt på bröstet med sitt namn. Och så stod det: Leg. Apotekare. eller något sånt. Dessutom hade han världens finaste namn, alla pojkar som har det namnet blir automatiskt lite, lite finare. oavsett om de är fina eller fula från början. Men jag kan fortf. inte bestämma mig för om jag tycker namnet är finast med Ph eller F. tänker inte ens berätta vad det är för namn. det är hemligt.

jag ska inhandla läkemedel oftare.

en till tråkvecka. bara fem dagars jobb. SEN! På lördag är det Markus Krunegård, på tisdag är det Markus Krunegård, på onsdag är det Emmas födelsedag som firas (men egentligen fyller hon ju på torsdag, men då drar ju jag bort!) först ölpicknick i Vitan (alla välkomna!), sen BABAS!, sen torsdag London sen onsdagen efter jag kommit hem på tisdagen sista Babas innan sommaren. pust! fan vad mycket roligt. de här fem arbetsdagarna känns så mycket lättare att genomlida!

antagligen har ALLA sett det här, eftersom klippet har typ 24 miljoner views, men jag och Isa hade båda HELT missat det och nu har vi sett det typ 100 ggr ikväll för det är tamejfan det roligaste jag sett, jag har ONT i magen för vi har skrattat så mkt. det är helt jävla sjukt seperoligt. jag orkar inte ens se på det fler gånger för det är så kul.

så har jag känt mig idag. en riktigt jobbig jävla fuuuuldag.



men Emma var snygg som vanligt- tom med ny tisha! Hm:s herravdelning for the win, jag köpte en ny träningsväska äntligen, så slipper jag släpa runt på SATS-bagen och skämmas. men den får ni se en annan dag.

hon är ute på galej ikv hon. e inte aaaallls avundsjuk för att hon får gå till Babas och jag inte eftersom jag ska upp 6.30. nä inte alls. fu Emma! som dessutom nyss skickar fyllesms till mig. jag låtsas som att jag sover. tralalala.

Jag har en tidsmaskin. Som jag köpte för mina första sommarjobbspengar från Gröna Lund typ.. år 2001 kanske. Den kostade 2700 på teknikmagasinet. det är en minidisc. Idag var batteriet i min mp3 nästan slut när jag skulle ut på promenad, så jag tog minidiscen som låg i en låda, det satt en disc i, och jag visste inte vad det var- och det visade sig att det var en tidsmaskin. Det var nämligen min The Ark-disc. Med deras två första skivor, ep:s och lösa låtar. alltså allt fram tills att de började bli lite sämre och jag tappade intresset. vet dock inte hur de två faktorerna hänger ihop på för vis. men hursomhelst... så avgudade jag The Ark. The Ark var en jättestor och viktig del av mitt liv när jag var 14-15-16. Ola var den finaste, bästaste och smartaste jag kunde tänka mig. Jag gick där och lyssnade och ALLT kom tillbaka- att stå längst fram med Kim på konserten i Gävle och fakkka ur för att man fick lite av Olas spott på armen, att stå NÄSTAN längst fram sista kvällen på Hultsfred och nästan dö av trängseln men ändå stå och gråta för att Ola sjunger så vackert och en hel gospelkör backar upp och han ber oss alla att sjunga änglakören i Calleth You, Comet I. Och jag minns hur det är att känna att man helt plötsligt inte älskar The Ark längre, jag minns hur fruktlöst det är att försöka förklara för folk varför det ger mig ångest att stå ganska långt bak på Hultsfred ett par år efter den magiska sista natten (då jag inte ens var full eftersom jag var nykterist på den tiden:P) "varför kan du inte bara njuta av musiken? Du älskade ju The Ark förut." Men det går ju inte. jag har inte riktigt kunnat förklara det för mig själv, men de senaste åren har jag upptäckt att nostalgidjävulen alltid är mig hack i hälinen. jag har otroligt dåligt minne, och har ofta svårt att konstruera dåtiden, det som varit; vem var jag? vad tänkte jag? Foton kan ju frammana det lite, att prata med gamla vänner också- men det är via musiken det händer, det är därför minidiscen på riktigt är en tidsmaskin. och jag tycker det är.. ja bitterljuvt är nog det bästa ordet för att beskriva det. Men det är som med David i Farväl Falkenberg- jag tänker bakåt. hela tiden bakåt. nostalgi. ja herregud.

