Andra Avenyn- SKÄMTAR DE?!?!?!?!?!??!?!?!

Jag såg nyss med skräckblandad förtjustning första avsnittet av SVT:s nya storsatsning Andra Avenyn. Min spontana reaktion är typ:

"WTF?!?!??!?!?! SKÄMTAR DE ELLER?!??!?!? VAD I HELVEEETEE?!??!?!"

ehm.. ja nåt sånt. Serien är på exakt samma nivå som typ Tre Kronor, Rederiet osv osv. Som känns lite.. blasé. På något sätt. Helt ofattbart hur vår public service tv kan satsa massor med tid och pengar på ett koncept som till 100 procent andas 1996. USELT manus, USLA skådespelarprestationer, extremt ensidiga och stereotypa karaktärer, hemskt pinsamma tillbakablickar, ofattbart smörig musiksättning, helt sjuka intriger, ja i princip ALLT man kan förvänta sig av ett tvättäkta såpakoncept. Jag satt nästan ett tag och funderade på om inte den enda vettiga förklaringen var att serien är gjord på skämt som nån slags kitchig blinkning till såpornas guldålder. Men isåfall är det TAMEJFAN INTE KUL!!!! SVT har, kan och BÖR leverera bra dramaproduktioner, och visst är mångfald och oliktänkande bra, men att satsa pengar på ett såhär absurdt koncept är inte försvarsbart någonstans :( Jag är rädd att serien INTE kommer bli ett fiasko, att folk faktiskt kommer titta på det här en längre tid. Men det har jag väldigt svårt att tänka mig. Det räcker liksom inte för att hålla kvar folks intresse. PINSAMT :(

Det enda positiva är att Filip Berg (tror han heter så), snyggot som var med i Hip Hip Hora, är med, men han spelar å andra sidan på klassiskt såpamanér en karaktär med ett helt bisarrt töntigt namn- Dildo, så exakt DÄR var ju det förstört också. Men jag tänker fan fortsätta kolla. För att min skräckblandade förtjusning över skammen och uselheten över detta program kommer hålla i sig ett litet tag till.

Ska bli så jävla spännande och se hur tittarsiffrorna kommer te sig om ett par veckor, och månader. Kom igen SVT for fucks sake!!! Ni har ett helt jävla lager av typ 50 års produktioner som ligger o dammar, om INGEN kunde komma på något bättre än det här, kunde ni åtminstonde inte dra fram någon gammal skön serie eller pjäs (eller vad fan som helst?!) och sända i repris?! Nej herre min gud alltså! Jag förlåter er för att ni i höst har visat Upp till Kamp, en av de bättre serierna någonsin, men... ni kan inte sända Filmkrönikan en halvtimme i veckan, så att de måste speeda igenom en hel filmvärld av intressanta saker och sen ägna 3 fucking timmar i veckan åt den här smörjan?! Inte ens fast det är så dåligt att det slår över och blir lite roligt. I ett par veckor...


Onödiga remakes- VIK HÄDAN!

ÅÅÅÅKEJ! Nu är det hög tid för mig att här i bloggen vika ett inlägg till vad jag vill kalla ett av vår tids största idiotier: DESSA STÄNDIGA JÄVLA REMAKES av filmer!!! Det är en sak att göra en remake av en 50 år gammal film som idag kan göras till något helt nytt och annorlunda (Tex Ocean's eleven, remake av Storslam i Las Vegas, tekniken kanske inte riiiiktigt var lika cool back in the days på Sinatras tid, så detta är en accepterad remake enl. mig+ mer än så eftersom filmen är underbar :) ), det är en sak att göra en remake av en film som är/anses vara dålig, men med en story etc som har potential. Detta är okej, intressant, roligt och kanske i viss mån oundvikligt, då det kan vara svårt att komma på massor med helt nya storys, då det finns ganska många filmer redan, och film har på ett sätt helt andra begränsningar än vad litteratur har (därför den har klarat sig i några tusen år, lär iofs finnas en hel del förtäcka remakes där också men men :P).

