och jag vet inte hur jag ska fixa det här

Jag saknar dig så himla mycket. Jag tänker på dig varje dag. Och även om jag hade velat så kunde jag inte radera dig från mitt minne för när man varit vänner så länge som vi varit så är man vävda i varandras liv, du finns med i mina fotografier, i mina minnen och i alla de roligaste skämten.
 
Jag har drömt om dig. flera gånger. att vi träffas. och gråter. och lämnar allt som hänt bakom oss. och häromnatten när jag drömde om dig så drömde jag att jag sa något, som jag aldrig innan tänkt men när jag vaknade så insåg jag att det var så sant. Jag sa att jag saknade dig för alla skämt och minnen som vi har tillsammans, som bara är våra. Saker jag inte kan dela med någonannan för det var bara du och jag som förstod. Jag kommer på mig själv med att se saker som jag tänker: det här ska jag dela med dig. men sen kommer jag på att det kan jag ju inte.
 
jag har gått igenom det här i huvudet tusen gånger om och om igen och kommer fram till något nytt varje gång. jag försöker förstå, försöker reda ut. och kanske kommer jag närmre. jag förstår vad jag har gjort för fel, vad jag vill be om förlåtelse för. men jag kan inte. för det känns som att jag redan har försökt visa att jag vill det men får ingen respons. och även om jag kunde vara påstridig så spelar det ingen roll för det måste komma från oss båda, annars kan vi aldrig vända blad. vilket är precis vad jag vill. strunta i allt som varit dåligt eller dumt förut. och bara komma ihåg det som är bra. och jag tror man kan det. jag hoppas det iaf.
 
jag tror inte du kommer läsa det här.  men om du gör det. snälla försök förstå varför jag skrev det här och inte någon annanstans. direkt till dig. jag kunde inte. det var för svårt för mig att sträcka ut handen en gång till när jag inte vet om du ens tycker om mig längre.
 
allt jag kan säga är att jag saknar dig. som fan. och är så otroligt ledsen för allt jag någonsin gjort fel mot dig.
 
älskar dig Isa
 
 

och jag vet inte alls vad som är hemma.

ingenstans. absolut ingenstans.


I'm packin' ma bags!

Förutom att det gör jag inte :/ men jag borde för imorgon flyttar jag!! För andra gången flyttar jag hemifrån, nu flyttar jag in hos Sandra i Hagis och.. det ska bli jättekul. Men egentligen borde jag packa istället för att sitta här och göra typ.. exakt allt annat utom att packa. Så.. dags att skärpa till sig kanske. Klockan är ändå två och det blir fullspäckad dag imorgon med flytt av grejerna, mig själv, Kjell och sen blir det IKEA etc.

Så.. nu går jag och packar klart väskorna!



SÅ. JÄVLA. SÄMST.

Jag har haft min iPhone i drygt ett och ett halvt år, den är låst till Telia, men då jag stötte på finansiella trubbel i höstas blev det så att det abonnemanget stängdes av, som tur var hjälpte en kompis mig att hacka den så jag kunde använda annat sim-kort till den. Efter att ha undvikit att uppdatera den under väldigt lång tid av rädsla att fucka upp hackningen iom att telefonen återställs iom. en uppdatering för att sedan som jag förstår det synkronisera tillbaka allting via ens iTunes så blev jag nu inatt tvungen att göra det eftersom Spotify, som jag i princip inte kan leva utan, krånglade och vägrade fungera med det gamla operativsystemet.

så... ja jag gjorde uppdateringen, tog typ en timme med uppdatering av datorn inräknad och SÅKLART kan jag inte göra återställningen eftersom jag inte ens kan aktivera telefonen då simkortet är fel. Borde jag räknat ut, men eftersom jag var desperat och helt galen så satte jag allt på spel för att få tillbaka spotify och nu har jag INGEN musik, varken spotify eller min iTunes musik i mobilen eftersom jag inte ens kan öppna den.

FUCK. MY. LIFE. så jävla bigtime. och ja jag vet att det är ett jävla ilands-problem och jag vet att tusen ggr värre saker kan hända (tack har upplevt de flesta av dem) MEN det spär på en redan ganska tilltagande sömnlöshet och sepeångest eftersom jag i detta tillstånd i princip MÅSTE ha musik för att kunna sova, och visst kan jag lyssna på datorn, men inte riktigt lika lätt att somna eftersom jag vrider mig hit och dit och mobilen är lite mer.. ja mobil helt enkelt.


