fortunaaudentesiuvat

fan-made trailer till New Moon som är asbra. och bara som en liten parentes så borde fanimej Steven Strait ha spelat Jacob. Taylor duger men Steven Strait hade varit bättre. hursomhelst är det ju bara 7 månader kvar nu. GAH.. :( men den riktiga trailern borde ju komma relativt snart!

eller jag skriker: JA! ikväll ska jag äntligen se Watchmen igen. det blir fjärde gången om jag ej missminner mig. den filmen är så otroligt ljuvlig så jag är väldigt peppad!

Brideshead Revisited
filmversion av en av de bästa tv-serierna någonsin. blir självklart lite torftigt och filmen saknar så mkt så att det knappt är värt att tas upp för diskussion. DOCK har filmversionen ett gigantiskt plus i kanten- Matthew Goode, han är fin han. och passar utmärkt i rollen som Charles. För övrigt kan det skrivas spaltmeter om hur filmen brister i jämförelse med serien, men det ger jag mig inte på. Poängen är iaf att filmen inte är sevärd om man inte sett serien för då blir det antagligen bara en röra av massa random saker. men har man sett serien så kan filmen ändå vara sevärd eftersom den är en del i den underbara "förlorade världen" tihi. och är man matthew goode-fan så bör man definitivt se den eftersom han figurerar flitigt och är väldans fin!


Lost Boys- The Tribe
Uppföljare till en av 80-talets skönaste flicks- The Lost Boys som handlar om ett gäng vampyrer som "festar hela natten och sover hela dagen" som taglinen så sött påpekar. Den här har inte riktigt samma sköna vibe och kultfaktor som den filmen men var faktiskt helt klart sevärd. Otroligt mycket blodigare och råare men framförallt; Angus Sutherland som (Kiefers halvbrorsa) är med och spelar the head vampire och han är bara otroligt jävla het. så är det. och sjukast är att Corey Feldman dyker upp som vampyrjägaren Edgar Frog igen och han ser typ.. likadan ut. bara lite äldre. och pratar likadant, bara lite.. djupare och raspigare.


Eden Lake
ÅH vad besviken jag blev :( Hade fått för mig att den skulle vara grymt bra och obehaglig. men den grep aldrig riktigt tag i mig eftersom filmen hade en sådan otroligt hög irritationsfaktor så satt man mest och suckade. Huvudpersonerna betedde sig allmänt irrationellt så att man till slut knappt tyckte synd om dem för att de bara var så jävla dumma. MEN återigen var det hunken som räddade filmen ;)- Michael Fassbender spelar manliga huvudrollen och han är ju jävla het (snyggare i 300 ofc men ändå..)



ja.. tre halvdåliga/halvbra filmer som alla räddades mestadels av en fin karl. så kan det gå!

såg äntligen slumdog millionaire idag efter jobbet. och den var väldigt bra. of course. men en sak är lite konstigt, såg nån slags promo-poster för den från england eller usa där det stod ngt om att det var årets stora feelgood-film. och det är lite problematiskt tycker jag. för jag tycker inte det är så feelgood med barn som stympas för att tigga och folk som bor i pappkartonger och rotar bland sopor eller står i förorenat vatten och arbetar. jag tycker det är lite jobbigt att tänka på hur mkt uppmärksamhet den här filmen har fått och hur många som ser den och inser: jaha det är så här det är; minus det där att vinna 20 miljoner rupier på Who wants to be a millionaire, och ändå så fortsätter det att vara såhär. och kommer fortsätta och fortsätta. för det man inser när man ser sådant är ju att det är priset som DE får betala för vår levnadsstandard. och det är så jävla svårt att veta vad man ska göra för att förändra det.


jag ska iaf försöka att sluta mass-konsumera så otroligt mkt som jag gör. det är ett steg. men problemet är att det inte räcker. alls. någonstans. och exakt det faktumet gör slumdog millionaire till en riktig feel-bad film.

The Virgin Suicides är en sådan otroligt underbar film. håller på med ett skolarbete om boken som även den är väldigt fin. jag har kommit fram till att marie antoinette är min favorit av sofia coppola och sen kommer the virgin suicides och sen lost in translation. vilken är hennes sämsta (även om den också är grymt bra) eftersom kirsten dunst inte är med i den. antagligen.

oh la la la detta var sött, från http://www.twilightsweden.se/ om nån tjej som träffat Peter Facinelli (aka gorgeous wonderful Carlisle <3)

My favourite bit of insiders gossip that he gave us was one of the stage directions. In the New Moon script it says ‘the sunlight catches Edward's skin and we see him sparkle' ,it then says in brackets underneath (BUT BETTER THAN IN TWILIGHT).