MEN NU MINA VÄNNER!!! Nu har jag stött på en remake som väcker irritation och ett gigantiskt frågetecken uppenbarar sig framför mina ögon. För att citera Samantha i Sex and the City: (iofs när hon fått reda på att en bekant inte har sex, men det passar här också) "Why?! And more importantly... WWWHHHYYY?!?!"
ok.. here it comes:
Den österrikiske regissören Michael Haneke gjorde 1997 en jäkligt grym film som heter Funny Games.
http://www.imdb.com/title/tt0119167/  Nu har han tydligen bestämt sig för att den filmen, med österrikiska skådespelare den duger inte! Så han har 10 år senare, 2007 gjort en remake på sin egen film med amerikanska skådespelare! Jag har sett trailern.. och kan säga såhär: DEN VERKAR TAMEJFAN VARA EXAKT LIKADAN, BILDRUTA FÖR BILDRUTA, REPLIK FÖR REPLIK! Om inte trailern är en stor jävla scam så är detta tamejfan en enorm skandal (om man får använda sig av lite kvällspress-snack :P)!!!

VARFÖR?! :( Kan alla ni filmskapare sluta göra remakes på filmer som inte behöver en remake?! En remake, en makeover gör man på något/någon som är ful, rutten, gammal, i behov av att fräschas upp. Inte på någon som är fin som den är, med sin egen stil, med sin egen charm, som står på egna ben. Martin Scorsese.. en av 70-talets (och framåt) största regissörer, nyskapande, storslagen, går och gör en remake på en film som redan är bra?! (Infernal Affairs som blir till Departed) Det känns som ett hån mot filmskapande på något sätt.. :( Infernal Affairs utspelar sig i Hong Kong, men det funkar tydligen inte för en amerikansk publik då..?! För film handlar ju inte alls om att vidga sina vyer, se saker man inte sett, försöka förstå omvärlden bättre?!

Jag blir så ledsen. Jag tar åt mig på riktigt. Går och lägger mig nu. Jävla Haneke! :(


Läsdagbok

Kollade nyss igenom min läsdagbok sen förra året och insåg att jag bara läst 26 böcker på drygt ett år. Måste verkligen ta och skärpa till mig. Mer disciplin på läsning både privat och skolläsning. Så det så! Men de böcker jag läst är enligt min lilla bok iaf:

Herakles- Theodor Kallifatides
Duck City- Lena Andersson
Penetrering- Unni Drougge
Kärlekens brutala språk- Alicia Erian (novellsamling)
Veronika bestämmer sig för att dö- Paulo Coelho
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig- Bodil Malmsten
Sen tar vi Berlin- Moa Lina Croall
Kiffe Kiffe Imorgon- Faïza Guene
Lolita- Vladimir Nabokov
Räddaren i nöden- J.D Salinger
Lilla du och Jävla jag- Johan Wensheim
För att lämna röstmeddelande tryck stjärna- Bodil Malmsten
I skuggan av ett brott- Helena von Henschen
Dannyboy och Kärleken- Daniel Åberg
Mina Döttrars Systrar- Barbara Voors
Stad i ljus- Eyvind Johnson
Vi som aldrig sa hora- Ronnie Sandahl
Det är 1988 och har just börjat snöa- Sigge Eklund
Morvern Callar- Alan Warner
Hål i huvudet- Jenny Jägerfeldt
Med uppenbar känsla för stil- Stephan Mendel Enk
Lagom- Johan Tell
Fast Food Nation- Erik Schlosser
De skamlösa- Sisela Lindblom
Doktor Glas- Hjalmar Söderberg
Drömberättelse- Arthur Schnitzler

Just nu håller jag på och läser:
The Libertines- bound together- Anthony Thornton och Roger Sargent
Alexander den Store- Bengt Liljegren
Om Kärlek- Alain de Botton
Statusstress- Alain de Botton
Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud

Dags att börja läsa! På allvar :D

"Nåt som aldrig helt försvann..."

Det är så trååååkigt att ingen läser min blogg. Det är ju så himla kul att blogga, men inte när ingen läser det man skriver såklart. Usch vet inte ens varför det är bra med blogg. Eller facebook eller allt sånt där. Känns som att folk mest använder det (inkluderat mig själv) för nån slags bekräftelse. Att man ÄR någon, att man har många vänner, att man finns liksom. Fast det är inte konstigt att folk har ett sånt behov. Sådan är vår värld.


