hot or not?

Är han inte lite snygg Cafés modechef Daniel Lindström? Lite sådär metrohet?
image87

Nu ska jag iaf tillbringa kvällen med Gerard Butler hade jag tänkt. Har hyrt både Dear Frankie och Fantomen på Operan. Finns en ganska överhängande risk att de båda suger extremt hårt. Men.. om jag ska vara ärligt så bryr jag mig väl inte så mycket. Eller alls. Bara Gerry finns med. Kanske kollar Barry Lyndon också om jag hinner. Annars får det bli en annan dag.

You came on your own, that's how you'll leave

Jag kan bara inte förstå att pappa är borta. Det har ju inte blivit någon konkret förändring i mitt liv. Men så fort jag tänker på honom så känns det för jävligt. Allt som aldrig blev gjort. Och allt som aldrig blev sagt. Tittar på bilder från när jag var liten såklart. Finns en bild på mig och pappa, vi ligger på en filt på stranden och pappa gnuggar sin näsa mot min lilla bebisnäsa. Och han ser så lycklig ut. VI ser så lyckliga ut. Jag vet att han älskade mig så mkt, men att han trodde att jag var besviken på honom. Att han hade svikit mig, inte funnits där som han borde ha funnits. Men jag är inte besviken. Jag har alltid haft min mamma. Jag har aldrig klandrat pappa för hur allt blev, och det önskar jag så otroligt mycket att jag hade hunnit berätta för honom. Att jag älskar honom, att han inte ska skämmas för vem han är och vad som hänt.

Min pappa dog på sin födelsedag. Natten efter sin födelsedag dog min pappa i sömnen. Jag visste inte att det var hans födelsedag. Jag ringde inte honom och gratulerade. Sist jag hörde hans röst var för ett par veckor sen, han ringde mig, jag låg och sov sent som vanligt, och tryckte på C när han ringde. Han hade talat in ett meddelande på telefonsvararen och bad mig ringa upp. Det gjorde jag aldrig. Och det gör så jävla ont när jag tänker på det. Det spelar ingen roll hur mycket alla säger att jag inte ska ha dåligt samvete, inte skämmas, det hade inte ändrat något, man ångrar alltid något när någon dör osv osv. För jag SKA ha dåligt samvete. Jag ska skämmas så det gör ont i hela kroppen. Jag ska tänka på det, så att jag plågas ännu mer av tanken på min döda pappa. För det var JAG som inte ringde upp min pappa fast han bad mig, fast jag visste hur glad han skulle bli om jag någon gång ringde honom, istället för att han alltid fick ringa. Det var JAG som inte hade en aning om att min pappa fyllde år. Och jag får precis som alla andra lida av konsekvenserna av mina egna handlingar. Nu är min pappa död. Och jag kommer aldrig mer kunna ringa honom. Och han kommer aldrig mer fylla år. Jag hade självklart varit ledsen även om jag hade ringt honom, men HADE JAG RINGT och gratulerat honom, och sagt att jag älskar honom och avslutat med puss och kram, känts jävligt mycket bättre. För jag kan inte komma ifrån tanken hur rädd jag är att han dog olycklig och ensam. Kanske var han inte ens det. Kanske hade det inte spelat någon roll om jag hade ringt. Men jag borde ha ringt.

Jag vill så gärna tro med hela mitt hjärta att jag kommer träffa pappa. När jag dör. Jag vill tro så starkt, att det känns som jag vet. Men jag gör inte det längre. Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet bara att jag är så rädd att det ska vara så att när vi dör så upphör själen helt att existera. Om det är så... så känns det så meningslöst allting. Livet är så kort. Och det finns så mycket i det. Om vi inte får en chans att fortsätta, följa upp, känns det så jävla fel. Jag vill inte tro att detta liv är ALLT, att det är alla chanser vi får. Det är så mycket mer logiskt på något sätt om detta bara är en liten del av det som händer vår själ. Men det värsta skulle nästan vara om våra själar återföddes, men utan minnen, utan det som jag definierar som JAGET. Om min pappas själ blir någon annan, någon annan som inte minns mig, någon annan som jag aldrig kommer få träffa. Jag vill att min pappa ska stå där sen. Och vänta på mig.

Jag har två guldramar på mitt skrivbord, det har jag haft ganska länge. En bild på morfar och Isabel. Och en bild på pappa och mig, från Åmot när jag fyllde ett år. Nu är båda två döda. Och varje gång jag tittar på bilderna grips jag av en längtan att få återförenas med dem. Jag vill dö, så att jag ska få se allt som händer, och träffa dem igen. Förstå den lyckan! Att dö och inse... de finns kvar. Alla dem man älskat som har dött, de finns där, de väntar! Men så inser jag ju... det finns ju människor HÄR i livet som jag älskar, människor som skulle sakna mig, och som jag skulle sakna lika mycket tillbaka. Så jag ska leva kvar här. Tills det blir min tur.
"Det är som varenda filosof från Platon till John Dewey har lärt oss: man dör inte förrän det är ens tur, men när det är ens tur, då dör man"
Blonde, Joyce Carol Oates

Pappa... <3


lost in translation

Jag är ingen språkvetare, jag är inte särskilt begåvad på att skriva, varken på svenska eller engelska, jag är inte så bevandrad i engelska språket, jag har inte den allra största av vokabulärer, MEN jag måste säga.. att det är någonting konstigt och svårt med det svenska språket. Att formulera sig vacker på det. Går oftast bättre för mig att formulera mig på engelska än svenska. Inte liksom i ett flytande tal, men.. jag vet inte, känns som att orden lättare finner sin väg på engelska. Som att orden lättare.. tvinnar in sig i varandra. Läste nyligen Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och i den fanns en passage som jag tyckte särskilt mycket om (bland många fina):

"Det är på det hela taget ett förbannat språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och knuffa varandra i rännstenen. Och allt blir så påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar och mjuka övergångar. Ett språk som tycks vara skapat till bruk för den outrotliga pöbelvanan att plumpa ut med sanningen i alla väder"

Ändå är ju Söderberg en av dem som lyckas använda det svenska språket utan att ovanstående händer. Gertrud är just nu min.. favorit, måste vara en av de finaste pjäserna som har skrivits. Om det är något jag skulle vilja regissera på teater så är det den.