Watchmen var ju bara helt otroligt, sanslöst, vansinnigt bra! Zack Snyder vet vad han gör! Trodde knappast att en film kunde vara snyggare rent visuellt än 300 och den här är minst lika bra. Otroligt snygga scener, massor med härligt våld och heta karlar. LOVE IT ;)

Matthew Goode som Adrian/Ozymandias var ju överlägset finast, som han alltid är. yummy. och annars var ju inte The Comedian så dum han heller (HALLÅ DENNY FRÅN GREY'S!) även om han kanske inte var så snel! Jag skulle verkligen rekommendera alla att se den filmen, för det fanns i princip ingenting som var dåligt eller icke perfekt med den. mästerverk!

det här var faktiskt något av det snyggaste fan-arten jag någonsin sett, håller på att avlida för jag önskar att det var de riktiga postrarna så himla mkt, tror inte att de riktiga ens kan vara i närheten av att vara så snygga. jag får lite krupp och hjärtattack på samma gång. shit alltså. helt perfekt, fångar stämningen i boken HELT RÄTT.

det blir visst så istället att jag ska försöka sova nu. för att orka gå till skolan imorgon på föreläsning. så jag missar min natt med hugh jackman, robert pattinson och övrigt härligt. bye oscars :( misstänker också att det är det närmsta jag någonsin kommer komma en natt med Hugh Jackman eller Robert Pattinson, så där har jag ngt att gråta mig till sömns över också.

godnatt. grymma värld. hoppas inte heath ledger vinner oscar för bästa biroll för han är grymt överskattad och den rollen är inte all that, vilken skådis som helst kan spela en psyksjuk clown. subtila roller ftw. hoppas brad pitt vinner för benjamin button! men självklart vinner heath birollen, man nominerar inte en dead guy till oscar för att sedan snuva honom på konfekten.


grrrrrrrrrrrraaawrr

såg ÄNTLIGEN Australia i dag och baskemej vad bra den var- allt jag hade hoppats på och mer därtill. Jag kan sakna det där gammaldags Hollywoodsvulstiga ibland (jag var ju inte med på den tiden men man saknar det ändå), och då är det skönt att det finns såna som Baz Luhrmann som bara vräker på men ändå lyckas hålla sig på rätt sida om pekoralet. WUNDERBAR film!

jag har nyss upptäckt sidan www.twilightsweden.se som inte känns som en så himla bra idé för mig egentligen. Man kunde ladda ner olika twilightrelaterade typsnitt (typ edwards handstil etc, vilket är bra för då kan man skriva ut brev med den handstilen och låtsas att det är edward som skrivit dem! obs! j/k)


och så hittade jag såklart väldigt mycket fina bilder till min samling. of course i did!

nej mamma jag är inte för gammal för att vara besatt av Twilight.




och apropå just Twilight (känns lite som att typ ALLT är lite apropå twilight i mitt liv just nu) så läste jag en så himla rolig grej på imdb (på goofs och trivia-sektionen):

Incorrectly regarded as goofs: The vampires are revealed to sparkle when exposed in the sun. However, when Edward and Bella come to school, he is seen to be wearing sunglasses, an item that would not be necessary if he was trying to avoid the sun. However, it's clear he is wearing them as a fashion accessory.

HAHAHAHAHAHA (jag vet inte om man måste vara twilight-nörd för att tycka detta är kul..)

igår morse när jag låg och slöade kom videon till Lose Yourself på MTV, jag älskar den videon och låten så himla mkt så jag blev grymt sugen att se filmen, så igårkväll när jag kom hem från jobbet så såg jag den och DAMN vad bra den är! Seriöst så är det ju en riktigt bra film, jag tänkte att jag kanske inte skulle gilla den lika mkt nu när jag inte lyssnar på hiphop osv men den är ju verkligen apbra och Eminem är så jävla bra skådis i den och han är grymt fin i den filmen! :O Ibland kan han vara ganska skabbig men i den här filmen är han sjukt het.