Saker som jag gillar just nu:
# Shooting Dogs- FY FAAAN vilken underbar/upprörande/vacker/hemsk/allt! film. Se den!
image89

# Låtarna Hänt och Spanska Förhoppningar på SMK:s senaste skiva Boss for Leader. Härliga bitar. Örongodis lixom. (HATAR ordet örongodis. och ögongodis. jävla skitord. bara töntar som använder.)
# Martha Wainwright! Herregud vilken röst... Jag.. älskar hennes röst. Och hennes musik.
# Letter to Hermione- David Bowie

The hand that wrote this letter
Sweeps the pillow clean
So rest your head and read a treasured dream
I care for no one else but you
I tear my soul to cease the pain
I think maybe you feel the same
What can we do?
I'm not quite sure what we're supposed to do
So I've been writing just for you

They say your life is going very well
They say you sparkle like a different girl
But something tells me that you hide
When all the world is warm and tired
You cry a little in the dark
Well so do I
I'm not quite sure what you're supposed to say
But I can see it's not okay

He makes you laugh
He brings you out in style
He treats you well
And makes you up real fine
And when he's strong
He's strong for you
And when you kiss
It's something new
But did you ever call my name
Just by mistake?
I'm not quite sure what I'm supposed to do
So I'll just write some love to you




Men annars är det ganska mycket.. pest och pina :(

Got myself stuck in a moment that I can't get out of

På något sätt kan jag inte komma ifrån känslan av att allt som jag lider av är självförvållat. Att om jag hade varit lite starkare hade jag kanske inte mått såhär dåligt av det som jag nu mår dåligt av. Men.. kanske inte är så. Men just nu har jag definitivt fastnat i ett sånt tänk.

"Det som inte dödar dig gör dig starkare" Jag tycker inte om det uttrycket. Inte alls. För jag tycker inte att det stämmer. Varken bildligt eller bokstavligt talat. Om man skjuter någon i benet dör den personen antagligen inte. Men inte fan blir den starkare. Samma med själen. Allt skit som händer, allt som drabbar en... Inte blir man väl starkare av det? :S Jag blir inte det iaf. Jag blir bara svagare och svagare. Jag är ingen kämpe- har aldrig vart och kommer aldrig bli. Jag han tendenser att ge upp så fort det går emot minsta lilla. Därför kommer mina drömmar nog aldrig slå in. Jag betvivlar konstigt nog inte min talang i fallet att jag vill bli regissör. Jag tror att jag skulle kunna ha en del att tillföra, jag vet att jag skulle kunna göra riktigt bra filmer. Men jag kommer aldrig orka kämpa. Jag kommer ge upp innan kampen ens har börjat. Och det låter ju kanske som ett sätt för mig att avskriva mig ansvaret på något sätt, sen när alla mina drömmar har flugit sin kos. Men.. det är för att en av de få saker jag genuint tror gott om mig själv är min förmåga att göra riktigt bra filmer. Men jag tror inte högt om min förmåga att ta motgångar, för jag vet att den är obefintlig.

Jag ska försöka göra ett litet bokslut på de här senaste veckorna, för att reda ut begreppen lite, och försöka förstå om det verkligen är så överjävligt som det känns.

1. Jag började på universitetet. Massor med nya människor. Ingen jag känner. Och det känns inte som jag kommer lära känna någon heller. I varje fall inte någon som jag tycker om. Tidiga morgnar, som jag inte är van vid. Uttröttande både fysiskt och psykiskt.
2. Min pappa dog. Jag saknar honom inte, efter som han aldrig var min att sakna. Men jag är nertyngd av enorma skuldkänslor och en enorm sorg.
3. Min diet gick åt helvete och jag började äta som ett monster igen och gick upp alla de 5 kg:na jag gick ner på ett par veckor.
4. Jag blev förkyld, missade lite i skolan, fick precis innan förkylningen en enormt svår jävla skituppgift från skolan. Tappade modet lite där, angående skolarbetet, som jag känt mig ganska modig inför innan.
 5. Jag fick reda på att den enda person jag varit kär i på riktigt har en flickvän. Vilket iofs på ett sätt är oväsentligt för han är ändå inte kär i mig och har antagligen aldrig varit, men det känns extra överjävligt iaf. Svartsjuka är väl omöjligt att komma ifrån antar jag. Men detta sög också ur den aspekten att jag faktiskt inte visste att jag fortfarande är så kär i honom som jag bevisligen är.
6. 20 min efter att jag fick reda på ovanstående tappade jag ner låskulan till min piercing i toaletten. Precis när jag skulle spola. darn. detta var ju inte så farligt, men det kändes på något sätt som en slags manifestation av alltings jävlighet just nu.