Ännu en lista. En djupare sådan...



Jag älskar listor. Denna hittade jag på: http://youcarebecauseido.blogspot.com/

JAG ÄR
Blyg: Inkonsekvent. Ibland jätteblyg ibland inte alls.
Smart: vet jag inte... :S
Långsam: ja
Stressad: blir stressad över livet, att saker och ting inte är som de bör. men aldrig under tidspress.
Tålmodig: absolut inte
Djup: det vet jag inte ens vad det betyder. alla har nog sin egen tolkning av vad det är att vara djup.
Öppen: för öppen. borde vara mindre.
Ärlig: nej. inte alltid. men jag är ärlig.. när jag tycker att jag bör vara det.
Positiv: aldrig
Rolig: nej
Ansvarsfull: på en del sätt; otroligt ansvarsfull, på en del andra: den största slackern på jorden.

JAG HAR
Svikit en kompis: det har nog alla. men jag har inte någon särskilt grov historia vad jag vet iaf.
Förlorat en bästa vän: Ja.
Sagt att jag älskar en kompis: Ja.
Sovit med en killkompis: Ja.
Sovit med en tjejkompis: Ja.
Pussat en av samma kön: Ja.
Slagit en kompis: ja, när jag var yngre
En kompis som vet allt: nej. har kompisar som vet mkt, men långtifrån allt. Man vill ju inte att någon ska veta allt om en.
Berättat hemligheter: Ja, absolut.

LIVET:
Svart eller vitt: Gråskalor kan ju vara fina, men oftast ser jag saker i svart eller vitt.
Skriva eller tala: tala
Nagelbitare: ja periodvis
Mobil eller ipod: ipod, fast.. inte ipod. men mp3. Kan inte klara mig utan.
Öl eller cider: cider
Snygg eller charmig: charmig såklart.
Lösgodis eller choklad: lösgodis
Frukt eller grönsaker: frukt
Film eller serie: Film.
Festa eller softa: varierar såklart. just nu vill jag bara softa.
Sommar eller vinter: sommar
Fredag eller lördag: Fredag
Ljus eller lampa: ljus
Kärlek eller vänskap: vänskap. utan tvekan.

Pappa <3

Min älskade pappa har gått bort :( Jag kommer sakna honom och jag kommer för alltid ångra att vi inte hade en bättre relation. Jag älskar dig pappa och jag hoppas vi ses sen när det är min tur också.
image86

Jag har inte träffat min pappa på 10 år, men vi pratade i telefon ett par ggr i månaden. Livet går vidare, eftersom jag inte riktigt.. hade honom i mitt liv. Men det kommer bli tufft att komma över ändå. Det finns så mycket att ångra, så mycket som är för sent nu. :(



NU ÄR DET TAMEJFAN NOG!!!!#¤%#"¤!¤%"¤#"

Jag känner såhär... att det borde liksom.. finnas någon slags gräns för hur attraktiv en människa får vara. Och Gerard Butler har passerat den linjen för jävligt länge sedan! The line is a fucking dot to him! När man tittar på honom är det liksom som att.. tiden stannar för att han är så hot. Mitt hjärta gör ont. Han får lägga ner. Lägga av. Sluta. Jag kan inte ta detta mer :(

image81image82image83image84image85

För er som håller med och tycker  att den mannens utstrålning och utseende är för mycket att hantera har jag en protestlista som ni kan skriva på, som vi sen ska skicka till Gud. Så att han inte tillverkar fler av samma sort iaf!

geeeeeeeeeeeerard i love you SOBSOBSOBSOB

Tur att sådana som hon finns...

... hur skulle världen annars kunna fortsätta fungera?!

image80

Lista plus Impossible <3

Hittade denna lista på http://lolita.blogg.se/ , en väldigt trevlig blogg som jag tycker ni ska börja läsa. Och listor är ju alltid kul!

Tänker:
att Jimmy av M.I.A är en jävligt, jävligt nice låt! me like!
Känner: mig jävligt nervös inför skolstarten imorgon :(
Tycker: att Ulrika Sandström gör ljuvligt vackra kläder! http://www.ulrikasandstrom.se/
Vill: att de där otroligt underbara skorna från Din Sko ska passa mig. Men det gör de inte i nån storlek :( Så mamma får väl ta dem då
Ska: kolla på 300 eller A bout de souffle ikväll
Borde: försöka lugna ner mina nerver lite
Måste: gå upp ganska tidigt imorgon
Hoppas: att filmvetenskapen blir rolig och att jag träffar några trevliga kamrater
Längtar: till hultsfred


image79

I don't want to feel like I don't have a future.
I don't want to feel like it's an end of a summer.
Let's not fall back to sleep like we used to.
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

Impossible. Your love is something I cannot remember.

I don't want to spend another day in this city.
I woke up thirsty, it's hard to go back you know.
Let's not fall back to sleep like we used to, do you remember?
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

Impossible. Your love is something I cannot remember.
And there's a first time and a second time, you've got to hold on.
Did you know it could happen to you?
Your love is something I cannot remember.

