fortunaaudentesiuvat

Jag är ingen språkvetare, jag är inte särskilt begåvad på att skriva, varken på svenska eller engelska, jag är inte så bevandrad i engelska språket, jag har inte den allra största av vokabulärer, MEN jag måste säga.. att det är någonting konstigt och svårt med det svenska språket. Att formulera sig vacker på det. Går oftast bättre för mig att formulera mig på engelska än svenska. Inte liksom i ett flytande tal, men.. jag vet inte, känns som att orden lättare finner sin väg på engelska. Som att orden lättare.. tvinnar in sig i varandra. Läste nyligen Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och i den fanns en passage som jag tyckte särskilt mycket om (bland många fina):

"Det är på det hela taget ett förbannat språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och knuffa varandra i rännstenen. Och allt blir så påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar och mjuka övergångar. Ett språk som tycks vara skapat till bruk för den outrotliga pöbelvanan att plumpa ut med sanningen i alla väder"

Ändå är ju Söderberg en av dem som lyckas använda det svenska språket utan att ovanstående händer. Gertrud är just nu min.. favorit, måste vara en av de finaste pjäserna som har skrivits. Om det är något jag skulle vilja regissera på teater så är det den.