Jag diggar Eminem som fan, han var typ min största idol förut när jag var yngre. Han är så in i helvete bra på att göra musik och skriva texter och det är så sjukt irriterande med folk som dissar honom för att han är vit. Han är en av de bästa och även om han har gjort mycket plojgrejer så har han fortfarande gjort en del riktigt tunga, bra låtar. Nä gud vad bra han och filmen är. Undra vad han gör nuförtin? Tror han gör comeback i år med nån platta om wikipedia inte ljuger.

Igår såg jag The Curious Case of Benjamin Button hemma hos Chrippa, egentligen hade jag tänkt vänta men jag kunde verkligen inte låta bli så mycket som jag har väntat, han har ju ändå en fet tv. Filmen var, precis som väntat helt jävla fantastisk. Den innehöll så mycket som jag tycker om som är fint; livslång kärlek, knappar, båtar, klockor och en massa mer. Filmen handlar om Benjamin Button som föds som en gammal gubbe och blir yngre och yngre, när han är drygt 7 år gammal, men ser ut som 70 träffar han Daisy och han älskar henne för resten av sitt liv. En av de finaste scenerna är när Daisy och Benjamin inser att de mötts på mitten och Benjamin säger till Daisy att han vill minnas dem, just som de är då.

gud den var bara så himla fin.

Yes Man med Jim Carrey.
OMFG vad bra den filmen var. i freakin' loved it. det trodde jag inte, men tji fick jag!
Livsbejakande, uppmuntrande, inspirerande, rolig som fan.
åh. vill se den igen.


Allison: Are you stalking me?
Carl Allen: No, i would never do that.
Carl Allen: Oh by the way, the new furniture looks great from the yard!

Baz Luhrmann har köpt filmrättigheterna till The Great Gatsby. Det är helt enkelt för jävla bra för att vara sant. Risken när någon ska filmatisera världens bästa bok är ju såklart att något blir fel och att man blir besviken, men det finns ett fåtal jag vågar anförtro uppdraget och Baz är en av dem. herregud. jag ryser.


BAZ! MAKE IT WORK!

Här kommer en snabb summering av de filmerna jag såg där jag har rankat dem, vilket dock inte var lätt eftersom inget var direkt ASBRA, men mkt var liksom.. Bra. Men jag har gjort ett försök.


1. Parc, regi: Arnaud des Pallières
Ett franskt drama om en familj som bor i ett inhängnat lyxområde, vars tonårsson hamnar i en djup depression. Filmen cirkulerar kring den familjens historia samt en man som flyttar in i samma område och filmen är inte helt kronologisk. Anledningen till att jag väljer den som favorit, trots att den bitvis var väldigt seg var att den filmen var den enda filmen som hade både en sorts ton och klang som både gjorde att jag där och då blev lite fladdrig i hjärtat och att jag i efterhand minns den. Dessutom var den filmen den enda som hade en särskild scen som VERKLIGEN berörde mig; pojken ligger halvdöd i sin säng, helt utslagen av sin depression, han är helt blek och alldeles spenslig, har sår på knäskålarna och verkar inte ha någon som helst livsgnista alls. Hans oroliga pappa kommer in i rummet och försöker på ett fumligt och tafatt hjälp hjälpa sin son, eftersom det inte finns något bra sätt att hjälpa någon i den situationen. Han släpar upp sonen ur sängen, drar fram honom till fönstret, han försöker hålla sin lealösa son upprätt och tvingar honom att titta ut genom fönstret, försöker övertala honom om att det finns och kommer finnas sol och ljus i hans liv, hur mycket han har framför sig. Sonen säger inte ett ord men lösgör sig och kravlar tillbaka till sängen.

2. Valentino-The last emperor, av: Matt Tyrnauer (dokumentär)
En otroligt intressant, fin och gripande dokumentär om Valentino. Handlar mest om yrkesmannen Valentino och hans roll i ett ständigt förfall av en gammal modevärld, vars ideal om konst och hantverk ersätts av den enbart pengastinna bransch den börjar likna idag, men också en fin skildring av relationen mellan Valentino och hans livskamrat Giancarlo Giametti. Föll en del tårar både av sorg och glädje under filmen. fint! <3


3. Dancers, regi: Pernille Fischer Christensen
Danskt känslodrama om Annika, dansläraren som faller för Lasse, elektrikern. Det visar sig snart att den spända och oroliga Lasse har ett och annat skelett i garderoben. Filmen ställer etiska spörsmål som: Kan man älska någon som man vet har skadat någon annan riktigt ordentligt, begått ett brott etc? Och hur gör man då? Filmen motsvararar de förväntningar man efter många helt otroligt starka danska filmer har på skådespeleriet och känslan. Stark och suggestivt drama om människor. Men filmen var även intressant ur ett rent filmiskt perspektiv, då jag upplevde den som ganska innovativ inom sin genre då det kom till bland annat musik och ljudsättning.