I don't want to see the same pictures all over.
And I've been standing on the same spot now since it's been over.
'Cause someone promised me a new chance, yes you promised.
I don't want to wake up knowing I don't have a future.

Impossible. Your love is something I cannot remember.
And there's a first time and a second time, you've got to hold on.
Did you know it could happen to you?
Your love is something I cannot remember.

You are just like your mother, I'm just the same as the others.
Do you believe everything they write in all those magazines?
Stay out of love until you're ready, stay out of it 'cause it scares you.
You'll still find your love outside the public library.

I know it could happen to you.

Dagens Låt

Back of your car- Ryan Star <3<3<3<3<3, går inte att tröttna på :) Älskar Ryan Star så otroligt mycket. Helt... magisk röst, han är sjukt snygg, gör väldigt bra låtar. Herregud. Man svimmar nästan när man ser en video med honom. Underbar <3

www.myspace.com/rstar

http://www.youtube.com/watch?v=oIDf9LoIYZ0

http://www.youtube.com/watch?v=hI50q-EWmzg

http://www.youtube.com/watch?v=jA143LpW7RE




"Utgångspuntk normalicera"

Jag kom nyss hem från Camilla, vi har kollat film och snackat, det var jäkligt soft, inte så ofta vi hänger bara sådär. Men iaf! På vägen hem.. fick jag syn på en man som förgyllde den annars ganska sega och illaluktande hemfärden. Det kommer alltså på en man, som sätter sig snett mittemot mig. Han luktar.. lite sådär halvalkat. Liksom.. en semialkis. Han är alkoholiserad, men jag antar att han har ett hem iaf. Men det roliga med honom var inte att han hade sådär halvsjaskiga alkoholistkläder, ful mustasch och lite konstigt minspel. NEJ NEJ, det roliga med denna man var att han under armen bar med sig en trave av den spanska skvallertidningen HOLA! Och att han under andra armen hade en colaflaska fylld med ett annat innehåll, som säkrast kan liknas vid.. whisky eller dylikt. Han bar också med sig en radio, med obekväma hörlurar med skumgummi, i vilken han lyssnade på allsköns musik, tex Titiyo- Come Along, som han särskilt verkade digga. När han gick av i Råcksta blev min besvikelse stor, MEN (!) han lämnade efter sig en lapp! På sättet där han suttit låg det kvar en lapp, som kanske ramlat ur en av tidningarna. Jag blev alldeles enormt förväntansfull och ville genast gripa lappen och läsa på den, men jag vågade inte riktigt. Fjantigt kan jag känna nu i efterhand eftersom jag inte direkt bryr mig om vad en handfull halv-, eller helpackade idioter som är på väg hem från krogen i sina fula kläder tycker. Men jag ville helt enkelt inte verka alltför konstig. Så jag fortsatte läsa min nöjesguiden och inväntade rätt tillfälle; dvs när jag skulle gå av! I en smidig handrörelse greppade jag vid utpassering lappen, inväntade ett par sekunder för att ytterligare höja min förväntan, och sen läste jag! Jag citerar: "Utgångspuntk normalicera"... stod det alltså på lappen. Mitt hjärta fylldes med lycka. Det är en bra utgångspunkt.. kanske man kan tycka. eh. jag vet inte. Men jag luktade också på lappen, för jag tänkte att den kanske skulle ha den där karakteristiska fullisdoften; surt, ölindränkt polarbröd. Men den luktade bara papper.

Det spelar ingen roll hur alkad man är. Man kan i varje fall läsa Hola!, hänge med lite granna. Men man ska inte glömma att bära med sig en lapp med riktlinjer för hur man bör tänka och leva. Utgångspunkt normalisera.

ÅÅÅÅ RAMOOOOONA!!!

Jag kom helt plötsligt och tänka på en absurd sak från mitt förflutna.. När jag var liten brukade jag ständigt vilja byta namn. Jag har alltid varit, och är fortfarande väldigt fascinerad vid namn, att komma på bra namn och ja.. namn är intressant. IAF! när jag var liten/yngre brukade jag alltid vilja ändra mitt namn. Ibland var det till normala namn som My, Julia och lite annat. Som jag under längre eller kortare perioder försökte övertala alla att kalla mig vid. Men till slut gav jag upp. Men två underliga namn som jag faktiskt helt ärligt ville heta är Ramona och Urban. Det är ju helt bisarrt! Ramona var när jag var drygt 7 år, och det varade kanske något halvår. Rosanna, 7 år ville alltså hellre heta Ramona. Det var mitt absoluta magiska drömnamn och om jag hette Ramona skulle allt ha varit bra. HELT JÄVLA SINNESSJUKT!!!!!!!!!!! Som min mor, och flera andra påpekat när jag berättat om detta, låter Ramona som ett första klassens hornamn. Och Urban-fasen varade faktiskt ganska länge, minns att jag propsade på att det skulle stå Urban Sjölund på mitt medlemskort på scouterna. Då var jag väl 9 år eller nåt. För att väga upp dessa absurditeter ska jag skriva en lista på coola namn som ni kan döpa era djur, barn eller er själva till:

Paris
Alabama
Dakota
Paloma
Mika
Dagmar
Stig
Eyvind
Solange

ett litet urval bara. Om jag nånsin får barn ska de iaf. heta Alabama och Dakota, för de e mina absoluta favoritnamn. Så det kommer vara ett krav från min sida om det ska bli några barn, och om min man inte kan hantera det... då blir det inget! Jag kan möjligtvis tänka mig Hector och Paris om jag får två söta, brunlockiga pojkar. Och om jag skulle få barn med någon väldigt svensk och blond man ska de ha fina, gamla namn som tex då Stig och Dagmar. Men.. nu ska jag ju inte ha barn, eftersom själva namngivandet är det enda som lockar mig. Jag får skaffa djur istället. De kan man också ge coola namn! Och då behöver man inte ta lika mkt hänsyn som till människor. Om man tex får en väldigt.. klen liten son är det inte särskilt schysst att döpa honom till Akilles eller Leonidas. Man måste liksom tänka på vilket ansvar en del namn för med sig, eller inte ansvar, men FÖRVÄNTAN. så man får vara lite försiktig.

