fortunaaudentesiuvat

Vi såg Dear John i afton. och jag vet inte vad jag ska känna. jag blev väldigt berörd och omtumlad men jag vet inte vad jag tycker än, fick mig att börja tänka iaf. men mest tänkte jag: AMANDA SEYFRIED KAN DU LÄGGA AV OCH VARA SÅ JÄVLA VACKER?!


liksom.... det är knappt kul... :(

Melodifestivalen:

Skulle det inte vara helt otroligt att ha ett hemligt rum? Som ingen visste om. Ingen skulle veta att det fanns där, men när man visste vart det låg och hur man tog sig in skulle det där finnas ett lagom stort rum, med ett skrivbord, en stol, kanske en skön soffa, massor med böcker och bilder. En egen värld, där ingen annan visste hur någonting var, där ingen annan någonsin hade varit. Det ska jag ha. nån gång.

Såg Wall Street 2 idag. Tyckte den var riktigt jävla bra! Precis som ettan, men det var samma problem med denna; ungefär 60 procent av handlingen går mig över huvudet eftersom jag inte förstår ett jota om ekonomi. måste lära mig för jag känner mig som en idiot så fort någon börjar prata fonder, investmentbanking etc etc. men... ja det var en fin film. på många sätt. och då förstod jag bara 40 procent av den :O

ibland tänker jag att jag kanske kan skriva exakt allt jag tänker här. för det är ändå ingen jag känner som läser den här bloggen längre. vad jag vet. vet inte ens vem det är som läser. det är inte många. men några är det. men jag vet inte vilka....


vem är du?

man ska aldrig underskatta värdet av att ha en utsikt. en utsikt behöver inte vara berg eller hav eller nåt sånt. men... att ha något att kolla på när man skriver och är. något annat än ett diskberg. den kreativa miljön är av största värde. jag vill ha en utsikt. som den ovan. nånting i den stilen.

För ett par månader sedan började det dyka upp bilder på tumblr från filmatiseringen av Never let me go, med Keira Knightley, Carey Mulligan och Andrew Garfield, så småningom även i filmtidningar etc och mitt intresse väcktes. Jag fick aldrig någon korrekt uppfattning om vad den handlar om men jag bestämde mig för att jag åtminstonde ville ha läst en bit av boken innan jag såg filmen, helst hela såklart. Så förra veckan beställde jag den och igårkväll började jag läsa, när jag hade läst typ 5 sidor kände jag mig redan relativt skakis och kände på mig att den här boken skulle... göra något med mig, skaka om mig typ. så kom jag på; justdet filmen som kommer, så jag kollar trailern och efter att jag sett trailern smäller jag typ ihop boken och känner att jag aldrig kan se filmen. eller läsa boken. Jag kan verkligen inte beskriva varför jag känner så och jag vet att jag kommer läsa boken (har redan vart och nallat på den lite idag) och jag kommer se filmen och sen kommer jag bli knäpp. och drömma om den. och ha känslan i kroppen hela tiden. och...


FAN VA COOOOOLT det är :O att en bok kan göra det med en. och en film. och SÄRSKILT den magiska kombon- awesome bok, awesome film. det gör så att jag får krupp. Sist jag läst en bok som verkligen NÄSTLADE sig in i mina drömmar var Nyår av Stig Larsson och... ja den gav mig massiva mardrömmar. jag hyser starka misstankar om att Never let me go ska göra samma sak.

Min absolut högsta önskan i livet är att bli vampyr. en twilight vampyr. finns ungefär 100 anledningar till varför jag vill det men det är inte kanske främst de ni tror; typ.. glittra i solen, slippa tänka på mat någonsin, bli stark, snygg, rik osv. den absolut främsta anledningen till att jag vill bli vampyr är att jag skulle ha obegränsat med tid. våra liv är så otroligt korta, det är skrämmande hur korta de är. Det finns så sjukt mycket saker jag vill hinna förstå innan jag dör, det finns så många böcker jag vill läsa, så många känslor jag vill känna, så många upplevelser jag vill ha, men... jag kommer inte hinna. Jag kommer inte hinna med ens en bråkdel. Om jag vore vampyr (en twilight vampyr that is) skulle jag aldrig behöva sova OCH jag skulle leva väldigt mycket längre än vad jag kommer göra som människa. jag avskyr att bli avbruten av min trötthet när jag vill göra saker, läsa saker, uppleva saker och att slippa den känslan skulle vara den största välsignelsen någonsin. och jag vet att folk vill argumentera emot här. att det är ju skönt och sova. och man behöver paus och allt det där. men.. om jag var vampyr skulle jag ju inte behöva det!!! precis som Bella är hundra procent säker på att hon vill bli vampyr (av till skillnad vad ni kanske tror även av andra skäl än att hon med hela sin själ älskar Edward) är jag också tvärsäker på att om chansen uppenbarade sig så har jag gjort mitt val. Och ja.. jag vet att det inte är så stor chans att vampyrer existerar, och gör de det är det stor risk att de mer liknar vampyrerna i True Blood (minus att True Blood inte finns, drycken alltså :P) men.... JAG SKITER I DET FÖR JAG FÅR TRO VAD JAG VILL ;) ;) ;)

Det jag älskar mest med Edward... är att han har haft roughly 33 000 nätter för sig själv att läsa, tänka, läsa ännu mer, tänka ännu mer och ja.. ni fattar grejen. Det finns liksom en anledning till att han är en så vacker person som han är... ju mer tid man har på sig att förfina sig själv desto större chans är det att man kan agera som en intelligent och kännande människa. Gud vad jag önskar att jag kunde få göra det....