4. Achilles and the Tortoise, regi: Takeshi 'Beat' Kitano
En ganska flummig film om konst. Vi får följa en man hela hans liv, från liten pojke, till förvirrad ungtupp, till ännu mer förvirrad medelåldersgubbe, och hans kamp för att fullfölja sin barndomsdröm att bli en berömd konstnär. Både tankeväckande och HYSTERISKT roligt bitvis. Dock kändes filmen lite ojämn, nästan som att det var två olika filmer i en som slet åt olika håll, där till sist den renodlade komedin (med rätta) segrade i slutet. Innehåller helt sjuka scener som ofta involverar död etc,men det går inte att låta bli att skratta ihjäl sig!


5. Tokyo! episodfilm i regi av: Michel Gondry, Leos Carax, Joon-ho Bong
Den här episodfilmen som ska skildra Tokyo och dess mångsidighet innehåller tre helt skilda episoder som handlar om så skiftande teman som en tjej som förvandlas till en stol för att hon känner sig osedd och meningslös, en enstöring som inte lämnat sin lägenhet på åratal men som blir kär i pizzabudet och blir tvingad att lämna hemmet för att hitta henne, och så den absolut bästa delen som var något av det roligaste jag sett på väldigt länge: Merde, som handlar om en helt jävla galen figur som kommer upp ur kloaken och terroriserar och mördar Tokyos befolkning, bland annat på grunden att han hatar hela världen men mest japaner för att deras ögon ser ut som kvinnliga könsorgan. Han pratar sitt eget språk och har en väldigt udda uppsyn. hade typ ont i magen för att jag skrattat så mkt, trodde jag skulle spy (jag hade visserligen precis ätit världens biff med sås och grejer men det VAR SÅ KUL)


6. Better Things, regi: Duane Hopkins
Intressant film som fokuserar på känsla och miljö, och förlitar sig på starkt skådespeleri snarare än handlingsförlopp. Ungdomar som knarkar och lever i allmän sorg och misär på engelska landsbygden. Handlar även mkt om livets förlopp, att leva som ung och som gammal. En del otroligt starka scener, stilrent och snyggt utfört, bra skådespelare och dessutom innehöll filmen mitt absolut bästa klassiska stycke: Schuberts Trio in E-flat, Andante con moto.


7. Mermaid, regi: Anna Melikyan
Rysk film om en minst sagt konstig liten tjej, Alisa som är helt övertygad om att hon kan styra världen med sin tanke. Första delen av filmen bor hon med sin farmor och mor i en liten rysk hamnstad, där drömmer hon om att hennes sjömans-pappa ska komma tillbaka och så vill hon bli en prima ballerina. Familjen flyttar så småningom till Moskva där Alisa av en slump träffar en snygg yuppie (vars jobb är att sälja fastigheter på månen) som försöker ta livet av sig, honom blir hon dödligt förälskad i. Fantasifullt med både en ljus och mörk sida.


8. Gomorra- regi: Matteo Garrone
Vad ska man säga liksom? gangsteractiondrama som iofs mer skildrar det stora perspektivet på maffian i Neapel, men även psykologin bakom småkillar som vill bli medlemmar i maffian, känns relastiskt,men är också lite svårbegripligt och rörigt för den som inte innan har hyfsad koll på strukturer inom camorran. Men självklart väldigt drabbande.


9. A complete history of my sexual failures, av: Chris Waitt (dokumentär)
En bitvis hysteriskt rolig dokumentär, som visserligen inte direkt känns så dokumentär utan ganska "styrd" för att bli just exakt rolig, där vissa bitar helt klart inte är improviserade eller dokumentära, men ändå tillräckligt mycket för att det just ska vara roligt för ATT det har hänt på riktigt. Chris är en slacker som inte kan hålla fast vid en enda tjej, han bestämmer sig för att försöka intervjua alla tjejer han varit ihop med men det går ju inte så bra. Det ballar ur och blir något helt annat, något som både är roligt och tragiskt. Nu när jag skriver inser jag att jag inte riktigt vet varför jag placerat den i mitten då det nog var bland det bästa jag såg, men å andra sidan är typ alla filmer mer ett virrvarr av: "ja det var ju.. bra!".