Män med bröst

åååååkej.... :S På tv4 pågår just nu en dokumentär som heter "Män med bröst". Jag kan inte låta bli att skratta åt det. Och bli lite.. illa till mods. Det är inte så att jag vill förringa deras problem, och det är inte det att jag betvivlar att det är extremt jobbigt att ha bröst när man är man. MEN det är lite.. roligt att tv4 sänder en dokumentär om Bitch Tits. HAHAHAHAHAHAAHAHA. eh. ja.

Och jag ska vara ärlig och säga; jag skulle aldrig kunna tända på en man som hade bröst. Inte nödvändigtvis enbart för att bröst och manlighet inte hör ihop. Utan för att bröst är äckligt. Vare sig det sitter på en man eller en kvinna och det är för mig ett stort mysterium hur någon kan tycka att det är upphetsande med två fett/vävnadsklumpar som bara är i vägen och inte borde finnas där. Äckligt. :(


Dagens Låt

Dagens låt: Spiderweb suit- Helena Josefsson

Louise Brooks

En kvinna som var fruktansvärt vacker är ju Louise Brooks. Herregud.
image77

I förra numret av spanska Elle, och franska också verkar det som, var det en bildserie med Mischa Barton, stylad till olika stjärnor. Här är hennes Louise Brooks:
image78

hon e inte så dum hon heller, men inte lika snygg som originalet :D


Dystoni

Jag fastnade åter igen framför en dokumentär om en sjukdom, där man får följa ett antal personer som har sjukdomen. Denna gång handlade det om dystoni. Dystoni är en grupp neurologiska sjukdomar som i stort sett gör att man får okontrollerade muskelsammandragningar på ett eller flera ställen i kroppen. Sjukdomen kan variera enormt, alltifrån att man har dragningar runt ögonen, till att man nästan inte kan prata eller gå för att det rycker så mycket i hela kroppen. Dokumentären följde flera olika personer, bland annat en mamma och hennes dotter som hade dystoni, två damer som var kompisar och båda två hade dystoni i ansiktet mestadels, som utlöstes av yttre faktorer, såsom sol, vind, för mkt rörelse etc. Men det fanns en.. som jag blev särskilt berörd av. Det var en ensamstående mamma till tre barn. Hon var medelålders och hade grov dystoni, hon hade inte så mkt fysisk smärta av sin dystoni, men annars var den grov, hennes kropp kunde skaka så extremt mycket, ibland kunde hon varken prata eller stå. Ibland, om hon koncentrerade sig djupt på en syssla, tex att städa eller spela tvärflöjt, kunde spasmerna upphöra för ett tag. Men sedan när hon var klar kom de tillbaka, med FULL STYRKA. "Som att dystonin straffade henne för att hon hade fått slippa ett tag" Och innan sjukdomen hade hon varit en livfull kvinna, som alltid gick ut mkt med kompisar, pratade flertalet olika språk, helt enkelt väldigt livfull. Nu gick hon nästan aldrig ut, för hon klarade inte av det. Det finns inget säkert sätt att bota dystoni, för den kan bero på helt olika faktorer, den kan tom. vara utlöst av stress eller ett trauma och då går den eventuellt att bota med kognitiv beteendeterapi. Hon ville försöka detta, och en hel del andra metoder, innan hon KANSKE skulle försöka en operation. Två i programmet utförde operation med lyckat resultat, det var modern och hennes barn. Men operationen är dyr, och inte alltid säker. Den KAN ta bort de flesta av symptomen om man har tur, men den medför också stora risker. Och som den ensamstående modern sa: "Jag är ensamstående mamma till tre barn. Jag kan inte ta några risker". Den meningen etsade sig fast så starkt hos mig. Hon kan inte göra någonting med för stora risker, hon har tre barn att tänka på. Tre barn hon måste ta hand om, ge kärlek och uppmärksamhet, fast den där jävla sjukdomen står mellan henne och allt hon har kärt. I den alldeles sista scenen i dokumentären hade hon lagat mat till de två yngsta sönerna, och de alla tre satt vid middagsbordet och åt. Hon försökte fråga dem om deras skoldag, fastän hon hade en riktigt dålig dag, hennes ansikte ryckte, hon hade svårigheter att tala och att sitta eller stå. Så till slut var hon tvungen att lämna matbordet och lägga sig ner i vardagsrummet och äta. Hennes söner satt kvar vid middagsbordet ensamma. Med nervösa och ledsna blickar. Kameran på henne i vardagsrummet. Intervjuaren frågar henne: "Minns du ett liv utan dystoni?" Bakom hennes ryckningar hörs ett kort skratt, sen tårar. "Ja..jag minns". Och sedan kan man inte se om hon gråter, för hennes ansikte rycker så mkt. Men jag tror hon gjorde det.

Det är sånt skit... som jag är så jävla rädd för. Att få någon sjukdom, som gör att kroppen inte fungerar. Det är svårt nog som det är att "hold it together". Hur ska man lyckas om ens kropp inte ens samarbetar? Och alltid sätter käppar i hjulen? Det är jag så rädd för. För alla såna där konstiga sjukdomar kan drabba vem som helst, när som helst.

http://www.dystoni.com/

I love her and I ain't gonna be ashamed of it!

