fortunaaudentesiuvat

Det är inte tragiskt när gamla människor dör. Det tycker nog inte jag iaf. Men det känns alltid vemodigt när någon dör. Särskilt om det är någon man känner eller någon som gjort så otroligt mycket, någon som uträttat en miljon ggr mer än de allra flesta. Så är det med Bergman. Det är helt ofattbart att försöka greppa hur någon kan ha haft tid att göra så många filmer och pjäser som han har gjort. Jag blir helt matt när jag tänker på det. Någon frågade mig om jag gillade honom när jag sa att han hade dött. Jag vet ingen filmintresserad som inte avgudar Bergman. Eller ja. gillar Bergman. Det känns lite som att Bergman är en av de få människor som det är svårt att ta ifrån sitt genius. Man kan ju säga att hans filmer kanske inte är ens smak. Men att förneka hans inflytande över sina konstformer skulle i mina ögon vara ganska absurdt. Det skulle vara som att dissa Strindbergs inflytande över litteraturen typ. Jag har inte alls sett många av Bergmans filmer. Jag kanske har sett 7 stycken, mer har det inte blivit. Men det räcker för att förstå.. vilken otrolig man, vilken hjärna och framförallt vilket hjärta som ligger bakom. 
   Se Smultronstället! Det är en alldeles magisk film av Bergman, som verkligen är en av mina absoluta favoritfilmer. Perfekt från första bildrutan till sista. En film om bitterljuva minnen. (alltid en favorit hos mig)

Jag hoppas du vilar i frid herr Bergman. Och ett stort tack för allt som du har gjort. Kanske skulle du inte bry dig om vad jag och alla andra tycker om ditt liv och det du uträttat. Eller så skulle du känna dig nöjd om du visste att jag som är född nästan i slutet av din produktionsperiod, iaf den allra mest intensiva, och som själv vill bli regissör har DIG som en av sina främsta hjältar och förebilder. För att du var otroligt duktig på ditt hantverk och en beundransvärd person.