Men i afton när jag vandrade runt... så var det ändå något fint som hände. Jag gick där på vägen, det var ganska dunkelt, men inte så kallt, jag gick på samma vägar jag gått på sedan jag var liten, jag lyssnade på The Ark, tänkte på gamla minnen, lyssnade på texterna och pendlade mellan att känna samma sorg som jag kände då inför vissa av låtarna, men också... att känna det i Olas texter som jag faktiskt är ganska övertygad om hjälpte mig att bygga den personen jag var förut (som jag tyvärr gått ifrån lite, och blivit en svagare, sämre version av). Jag hittade sommarens första maskrosboll (älskar maskrosbollar!), plockade faktiskt upp den och blåste iväg den, log lite för mig själv eftersom jag ändå kände mig lite fånig över mitt dumma flin efter den lilla gesten. Och då kändes det som att jag någon gång kanske kan bli den där personen igen. Som lets her body decide, where she wants to go, high or low, fast or slow, fast en ännu bättre, äldre och visare version. men i ryggen kommer jag alltid ha In lust we trust, The Arks andra skiva som jag fortfarande känner till så väl att varje textrad, varje skiftning är mig bekant, har aldrig lyssnat så mkt på en och samma skiva efter det tror jag.

men den där nostalgidjävulen slipper jag nog aldrig ifrån. så jag får försöka använda det som bränsle istället.


i något slags försök att kunna använda väskan igen suddade jag över allt som stod i stil med: jag älskar Ola, Ola Salo= kung osv osv. stod lite annat tjafs också. Men The Ark gick inte att sudda över så jag.. skrev The Sharks ist. herregud. jag saknar den här väskan, men jag kan inte riktigt identifiera mig med den längre :(


min storslagna samling med The Ark-urklipp. (ser ni Håkan min nuvarande älskling på ett hörn häruppe? :P)


(på väg till Allsång på Skansen för att se The Ark, med kimson)


(ja jilar the ark, står det på våra hemmagjorda tishor, sjukt snygga!)

Och nu bonusen.. fick på riktigt tårar i ögonen när jag lyssnade på den här ute på promenaden. För det första för att jag verkligen minns hur det kändes. då. och för att jag är "much older", men jag har inte börjat leva mitt liv än, känns det som. (I hope that someone's gonna call and tell me this night is over, cause I wanna start living my life before I get much older)

The Tracey Fragments. http://www.imdb.com/title/tt0801526/ är en otroligt bra och lite egen film som faktiskt var en av de allra mest uppfriskande (rent filmiskt- jag menar de använder sig av multiframes typ hela filmen! wonderful) jag sett på väldigt länge. Ellen Page är som vanligt grym. Vill inte säga för mkt, men den handlar om Tracey Berkowitz, 15 år, som har ett rent och skärt helvete både hemma och i skolan (där hon kallas "it", eftersom mobbarna anser att det inte går att avgöra huruvida hon är en kvinna eller man då hon inte har några bröst). När filmen börjar befinner sig Tracey på en buss nästan helt naken, invirad i ett duschdraperi, någonting hemskt har hänt, och hon letar efter sin borttappade lillebror. se den helt enkelt!

jättefin dag. lite jobb, sen mkt häng med Isa, fika med faster och mkt böcker på biblioteket. (åh SOM jag saknat stadsbiblioteket). men jag hade inte med mig kameran. det skulle jag haft, för när man inte har med den ser man massor med fint att fota. tex. kajutan på vetekatten, isa i sköna 80-tals outfiten i solglittret, en jättecool bil m.m.

im. tar jag med kameran till jobbet, hur tung den än är. såde!

Idag var jag på teater med Bella. Vi såg Tre Kronor på Dramaten, vilket är tre små pjäser i ett paket, en om Gustav Vasa, en om Kristina och en om Gustav III. Det var lite skiftande kvalité på pjäserna men det som överlag var alldeles lysande var skådespeleriet och scenografi och ljus. Bäst var nog den om Gustav III, med Mikael Nykvist i huvudrollen. I Vasa spelade Torkel Petterson huvudrollen och Kristina spelades av Elin Klinga.

Efter pjäsen gick vi och tog en cider på Frippe alldeles intill. Där stod Torkel Petterson, Elin Klinga, Micke Nykvist och massa andra av skådespelarna och sjöng allsång och drack öl. på fullaste allvar. Torkel hade tom. Vasa-skägget kvar, jag och Bella diskuterade hurvida det var ett äkta skägg eller ej. hoppas det var äkta. Det var hursomhelst väldigt gulligt att de stod där allihop och röjde. Torkel har en härlig röst, särskilt när han talar. alldeles... vibrerande basaktig typ. han sjöng fint också.

eftersom jag har tråkigt och är festivalsugen tänkte jag (trots att ett allmänt ointresse lär breda ut sig bland mina läsare) lista vilka band/artister jag vill se på Hultsfred.