10. The Argentine, regi: Steven Soderberg
När man heter Steven Soderbergh och har vad han har i bagaget, när man har castat Benicio del Toro (verkar göra skäl för sitt namn.. mr "I'm easy on the eye") som en av historiens mest fascinerande karaktärer borde man kunna göra något bättre än det här. Jag blev grymt besviken, det är liksom inte dåligt på något sätt, det är bara inte särskilt core-shaking heller, vilket jag tycker han på något sätt har grundförutsättningarna att göra det. Han har sydamerika, Che, revolution och han lyckas inte hela vägen som man gjorde i tex Motorcycle Diaries. Blir en del intressanta scener med strid i stadsbebyggelse i slutet och både Che och Fidel är porträttlikt och intressant gestaltade. Men det blir aldrig någon eld av lilla gnistan som tänds.


Som en liten liten bonus var dock världens snyggo Santiago Cabrera med och spelade nån av Che's sidekicks- Camilo. Har aldrig sett karln innan men vacker är han! och faktiskt ÄNNU snyggare i skägg och gerillamundering.


11. Frozen River, regi: Courtney Hunt
Människosmuggling i norra USA, det är vad fattiga, nyss lämnade trailermorsan Ray dras in i för att kunna tjäna pengar för att försörja sina barn och försöka höja deras levnadsstandard. Sug på den karamellen. Filmen vann Bronshästen i år och var väldigt bra of course, gripande och välgjord. Men jag orkar bara inte med sånt här. Svidande realism om fattigdom och misär, där ingen egentligen har någon chans att få det bättre, varken Ray eller de smugglade kineserna och pakistanierna som tror att de har anlänt till landet där allt är möjligt, det finns inget hopp, bara elände och än mer elände, och det är  VERKLIGHETEN. det är mest för att kunna fly från den vetskapen som jag tittar på film, så därför är jag inte särskilt pepp på sådana här filmer, även om jag självklart inte underskattar filmen som verktyg för att uppmärksamma sociala frågor etc, är bara inte något jag är så pepp på just nu. Filmen tar också upp ämnen som solidaritet och att hjälpa andra etc, det finns ju element av ljus i tunneln, men någonstans blir ändå slutsatsen för mig att har folk det tillräckligt jävla dåligt, är så utsatta som de bara kan vara så är allt sånt ain't worth shit. Folk lider liksom, så otroligt många i västerlandet också, som man kanske glömmer när man tänker på utsatta människor.


12. Wendy and Lucy, regi: Kelly  Reichardt
Bisarrt seg och konstig film om en tjej, Wendy, spelad av Michelle Williams som är på väg till lukrativt sommarjobb i Alaska, på väg från något som vi inte direkt får veta varken bakgrunden eller framtiden av. Hon reser med sin älskade hund som hon sedan pga missöden tappar bort. Filmen utspelar sig under ett par dagar i den hålan där hon tappar bort sin hund, och handlar om hur hon försöker hitta den. Ultra-lågmält som en riktigt liten tunn kakbit ur en människas liv. Jäkligt udda och tråkigt men på något sätt också ganska fint.


13. Les Grandes Personnes- De Vuxna, regi: Anna Novion
fransk film om en tjej och en pappa som åker på semester till Sverige där de träffar stiliga och franstalande (!) Lia Boysen (oh i suddenly love her even more!), Björn Gustafsson som spelar (enl beskrivningen) the local heartthrob Johan. Egentligen ganska menlös liten film om en sommarvecka i Sverige, helt okej småputtrigt mys men liksom ganska meningslöst i slutändan. Gör ansatser till att skildra kulturkrockar och föräldrarelation etc etc etc men slutar liksom med ett lite halvplatt fall.


14. Gloss: the directors cut, regi: Andrei Konchalovsky
En dålig satir över modevärlden. Filmen spretade åt alla möjliga håll och vissa delar var väl okej och en del nästintill njutbara, mycket tack vare Julia Vysotskaya som spelar huvudrollen Galya, den korkade sömmerskan från småstaden som flyttar till Moskva för att bli berömd modell. Väldigt njutbart när den enligt alla i filmen, fula Galya får visa att hon minsann är väldigt Grace Kelly- vacker. Bitvis är filmen bara.. obegripligt fånig när den försöker ironisera över det lite luddiga begreppen modevärlden, ytlighet etc, kanske är ett mer aktuellt ämne i Ryssland vad vet jag, men det känns lite gjort och uttjatat. 