Får se om jag kan övertala mamma att hjälpa mig förlänga nåt abonnemang vi har på 3 eftersom jag inte kan starta eget nytt abonnemang eftersom jag har fucking betalningsanmärkningar :'(

annars vet jag inte vad jag gör av mig själv.

För övrigt ligger Kronprinsessan på BB och de kör nån slags livesändning när man kan få följa allt live, blir fett nervös och stressad av det också. suck. orka. vara. jag.


My symphony


mitt i natten och man vet inte om det är själfel eller kroppsfel

jag avslutar en bok, ingen särskild bok men en bok, och någonting inom mig går liksom sönder av den boken. och jag kan inte förstå varför, det finns ingen uppenbar lösning eller koppling. det är bara något fel. och igen finner jag mig med en stark smärta i bröstet, ett illamående som pumpar sig uppåt. och jag kan inte skilja på om det är i själen eller kroppen. kanske är jag sjuk, kanske har jag ångest. jag kan inte veta längre, jag känner inte mig själv, jag snuddar igen vid tanken, tanken som jag mestadels skickligt lyckas skjuta bort (men hur gör jag?!), tanken som säger att det där och det här och dessa och dem, allt är på låtsas och att jag är farligt nära att ramla överbord. Och känslan av att det vore skönt. Även om vattnet är iskallt och jag kommer försvinna och aldrig återses igen.



1/3

Jag tror att de i trailern till ett av svt:s nya program (som handlar om några familjer som byter liv och flyttar ut på landet) säger att en av tre svenskar, eller kanske en av fem vill flytta ut på landet. och då känner jag bara... varför gör inte fler det då? Jag tänker på hur bisarrt det är att det finns så mycket plats, så mycket luft och träd och ändå tränger vi alla ihop oss i städer och lider. Jag trodde det var så att folk VILLE bo i stan, men om de inte vill det; varför sticker de inte? Landsbygden behöver ju befolkas igen och jag tror bara alla tjänar på det.

Låt inte mig bli en av dem som vill något men inte gör det. utan istället stannar och lider.


This isn't gonna change anything

men det vet vi ju att det kommer, vi alla vet det.

pouvez-vous m'entendre chat blanc?


och detta skall jag komma ihåg

“We do not grow absolutely, chronologically. We grow sometimes in one dimension, and not in another; unevenly. We grow partially. We are relative. We are mature in one realm, childish in another. The past, present, and future mingle and pull us backward, forward, or fix us in the present. We are made up of layers, cells, constellations.”

Anaïs Nin




SAKER JAG MÅSTE LÄRA MIG

1. Slåss. På riktigt slåss. försvara mig mot attacker, kunna attackera vid nöd etc.

2. överlevnad i skog och mark, men även urban miljö, vad går att äta, vad går inte att äta etc.

3. CARDIO måste få skitbra kondition så att jag kan springa ifrån vem som helst.


och nej jag förbereder mig inte på att bli uteliggare eller kriminell. Jag förbereder mig på hur jag ska kunna överleva och försöka skydda de jag älskar NÄR (observera inte om) jorden förvandlas till ett kaotiskt shithole pga global finansKRASCH och extrem fattigdom och totalt sönderfall av samhället.

ja jag är realist.

det handlar inte om bitterhet

jag skall intill döden försöka motarbeta allt som liknar bitterhet, för det bekommer ingen så det skall fördrivas. så det är inte med bitterhet jag konstaterar fakta, i vart fall inte just detta; Om du vill lämna något, GÖR DET. Jag har velat lämna saker, platser, personer, känslor, ja.. you name it! Men jag har sällan gjort det. Oftast för att jag tänker på andra. Men det ska man inte. För lämnar inte du dem kommer de lämna dig.

and that's the end of it.




ch- ch- ch- changes turn and face the strange

Mycket som förändras nu. Och jag försöker verkligen se det positiva i det. För jag gillar egentligen inte förändring alls. Men samtidigt vet jag ju att jag innerst inne är mer en äventyrsmänniska än en som bara vill stanna och göra samma hela tiden. Så jag måste nog putta mig själv nu, och verkligen anstränga mig lite mer.