Hmm.. för att summera det hela så tycker jag faktiskt att jag för en gångs jävla skull har en del att vara ledsen över! Det är ju.. ehm.. positivt på ett sätt. FY FAAAAN. Nu är jag i det där stadiet när man liksom.. ramlat ner i en brunn och bara måste ta sig upp. Annars drunknar man. Men just nu känns det som jag gett upp alla försök ens.


So many songs that we forgot to play

Jag är ganska förkyld. Det är jobbigt. Snorigt, hostigt och ont. Men på ett sätt tycker jag om att vara väldigt sjuk. Det passar ihop med min sinnesstämning på ett sätt. Jag blir mer.. sammansatt av att gå runt som en sjukling. Tycka synd om mig själv. Ha ont. Snörvla. Sån är jag. ehm.

HAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAAAAAAAAAAAHHHHHAAHAAHAHHA

Var ett bra tag sedan jag läste på tjuvlyssnat.se, men eftersom jag är uttråkad (stannade hemma från skolan idag, mådde inte bra imorse) så läste jag igenom en jävla massa och hittade två som är så jävla bra så det är helt jävla overkligt...!

Falun Centrum

Tjej ~20  Kan du typ prata med dig själv i huvudet?
Kille~20  Ja det är väl inte svårt?!
Tjej ~20  Men alltså ha munnen stängd och prata med dig själv, fast tyst.
Kille~20  Ja!
Tjej ~20   Så du kan typ säga "bajs" eller nåt? I huvudet?
Kille~20  Öh, ja. Tänka kallas det!
Tjej~20   Är det tänka? Jag trodde att det var typ när man funderade på saker. Inte när man sa nåt till sig själv... i  huvudet... tyst.


Gröna Linjen mot Hagsätra

Två fjortiskillar sitter och snackar om skolan

Kille 1  Och så har det börjar en bög i klassen.
Kille 2  AA justdet, jag hörde nåt om det. Hur är han?
Kille 1  Fett skum och så... går omkring och typ... läser böcker och så!








HAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHAHAHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAH

Jag får ont i magen...



Dagens låt och små tankar

Dagens låt: Love for granted- Phoenix. Jävla fin låt, som dessutom är med i en av de finaste stunderna i OC season 2, när Summer och Seth äntligen fattar att de hör ihop igen. åh. wonderful.

Idag när jag slog på tv:n med århundradets bakisskalle, och bara skulle zappa lite, vad hittar jag på tv4?! Gerard Butler.. De visade Tomb Raider. Men jag kollade inte så mkt, ska ju hyra den liksom. Bisarrt bara att han dök upp, bara för att jag älskar honom nu.


Och en sista sak bara.. The Sounds är härmed utnämnt till världens töntigaste band. Vet inte hur jag kom på det helt plötsligt, men jag såg någon video med dem idag och jag kom på hur jävla töntiga de är. De har väl gjort några bra låtar sådär, men det är bara totalt bisarrt för mig hur någon kan undgå att se hur otroligt... fjantiga de är. FJANTAR!!!!!!

I spent the night with Gerard Butler..

eh ja. Jo. asså. Dear Frankie http://www.imdb.com/title/tt0377752/ var underbar och framkallade starka känslor av förälskelse. Gerard is the man liksom. Och Phantom of the opera http://www.imdb.com/title/tt0293508/ var inte så dum den heller. Förstår inte varför alla dissar den :S Tyckte den verkade följa originalet ganska mkt, vad jag sett på nätet osv. Och den var.. fin liksom. Fastän Gerard såg ut som ett skogstroll så ville man ju ha honom.(And he can sing! omg!) Men mest i Dear Frankie. Herregud. Det här börjar spåra ur. Inte mer Gerard på ett tag. Några veckors paus. Men då blir det ju inget 300. Fy fan. usch. vad jobbigt.

image88


Ibland oroar jag mig för att jag är lite för glättig :( Jag skulle vilja bete mig mer intellektuellt i alla tillfällen och inte bry mig om Lindsay Lohan, bli helt överdrivet fäst vid tex. kläder och smink, inte älska Dirty Dancing 2, inte lyssna på Josh Groban, INTE bli kär i Gerard Butler osv osv. Men sån är ju jag. På gott och ont. Mest ont kanske.

När jag blir stor ska jag bli intellektuell medelklass. eh. ja.

RSS 2.0