Jag har alltid gillat Lindsay Lohan. Jag tycker hon är en bra skådespelare, har en fantastisk röst, gör bra låtar, verkar cool, hon är väldigt vacker osv osv. Därmed inte sagt att hon är en lika bra skådis som Meryl Streep etc eller en lika bra artist som typ The Editors. Men jag gillar henne. Därför blev jag väldigt glad när jag slog på tv:n tidigare i afton och såg att det på MTV var ett program som handlar enbart om Lindsays "skandaler"! Ett sånt där program med en speaker, där de upprepar allt och de sitter massa "proffs" och uttalar sig om dittan och dattan, hur kändisarna kände, och vad som VERKLIGEN hände osv. Och så kastar de alltid in några komiker som kan dra roliga skämt om grejerna. Iaf..! En av "skandalerna" var när Lindsay hade färgat håret BLONT!!! HERREGUD! Alla blev så chockade, hon hade ju liksom alltid haft rött hår, det var hennes grej! En av kvinnorna som satt och kommenterade blev alldeles till sig i trasorna och sa något i stil med: "Hon hade ju dessutom alltid sagt att hon gillade sitt röda hår!!!!!!???" HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHHAAHAHAHHAHAHA
Man kan ju liksom inte färga håret om man har en hårfärg man har sagt att man gillar!!! FOR THE LOVE OF GOD LINDSAY, WHAT WERE YOU THINKING?!!??! FÄRGA HÅRET NÄR DU HAR SAGT ATT DU GILLAR DIN HÅRFÄRG?!?!?!!?


Lindsay snyggo. I love you ^^ Hur mkt du än super, knarkar, bitchar, divar eller vad du än gör! Bli inte alldeles till er i trasorna nu.. Men... shit.. hur ska jag säga de här..?! Jag älskar Lindsay även om hon färgar håret TROTS att hon sagt att hon GILLAR SITT RÖDA HÅR!!!!!!!!! *SKÄMS* puzz
image76

(Dessutom fick jag reda på att den lilla Lindsay i hennes underbara video till "Confessions of a broken heart" är hennes lillasyrra, som är ÄCKLIGT lik Linds. Har alltid trott att det var hon, men att de spelat in de i ett lite större rum så hon ska se mindre ut. CREEPY!)

Frikort på Donken?!

Enligt uppgift från Alex Schulmans intervju med Magnus Uggla i Aftonbladet har den mannen ett frikort på Donken. Som gäller livet ut. Jag finner denna uppgift absurd. Men också lite upphetsande. På ett bisarrt sätt.

Varför jävlas min jävla blogg med mig?! Nu är det pyttebokstäver. VARFÖR?!


WATER!

Jag såg trailern till denna film på apple för ungefär två år sedan och har sedan dess velat se den, för trailern var så underbart fin så att hjärtat slets ut ur kroppen ungefär. Och nu ikväll gick den på svt! Och... den höll vad trailern lovade. Jag grät som ett barn, jag grät som en stucken gris. Så OTROLIGT bra film. Vissa små tendenser mot Bollywood- estetik och dramaturgi här och var. Men det gjorde inget, trots att det vanligtvis inte är en av mina favoriter. Filmen utspelar sig i 1930-talets Indien (någonstans där runtom) och handlar om en grupp änkor och deras villkor, som inte var så fina på den tiden (och de verkar inte vara så bra nuförtiden heller :/ ). Väldigt gripande, otroligt vackert filmad, fin musik. ALLT. se den om du får chansen! http://www.imdb.com/title/tt0240200/

Rotade fram trailer också :) http://movies.aol.com/movie/water/23019/trailer

image75

Mina älskade syskon!

Mina småsyskon Ian och Isabel måste vara alla fattiga mödrars/fäders/syskons/annan vårdnadshavares dröm. Jag skulle idag tillaga fläskfilé med god pepparsås till middag. Jag är barnvakt ikväll, och mamma hade inhandlat mat som jag skulle tillreda. När jag som bäst satt o tänkte på att rycka upp mig och inta köket för lite cooking kommer mina syskon in i mitt rum och ber på sina bara knän (min bror gjorde det bokstavligt talat) att jag istället för det smarriga köttet med gräddig sås skulle föda dem med makaroner, bacon och äggula, som är en riktigt skabbig, men billig maträtt som mina småsyskon råkar älska. När jag säger ja till deras förslag jublar de. Det gör min lillasyster även när det vankas nudlar till middag. Roliga barn.

Sen blev det mindre roligt när jag råkade i bråk med min syster, som är 10 år och befinner sig i ngn typ av förpubertal period, hon är med andra ord obstinat som bara fan! :( Vi tjafsade o bråkade som fan och jag blev fruktansvärt arg, det smälldes i dörrar och skreks och lipades och fan vet vad. Jag kan tyvärr inte heller kontrollera min ilska när hon e sådär kaxig mot mig och upprepade gånger lipar, vänder bort huvudet osv när jag försöker tala henne tillrätta etc. Så jag sa åt henne: "Om du inte slutar lipa och lyssnar på mig så slår jag dig. Jag är inte din mamma så jag KAN slå dig." Och hon lipade.
Så jag slog henne :/ Inte så hårt, men tillräckligt hårt för att det inte ska vara okej. Därför har jag adderat ytterligare en punkt till min lista: "Varför jag absolut inte kan/ska/vill skaffa barn"
Jag tycker om när barn är obstinata. Och inte lyssnar och lyder allt som vuxna säger, när de tycker att det är fel. Problemet är bara att det inte är roligt när barn gör så mot en själv. Jag kan inte hantera det. Jag blir galen.