MÅSTE se
Markus Krunegård
Familjen
Hästpojken
Babyshambles
Håkan Hellström
Those dancing days

Vill se (men jag dör inte om jag missar)
Adam Tensta
Get cape. Wear cape. Fly
Linkin Park
Looptroop Rockers
Rufus Wainwright
Timo Räisänen ("alla som inte sjunger med i Sweet Marie är töntar" Allt enl. rockpartys hemsida)
Kocky och La Vida Locash
Lykke Li

Kan tänka mig att se om jag är full eller uttråkad. eller båda
Mange Schmidt
Säkert!
Caribou


Sweet Marie- Timo Räisänen

jag känner egentligen för att utse Markus Krunegård igen, för han är poppojken hela dan, men nu får det bli en annan som ligger mig mkt varmt om hjärtat och det är Tiger Lou aka. Rasmus Kellerman. Han ligger mig så varmt om hjärtat så att min första tatuering faktiskt var ett Tiger Lou-citat:

det kommer från den eminenta låten The Loyal:

The Loyal som släpptes 2005 är Tiger Lous senaste, men jag tror bestämt att en ny platta är på gång och här är ett litet smakprov på den (ett underbart smakprov):

ja hans genius behöver väl egentligen ingen närmare presentation- men en röst som icke är av denna värld, fantastiska texter och musik som får hjärtat att hoppa över ett slag. jag älskar tiger lou.

en av mina favoritröster. en av mina favoritvisor. det kan inte bli annat än magi. ljudet är dåligt, bilden är KASS, men.. jag får myrpattar på hela armarna i vart fall. kärlek <3

Himlen är oskyldigt blå- Håkan Hellström

nu vet ni- blir det fototerror på bloggen. I'm going all out- jag tar bilder på mig själv i spegeln, jag kanske kastar in en dagens outfit. fast att skriva vart sakerna kommer ifrån känns ambitiöst när man har max 10 läsare, så det skiter jag i. men foton blir det. en del ego, en del kamrater, och om de protesterar så slår jag dövörat till. sådeså.
Idag har jag städat och fejat hela dagen så jag har absolut inte ett skit av värde att komma med- därför kastar jag upp några bilder från den fina museum-dagen igår. Dessutom hade jag på mig min absoluta favoritstass- mina nya chinos, mitt nya Blondie-linne och min nya kofta. egentligen är det sjukt hur man kan må så OTROLIGT mkt bättre om man har på sig kläder som man tycker om och trivs i. Jag mår dåligt som ett as om jag inte har på mig kläder jag tycker om och trivs i.


hahah den här bilden är sjukt rolig. kolla in Ian i hörnan. gnällspik, bara för att jag sa att han inte fick vara med på bilden behöver han ju inte bli så sur. sen fick han vara med. då blev han glad.

idag var jag på Moderna och Nationalmuseum med ett stort gäng, Isa, Emma, mor, Ian, Isabel och mammas kompis Suzanne. Nationalmuseum är ju alltid trevligt och Toulouse Lautrec-utställningen var ju fin. Warhol-utställningen var lite rörig och det var svårt när vi var så många (och dessutom var det proppat med folk), men det fanns en sak där som var helt fantastisk och det var en konstfilm med Edie Sedgewick. Jag satte mig framför den och fastnade totalt. Hade kunnat sitta där i flera timmar typ om inte de andra hade velat gå. Det är någonting med hennes ansikte, hennes sätt att röra sig som är så otroligt trollbindande, det var nästan lite obehagligt, vet inte om jag varit med om något liknande innan, att man inte vill slita blicken från någon, att någon kan ha ett utseende som är  så spännande, som får en att hela tiden vilja veta mer; vad tänker hon, vem är hon?



På Moderna såg jag också en av de absolut finaste tavlorna någonsin, som jag dessutom (lyckligtvis) införskaffade på affisch: Den Döende Dandyn av Nils Dardel. finns inte ens ord att beskriva det. det behövs inte.

färgerna på den här versionen såg lite off ut, men vafan dra till Moderna och bevittna med egna ögon!