15. Smart People, regi: Noam Murro
En riktig luring! En sådan film som tack vare skådespelare och viss förhandsuppfattning får en att tro genom hela filmen och nästan ett tag efter också: jamen det här var ju bra, kanske inte asbra men bra! Sen inser man att det var inte ens det. Menlöst. Tråkiga karaktärer utan underbyggnad som inte ens underbara Ellen Paige och Thomas Haden Church kan väga upp. inte HELT hopplöst, innehåller en del scener som är okej, men nästintill. Ingen substans, bara ett skal av lite quirky amerikansk studio-indiefilm. Filmen har i pressmaterial jämförts med bland annat Juno och Little Miss Sunshine, vilket är så befängda påståenden att jag inte kan kommentera dem. Och Dennis Quaid! är inte han en menlös, småtjock tråkig gubbe?! det tycker jag. Och inte ens Sarah Jessica Parker (ord kan inte beskriva hur mkt jag tycker om henne, hon är ju Carrie i mitt hjärta såklart!) kan komma undan,där hon fånar omkring i LBD och högklackat under sin läckarrock. nä. fy.

HYSTERISKT ful affisch också....

16. Ashes of time- Redux, regi: Wong Kar Wai
FULLKOMLIGT JÄVLA OBEGRIPLIGT MARTIAL-ARTS FLUMDRAMA. man satt och velade mellan att somna eller att brista ut i gråt typ. bisarrt rörig och krångelklippt och fånigt och flummigt och.. ja nej. det var bara inte bra helt enkelt :( Och mest skrämmande av allt är att karln (som annars är ett geni) drog fram den här trasan och klippte om den för att "göra den mer begriplig". Stackars satar som såg originalet. Innehåller självklart en del snygga asiater och en del snygga scener. Men om man dränker ner allt det i den smörjan som det här var nerdränkt med då.. kan man inte förvänta sig att folk ska hålla sig vakna i salongen,man kan inte ställa hur höga krav som helst på tittarens hjärnkapacitet, man kan inte räkna ut och pussla ihop hur små bitar som helst när handlingen är TOTALT okronologisk och alla karaktärer presenteras hipp som happ och en del var visst samma person och yadda yadda to infinity and beyond!



Jag är grymt besviken på denna filmfestival, särskilt då förra årets var en sådan kanonfestival för mig. ( http://fortunaaudentesiuvat.blogg.se/2007/november/bokslut-filmfestivalen-2007.html#comment )

Det var helt enkelt förbannat jämnstruket och inget som skakade mig i själen.

Dagens populärkulturella glada nyhet: det ryktas att Russel Brand ska spela Jack Sparrows lillebror i kommande Pirates of the Caribbean 4. det låter ju bara helt ljuvligt!




imorgon tänkte jag skriva en sammanfattning av filmfestivalen, även om intresset varken från min eller eran sida är särskilt stort. men jag tänkte göra det i vart fall.

Jag och Isa blev smått överraskade över den stora folkmängden som redan 45 minuter innan filmen skulle börja stod och trängdes i foajén på Skandia. Dessutom var det rigorös säkerhet, röd matta, massa gratisprylar och helt plötsligt dyker Git Sheynius upp på scen och vi fattar ingenting. När tjejen skulle riva in oss kollade hon lite konstigt på våra biljetter som inte hade samma visningsnummer som alla andras, men hon typ hittade på en förklaring i huvudet och ba: jaja. men sen iaf så börjar festivalchefen Git snacka och säger: Ja välkomna till den här sverige-premiären av Gomorra. Och så helt plötsligt står snyggot Roberto Saviano på scen och nån tolkgubbe och jag och Isa sitter där som två fån och fick se Gomorra istället för W. jaja. så kan det gå på Sthlms Filmfestival, som tyvärr börja lida mot slutet, men än finns det lite kvar. Jag har inte haft tid eller ork att skriva så mycket om den innan men jag ska göra det när den är slut, sammanfatta och göra topplista etc etc.


Lol. istället för:

fick vi:

och:


Gomorra var bra. men lite rörig. man är ju inte sådär otroligt insatt i Camorrans liv och leverne.