Jag älskar mina småsyskon så himla mkt. Ibland är de jobbiga, beter sig konstigt och jag är elak mot dem o skriker att de borde bete sig som normala människor. Vad det nu är :( Min syster är inte normal. Hon är unik, speciell, och jag vet att det säkerligen påverkar henne negativt om man inte accepterar henne som hon är. Men jag är elak :( Jag har alltid varit elak mot dem. Jag har varit snäll också. Men mycket elak. Och de älskar mig iaf. Så jag ska försöka vara snällare mot dem. Så att de minns mig som en snäll storasyster. Inte som en elak. Mina syskon är jätteintelligenta för sin ålder, intressanta att prata med och roliga att vara med. Så jag lovar mig själv nu att jag ska göra mitt allra bästa för att bete mig bättre mot dem.

image74
<3<3<3<3 Spanien, för två år sedan, hos deras farmor.

Dagens Låt + uppenbarelse

Dagens låt: An end has a start- The Editors!


Och medan jag satt här och surfade runt lite planlöst så fick jag någon typ av.. uppenbarelse. Det var som att jag helt plötsligt insåg att livet är faktiskt här och nu och ingen annastans. Och att det är NU jag måste passa på att leva, och göra som jag vill, det kommer inte börja imorgon, eller nästa vecka eller nästa år. Även fast detta är något jag självklart har anat och.. ehm. ja vetat innan känns det som att det var först nu jag verkligen FÖRSTOD det. Som att ett ljus i min mörka ingrodda hjärna tändes. Och helt plötsligt såg jag hur det såg ut där inne. Hur jag tänkte och hur allt stod staplat i små dammiga högar, i väntan på att få användas.

VIRTANEN BLOGGAR IGEN!!!!! eufori!

http://studiovirtanen.blogspot.com/ I missed you I missed you I missed you to death :D eller ja.. nästan :D

Och jag saknar Calles blogg :(
Men jag gillar lisette!
http://theschulmeister.blogspot.com/   (The Schulmeister KAN vara ett av de bästa bloggnamnen på jädrans länge!)

Bobby!

En av de absolut mest gripande, underbara filmerna som gjort på länge är Bobby av Emilio Estevez http://www.imdb.com/title/tt0308055/

Filmen är inte enbart en helt perfekt drama med starka skådespelare utan också ett välgjort tidsdokument, skildring av en era, människorna i den och självklart framförallt en man; Robert Kennedy. Igår såg jag filmen för tredje gången och den håller samma höga klass varje gång. Flera parallella sidohistorier om olika människor den ödesdigra sista dagen i Kennedys liv på Ambassador Hotel. Alla skådespelare är otroligt starka, men personligen tycker jag att Lindsay Lohan, Nick Cannon, Demi Moore (!) och Sharon Stone lyser allra starkast. William H Macy, Anthony Hopkins, Helen Hunt och Martin Sheen levererar också (som vanligt) solida skådespelarprestationer.
Filmens starka behållning är kombinationen av det starkt lysande persongalleriet och sättet han tar upp de olika frågorna som Bobbys politik cirkulerar kring; rassegregation, kriget i Vietnam och allmän otolerans mot våra bröder. Filmen är utan tvekan enbart en lovsång till Bobby, inget kritiskt öga, men det är också en av anledningarna till att den är så bra. Den kompromissar inte med bilden av Bobby som frälsaren för USA, som hade slagit in på en farlig väg. And that's fine with me ;) Det är nästintill omöjligt att hålla tillbaka gåshuden och tårarna när Bobbys tal går hand i hand med fint foto på karaktärer man genuint bryr sig om. En riktigt, riktigt gripande och vacker film!

Det finns mycket mer att säga om filmen och de tankar den väcker iaf hos mig. Men jag tycker alla ska ta och se den istället för att sitta och läsa min lilla blogg! Eller.. läs bloggen också. eh.

image73

Dagens Låt

The quiz- Hello Saferide   

Otroligt underbar låt med en ganska frän video också :D


Schulmans miljonquiz

Tänkte göra Alex Schulmans så kallade miljonquiz. Vilket går ut på att se hur långt man skulle gå för att få en miljon kronor.


Vad skulle du göra för en miljon?

1. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du först ta ordentlig sats och springa rakt in i en pensionär. Bakifrån. Du ska ramma pensionären med full kraft i ryggen.

2. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du först ta fram en liten hink, bajsa i den och sedan äta upp alltsammans.

3. Du får en miljon kronor  i handen, men då måste du avsluta varje mening du säger till människor i din omgivning med orden "...din fitta" under två års tid. Till exempel. Du vill ha en kaffe på Seven Eleven. Då måste du säga till kassörskan: "En kopp kaffe, din fitta"

4. Du får en miljon i handen, men då måste du tatuera in en svastika i din egen panna.

5. Du får en miljon kronor i handen, men då måste du bosätta dig i Göteborg för resten av ditt liv. Du får aldrig lämna Göteborg. Inte ens över helger. Aldrig.

6. Du får en miljon kronor, men då måste du döda en kissemisse med dina bara händer.

7. Du får en miljon kronor, men då måste du säga upp kontakten helt och hållet med din mamma. Du kommer inte att varken tala med henne eller träffa henne för resten av ditt liv.

8. Du får en miljon kronor, men då måste du en dag i månaden under ett års tid anamma Ankeborgsmodet (det innebär att du har kläder endast på överkroppen) och gå runt i offentliga miljöer.


Mina svar:

1. Ja. Det skulle jag göra. Schulman skrev att risken var stor att pensionären dog om man rammade den med full kraft, men då jag är ganska svag anser jag risken för dödsfall väldigt liten.

