fortunaaudentesiuvat

idag var jag på Moderna och Nationalmuseum med ett stort gäng, Isa, Emma, mor, Ian, Isabel och mammas kompis Suzanne. Nationalmuseum är ju alltid trevligt och Toulouse Lautrec-utställningen var ju fin. Warhol-utställningen var lite rörig och det var svårt när vi var så många (och dessutom var det proppat med folk), men det fanns en sak där som var helt fantastisk och det var en konstfilm med Edie Sedgewick. Jag satte mig framför den och fastnade totalt. Hade kunnat sitta där i flera timmar typ om inte de andra hade velat gå. Det är någonting med hennes ansikte, hennes sätt att röra sig som är så otroligt trollbindande, det var nästan lite obehagligt, vet inte om jag varit med om något liknande innan, att man inte vill slita blicken från någon, att någon kan ha ett utseende som är  så spännande, som får en att hela tiden vilja veta mer; vad tänker hon, vem är hon?



På Moderna såg jag också en av de absolut finaste tavlorna någonsin, som jag dessutom (lyckligtvis) införskaffade på affisch: Den Döende Dandyn av Nils Dardel. finns inte ens ord att beskriva det. det behövs inte.

färgerna på den här versionen såg lite off ut, men vafan dra till Moderna och bevittna med egna ögon!