fortunaaudentesiuvat

ja. härligt. såna där beslut som har massor med olika parametrar och aspekter men hur man än vrider och vänder så känns inget rätt. där är jag nu, fångad mitt i det största obeslutet på väldigt länge. vart jag än går känns det fel och jag får panik.

såhär upp och ner har det nog aldrig varit. jag ber för att försöka få hjälp och styrka att klara mig igenom det. men jag vet inte om jag kan.



önskar jag kunde.

nu är det inte bra.
inget är bra.

och jag har så jävla ont i huvudet.
och jag är skittrött men jag kan inte sova.

nu har jag inte lust.

Idag har varit en av de sämsta dagarna någonsin. jag skulle ha jobbat men har legat med sepemensvärk i sängen hela dagen och inte fungerat. jag är på skitdåligt humör, jag är dessutom relativt övertygad om att det inte har med min mens att göra utan mer med att folk är idioter ibland, jag blir så trött på alltihop.

man kollar på tv. och där är det bara en massa jävla skitsnack, helt onödiga program med helt meningslösa poänger och utan någon som helst mental eller för den sakens skull ens humoristisk stimulans. man umgås med folk och man blir lite.. trött på att alla människor spelar så mycket spel och ska vara så himla hemliga och... stängda. man känner inte varann. för ingen vågar. eller de flesta vågar inte.

jag trivs inte med det här livet jag gör inte det. jag är inte nöjd. jag är inte stimulerad.

kära gudinna låt mig hitta något som är viktigt för mig, låt mig hitta en plats och en mening som ger mig tillfredsställelse, jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så men nu känner jag att jag även behöver lite hjälp på traven i form av en eller några fina sammanträffanden, några små puttar, hjälp på vägen, kan du inte bara.. skicka in någon?



på onsdag........ <3

är sjukt trött på att ge ALLDELES FÖR JÄVLA MKT SHIT.

är inte älska, glömma och förlåta, även om de sakerna ibland kan komma väl till pass, nej vetni det jag verkligen inte kan komma i underfund med är VARFÖR jag aldrig vill sova när jag får och "borde" och alltid vill sova annars?!

jag vågar typ inte gå och lägga mig, för det där vridandet och vändandet och inte kunna somnandet.... *ryser* det spelar liksom ingen roll hur trött jag är, jag kan aldrig veta om det ska bli så, eller om det ska bli bra, alltså att jag sover hur skönt som helst.

jag vågar inte lägga mig. ärligt. jag sitter kvar här enbart därför, försöker trötta ut hjärnan men egentligen väcker jag den bara mer och mer. suck.

note to self: måste skaffa jobb där jag får bestämma mina egna tider!


ps. jag vill åka tåg. älskar tåg. men inte x2000, den är lite jobbig och går för snabbt så jag mår illa ibland. ds.

beställda och nu väntar jag bara på att de ska komma.

jag är ganska trött på att vara ledsen, att hata mig själv, att ställa till det för mig, att vara tjock, att vara otränad, att vara tråkig, att vara trött, att vara ful, att lägga upp mitt hjärta på ett fat så att folk kan krossa det.

så nu struntar jag i allt det där ett tag och fokuserar bara på en sak; Roller Derby!!!!!!!!! <3<3<3<3

har äntligen börjat med denna sport och även om jag ser en lång och svår väg framför mig så känner jag mig inte nedstämd utan bara pepp och så himla.. glad för att jag börjat. har svårt att tänka på något annat och jag bara längtar tills jag är en rollergirl på riktigt.

tror det passar mig.

nu blev jag rädd. jag ligger och kan inte sova pga mensvärk och annat otyg och så skulle jag rätta till en sladdosa, en sån gammal jävel, ojordad, som ligger på golvet i vilken både min datorladdare och mobilladdare sitter i. Och vad som händer är att jag typ vänder på den för den ligger på högkant pga av att macbookladdaren är tung och sitter direkt i, och så trycker jag till iphoneladdaren för att försäkra mig om att den satt i, så bara small det till och det kom ut en gnista och började lukta liksom.. bränd el.

nu kan jag ju verkligen inte sova. hela mitt rum kommer brinna upp.

jag är jätterädd för elektricitet, det är nog det närmsta jag kommer en fobi, jag menar jag är ju inte paniskt rädd inför att hålla på med el och jag kan ju byta lampa och propp och sånt men det är med en enormt obehag och jag nojar nog mer än nödvändigt om det, även om jag vill påpeka att elektricitet faktiskt KAN vara farligt om man inte hanterar det rätt så jag menar jag är ju inte helt ute och cyklar...

en sak som dock är väldigt fascinerande är om man en blixt slår ner i en kan man få sånt här efteråt:

jag läste om det någonstans men kommer inte ihåg vad det hette, men som synes ser det ut som ett träd på kroppen, men är antagligen något med att blodomloppet reagerar på elekticiteten etc. Fortfarande inte värt att få en blixt i sig dock även om man får en cool naturlig tatuering typ.. fy faaaaan vad det måste vara läskigt!

jag undrar hur det skulle vara att inte vara jag.
jag undrar hur det skulle kännas att inte ha huvudet fyllt till bristningsgränsen med funderingar, fantasier och nojor hela tiden.
jag undrar hur det är för vissa andra, som verkar leva sitt liv utan den här ständiga terrorn som kommer från att ha en överarbetande hjärna.

nu låter det som jag tror att jag är smart. att min hjärna på något sätt är överlägsen vissa andras.
det vet jag inte om jag anser. kanske.
jag kan ju bara försöka förklara hur det är att vara jag. jag kan ju bara försöka förklara både för mig själv och er hur min hjärna fungerar, hur min verklighet ter sig. och för mig är det så att jag har inte ork eller tid att uppleva och känna så mycket i livet för min hjärna går på högvarv hela tiden, jag får aldrig vila, inte ens när jag sover, SÄRSKILT inte när jag sover (mina drömmar är inte att leka med). Och man kunde ju önska, eller JAG önskar, innerligt varje sekund att allt detta kunde vändas till något produktivt, något konstruktivt, något jag kunde bygga en karriär eller i vart fall en självkänsla på, och ja än är det väl inte försent, jag hoppas fortfarande att det ska kunna hända. Att det som tagit ifrån mig mycket jag önskat och längtat efter hela livet, det som fått mig att känna mig ensam, det som gett mig tusen sömnlösa nätter, någon gång ska visa sig inneha en mening.

annars blir det svårt. då blir det mycket svårt att acceptera den väg jag blivit tilldelad.

då var ju allt i onödan.