2. Nja. Det tror jag nog att jag skulle göra, om det ingick i dealen att man fick kräkas, för det skulle man ju göra, men om man var tvungen att hålla kvar det i magen skulle det vara nästan omöjligt, och då skulle det inte ens vara värt det att försöka.

3. Nja.. Svår den också. Först tänkte jag ja, och att man kunde försöka låta bli att tala med folk så mkt som möjligt på två år. Men då kan man ju inte studera, jobba eller någonting. Man kan iofs ta miljonen, ligga lågt två år, och sen leva efter det. Fast frågan är om man har två år att slösa bort. JA! förresten.. jag skulle resa utomlands, där vet ju ändå ingen vad fitta betyder :D

4. NEJ

5. NEJ! Inte för att det just är göteborg, jag skulle inte vilja bli fast i någon stad för resten av livet.

6. ALDRIG I LIVET

7. aldrig i livet

8. aldrig i livet

Dagens låt och chirre!

Dagens låt blir iaf: Paperweight- Joshua Radin & Schuyler Fisk


Alltså!! Vad har hänt med dessa chips?! Åt några liknande på båten till Riga, och de är ju så jävla goda. Men jag har inte sett dem i Sverige på väldigt länge. Men enligt Kraft Foods sida ska de finnas kvar och påsen är ju också Estrellas relativt nya design. jag älskar de här chipsen. Godast någonsin :(
image72


ameh!!

Nu är det såhär att de här tre plaggen från Topshop vill jag ha!
image69image70image71

asödasjfdkafkgsdfsdjk ""#%!/(&23988390128432653479674343!!!!!!!!!!!!!!!!!

"Jag mötte en hemlös man alldeles nyss.
Han hade blå Crocs och skramlade med en mugg mynt.
När han mötte min blick tittade jag bort och gick vidare
samtidigt som jag tänkte;
så går det när man har dålig smak."

Silverfisken http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.117688#lasKommentarer



Mitt hjärta hoppade seriöst till av detta inläggs genialitet! Får nästan en liten tår i ögat av lycka! Om jag träffade en PERFEKT man... En smart, rolig, intressant, vacker, het, omtänksam, tänkande man. Och jag upptäckte att han hade crocs på sig. Då skulle jag dumpa honom. Och gråta en skvätt och kanske ångra mig först. Men sen skulle jag känna mig glad. För jag vill inte ha någon man som bär något som kallas Foppatofflor. Så är det bara. STIL är nummer ett på min lista. Eller okej.. inte nummer ett, men stil hos en man är essentiellt för att jag ska kunna älska honom.

Bilder från Riga

image68image64
image65image66
image67

Mina favoritbloggar!

Tänkte skriva ner mina favoritbloggar ifall någon behöver lite inspiration. Och för att det är roligt ^^

# "Silverfisken" Jag tror att jag är lite kär i honom, genom hans blogg enbart eftersom jag inte har träffat honom. Han är den perfekta blandningen av stil och innehåll. En sån där riktig man som jag gillar. Intressant personlighet, fina tankegångar och resonemang, humor, intresserad av mycket olika intressanta saker. Påminner mig om män som Sigge Eklund, Alex Schulman osv. Riktigt bra blogg!
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.394

# Emma Gray Munthes blogg. En för mig idealisk blandning av film, andra kulturfenomen, böcker och en del av privatliv som är alldeles perfekt avvägd för min smak! Hon är rolig, smart och nästintill alltid intressant att läsa!
http://shootmewhileimhappy.blogspot.com/

# Andrev Bergströms filmblogg på Aftonbladet. Han skriver kanske inte riktigt lika mycket om sådan film som jag mest uppskattar (som Emma Gray Munthe skriver om), men han tipsar om bra trailers, vad som är på gång inom action, komedi etc. Han är också öppen och privat ibland, både roliga och sorgliga inlägg. http://blogg.aftonbladet.se/13888

# Självklart familjen Schulmans bloggar. Känns som att de har skapat ett helt litet blogguniversum på egen hand, som är intressant att vandra in i. Ibland kan jag nästan skämmas lite för hur involverad man kan inbilla sig att man är i deras värld. Har börjat få en viss övermättnad på deras bloggar, men jag tror aldrig jag kommer sluta följa dem så länge de finns. Vet inte riktigt vilken som är min favorit, men jag tror att det är Calles. Han är nästan.. råare och roligare än Alex tom. Och det är ju en bedrift!
http://blogg.aftonbladet.se/14002 (Alex)
http://schulmania.blogspot.com/ (Calle)
http://www.stureplan.se/blogs/katrin/ (Katrin)

# Bodil Malmstens blogg är ofta tänkvärd och bra, precis som de böcker av henne som jag läst. Visserligen brukar jag föredra lite lättsinnigare texter osv när jag sitter framför datorn och slösurfar och föredrar att läsa henne i bokform, men när man surfat runt alldeles för länge med ytligheter känns det bra med lite Bodil!
www.finistere.se

# www.fatale.se är den bästa av modebloggarna! Följer den slaviskt och blir lika glad varje gång ett nytt inlägg publiceras. De fyra tjejerna som skriver har alla sin egen stil, och alla har framförallt riktigt mycket stil, skriver intressanta och/eller roliga inlägg om mode och annat!

# Är min favorit från fatale.se, som också har sin privata blogg:  http://frankincense.blogg.se/ Hon är cool, öppen, rolig, helt enkelt en perfekt privatblogg att följa!

# http://lolita.blogg.se/ är en annan intressant modeblogg. Vet inte riktigt varför en del modebloggar är bättre än andra, men så är det iaf. Har ganska många som är snarlika, men den här har alltid fina, och visserligen för det mesta oåtkomliga kläder, men jag gillar stilen och nivån på bloggen bara!

