fortunaaudentesiuvat

jag undrar hur det skulle vara att inte vara jag.
jag undrar hur det skulle kännas att inte ha huvudet fyllt till bristningsgränsen med funderingar, fantasier och nojor hela tiden.
jag undrar hur det är för vissa andra, som verkar leva sitt liv utan den här ständiga terrorn som kommer från att ha en överarbetande hjärna.

nu låter det som jag tror att jag är smart. att min hjärna på något sätt är överlägsen vissa andras.
det vet jag inte om jag anser. kanske.
jag kan ju bara försöka förklara hur det är att vara jag. jag kan ju bara försöka förklara både för mig själv och er hur min hjärna fungerar, hur min verklighet ter sig. och för mig är det så att jag har inte ork eller tid att uppleva och känna så mycket i livet för min hjärna går på högvarv hela tiden, jag får aldrig vila, inte ens när jag sover, SÄRSKILT inte när jag sover (mina drömmar är inte att leka med). Och man kunde ju önska, eller JAG önskar, innerligt varje sekund att allt detta kunde vändas till något produktivt, något konstruktivt, något jag kunde bygga en karriär eller i vart fall en självkänsla på, och ja än är det väl inte försent, jag hoppas fortfarande att det ska kunna hända. Att det som tagit ifrån mig mycket jag önskat och längtat efter hela livet, det som fått mig att känna mig ensam, det som gett mig tusen sömnlösa nätter, någon gång ska visa sig inneha en mening.

annars blir det svårt. då blir det mycket svårt att acceptera den väg jag blivit tilldelad.

då var ju allt i onödan.