Jag är så himla glad att jag började på rollerderbyn. det är något jag varit sugen på så länge och även om det är svårt och lite läskigt så ger det också så himla mycket och det finns så många schyssta tjejer där och så mycket inspiration och styrka att hämta så jag... ja jag tackar verkligen min lyckliga stjärna att jag tog det beslutet.


obeslut

ja. härligt. såna där beslut som har massor med olika parametrar och aspekter men hur man än vrider och vänder så känns inget rätt. där är jag nu, fångad mitt i det största obeslutet på väldigt länge. vart jag än går känns det fel och jag får panik.

såhär upp och ner har det nog aldrig varit. jag ber för att försöka få hjälp och styrka att klara mig igenom det. men jag vet inte om jag kan.



önskar jag kunde.

om allt här i världen ber man om lov, men man sover i frihet, så sov. sov.

nu är det inte bra.
inget är bra.

och jag har så jävla ont i huvudet.
och jag är skittrött men jag kan inte sova.

nu har jag inte lust.


I'm just having an allergic reaction to the universe

Idag har varit en av de sämsta dagarna någonsin. jag skulle ha jobbat men har legat med sepemensvärk i sängen hela dagen och inte fungerat. jag är på skitdåligt humör, jag är dessutom relativt övertygad om att det inte har med min mens att göra utan mer med att folk är idioter ibland, jag blir så trött på alltihop.

man kollar på tv. och där är det bara en massa jävla skitsnack, helt onödiga program med helt meningslösa poänger och utan någon som helst mental eller för den sakens skull ens humoristisk stimulans. man umgås med folk och man blir lite.. trött på att alla människor spelar så mycket spel och ska vara så himla hemliga och... stängda. man känner inte varann. för ingen vågar. eller de flesta vågar inte.

jag trivs inte med det här livet jag gör inte det. jag är inte nöjd. jag är inte stimulerad.

kära gudinna låt mig hitta något som är viktigt för mig, låt mig hitta en plats och en mening som ger mig tillfredsställelse, jag lovar att jag ska göra allt jag kan för att det ska bli så men nu känner jag att jag även behöver lite hjälp på traven i form av en eller några fina sammanträffanden, några små puttar, hjälp på vägen, kan du inte bara.. skicka in någon?



på onsdag........ <3

det här SKA bli jag inom kort framtid!



är sjukt trött på att ge ALLDELES FÖR JÄVLA MKT SHIT.

Image and video hosting by TinyPic

livets stora gåta

är inte älska, glömma och förlåta, även om de sakerna ibland kan komma väl till pass, nej vetni det jag verkligen inte kan komma i underfund med är VARFÖR jag aldrig vill sova när jag får och "borde" och alltid vill sova annars?!

jag vågar typ inte gå och lägga mig, för det där vridandet och vändandet och inte kunna somnandet.... *ryser* det spelar liksom ingen roll hur trött jag är, jag kan aldrig veta om det ska bli så, eller om det ska bli bra, alltså att jag sover hur skönt som helst.

jag vågar inte lägga mig. ärligt. jag sitter kvar här enbart därför, försöker trötta ut hjärnan men egentligen väcker jag den bara mer och mer. suck.

note to self: måste skaffa jobb där jag får bestämma mina egna tider!


ps. jag vill åka tåg. älskar tåg. men inte x2000, den är lite jobbig och går för snabbt så jag mår illa ibland. ds.

mina skates btw!

beställda och nu väntar jag bara på att de ska komma.


nä nu blir det andra bullar

jag är ganska trött på att vara ledsen, att hata mig själv, att ställa till det för mig, att vara tjock, att vara otränad, att vara tråkig, att vara trött, att vara ful, att lägga upp mitt hjärta på ett fat så att folk kan krossa det.

så nu struntar jag i allt det där ett tag och fokuserar bara på en sak; Roller Derby!!!!!!!!! <3<3<3<3

har äntligen börjat med denna sport och även om jag ser en lång och svår väg framför mig så känner jag mig inte nedstämd utan bara pepp och så himla.. glad för att jag börjat. har svårt att tänka på något annat och jag bara längtar tills jag är en rollergirl på riktigt.

tror det passar mig.


Tidigare inlägg
RSS 2.0