Följer massor med fler bloggar som jag tycker är bra, men det verkar inte nödvändigt att skriva upp alla här.

Till sist bara en död blogg som jag saknar innerligt, den allra första bloggen jag följde, och jag blir ofta ledsen när jag tänker på att han kanske inte kommer skriva mer :(
http://blogg.aftonbladet.se/2 Virtanen snälla kom tillbaka till bloggvärlden!!!!!!!!!!! ;)



Dagens låt

Tänkte att man kanske kunde börja med ngt fiffigt återkommande moment. Och dagens låt passar välan mig bra?! ^^

Dagens låt: Hitten- Those Dancing Days


Nu ska jag lägga mig på sängen o softa och medans lyssnar jag SJÄLVKLART på Joshua Radins perfekta platta We were here, eftersom man aldrig kan tröttna på den. hoppas jag :S Bara att kolla på min last fm så får ni se själva!
www.last.fm/user/RosieRivaldo

Riga

Nyss hemkommen från Riga. Båten vi åkte med var en av de sunkigaste jag sett, men den var liksom så sunkig så det slog över o blev fräscht typ. eh. nej inte riktigt. men nästan. Det var hur som helst roligt. Letter är inte mycket för service, att vara trevliga eller att kunna få fram ett normalt ord på engelska. På vägen till Riga vann vi iaf en låda geisha på music quiz i baren, otroligt pinsamt, men mamma fick hämta priset LOL. I baren satt vi också bredvid världens uffigaste lantisgäng där en av killarna tyckte det var skitdyrt med en white russian för 50 spänn. Han måste ha haft det kärvt han!

Och själva Riga... ja asså staden var otroligt vacker, jättefin och förvånansvärt blandad arkitektur, men med några riktigt vackra byggnader. MEN AFFÄRERNA!!!! Herregud, det fanns inget annat än axara-mode och massa skumma souvenirbutiker. Nej shopping i Riga var absolut ingen höjdare. Men det fanns väldigt mycket restauranger, barer och nattklubbar, så jag tror man kan ha kul om man drar dit ett gäng för att festa, men absolut inte för att shoppa!

RIGA:
+ fin stad, vacker och intressant arkitektur
+ relativt billigt
+ mycket restauranger, barer och nattklubbar
+ många snygga bilar om man gillar det ^^ de flesta körde runt i stora bilar, typ Landrover och stora Ford och BMW :D

- otroligt fula kläder och skor
- otrevliga, eller mer apatiska människor i alla servicepositioner ÖVERALLT!´
- INGEN är ens i närheten av att kunna föra en konversation på engelska

Jag köpte knappt någonting alls känns det som. Bara massa småpryttlar, lite nytt smink, köpte en Diorshow mascara på båten och en liter Bacardi Razz och en liter Koskenkorva nordic berries, som e så JÄVLA god att blanda med sprite ^^. Men allt som allt var det en trevlig resa!


MEEEEEEH!!!!!!

SNYGGT! ASSÅ SNYGGA SKOR TJEJEN! VEEEERKLIGEN!!!
........................................not! :( :( :(

image63

det gjorda förblir av döden orört

"Det gjorda förblir av döden orört vilket bevisar det enda som behöver bevisas - att döden inte finns.
Michelangelo Antonioni är alltså inte heller död."


Inte för att jag gillar Antonioni, men Bodil Malmsten (www.finistere.se) satte huvudet på spiken. Bergman är inte död. Och jag hoppas att jag inte heller ska dö. När jag väl dör.

Jag har tänkt mycket på ära på sistonde. Hur svårt det är att balansera mellan att vilja ha den och tycka det är okej, och att vara medveten om att jakten på den bara förstör. Läser en bok om Alexander den store nu. Mannen som jagade äran och fann den. Usch. svårt sånt där.

Bergman

Det är inte tragiskt när gamla människor dör. Det tycker nog inte jag iaf. Men det känns alltid vemodigt när någon dör. Särskilt om det är någon man känner eller någon som gjort så otroligt mycket, någon som uträttat en miljon ggr mer än de allra flesta. Så är det med Bergman. Det är helt ofattbart att försöka greppa hur någon kan ha haft tid att göra så många filmer och pjäser som han har gjort. Jag blir helt matt när jag tänker på det. Någon frågade mig om jag gillade honom när jag sa att han hade dött. Jag vet ingen filmintresserad som inte avgudar Bergman. Eller ja. gillar Bergman. Det känns lite som att Bergman är en av de få människor som det är svårt att ta ifrån sitt genius. Man kan ju säga att hans filmer kanske inte är ens smak. Men att förneka hans inflytande över sina konstformer skulle i mina ögon vara ganska absurdt. Det skulle vara som att dissa Strindbergs inflytande över litteraturen typ. Jag har inte alls sett många av Bergmans filmer. Jag kanske har sett 7 stycken, mer har det inte blivit. Men det räcker för att förstå.. vilken otrolig man, vilken hjärna och framförallt vilket hjärta som ligger bakom. 
   Se Smultronstället! Det är en alldeles magisk film av Bergman, som verkligen är en av mina absoluta favoritfilmer. Perfekt från första bildrutan till sista. En film om bitterljuva minnen. (alltid en favorit hos mig)

Jag hoppas du vilar i frid herr Bergman. Och ett stort tack för allt som du har gjort. Kanske skulle du inte bry dig om vad jag och alla andra tycker om ditt liv och det du uträttat. Eller så skulle du känna dig nöjd om du visste att jag som är född nästan i slutet av din produktionsperiod, iaf den allra mest intensiva, och som själv vill bli regissör har DIG som en av sina främsta hjältar och förebilder. För att du var otroligt duktig på ditt hantverk och en beundransvärd person.

image62

RSS 2.0