fortunaaudentesiuvat

Jag såg Pretty in Pink igår för första gången, för att addera ytterligare en film till min lilla samling med 80-tals-filmer med typ highschool-anknytning, vilka jag älskar, iaf alla som ingår i typ John Hughes produktion. Pretty in Pink var underbar! Nästan bättre än både Can't Buy Me Love (som iofs är underbar, men den saknar Molly Ringwald), Sixteen Candles och definitivt bättre än Breakfast Club. Det är något visst med de där filmerna, de utspelar sig i en sådan härlig, glättig, mytisk värld på något sätt. Och jag älskar Molly Ringwald, gosh vad vacker hon var!

Jag såg Atonement på bio igen idag, de visade den till min stora lycka i Vällingby. Jag älskar den filmen. Men jag kände när jag såg den att jag måste låta den vila ett tag, jag har sett den nästan lite för många gånger, måste låta den ligga och dra sig lite så den blir ännu härligare nästa gång jag ser den. Men gud vad otroligt bra den är. Har ju redan en gång i tiden skrivit ett långt hyllningsinlägg men jag måste bara få berömma Joe Wright (som dessutom regisserat den mästerliga nyversionen av Pride and Prejudice) för hans insats. Otroligt bra filmatisering av en jävligt bra bok, men liksom det bara är ngt med bildspråket, klippningen, musiken, allting.


'Dearest Cecilia, the story can resume. The one I had been planning on that evening walk. I can become again the man who once crossed the surrey park at dusk, in my best suit, swaggering on the promise of life. The man who, with the clarity of passion, made love to you in the library. The story can resume. I will return. Find you, love you, marry you and live without shame.'



är helt medveten om att den delen av manuset jag valde som jag verkligen älskar inte alls har med bilderna att göra, men jag älskar den delen av filmen när Robbie läser det där och jag älskar de här två bilderna på Briony från filmen. eller egentligen...jag älskar nog allt med den filmen.
 

Quantum of Solace. såg den i fredags. Och jag tyckte den var awesome! minst lika bra som Casino Royale, en självklar fortsättning iaf. Jag kan liksom inte med ord beskriva hur mkt jag tycker om den här nya Bond-grejen, särskilt i kontrast till de gamla bondfilmerna, det känns som att den här nya Bond-serien är helt separat från det gamla. Jag har kollat runt lite och en del kritiserar det faktumet att nya Bond helt brutit sig loss från gamla tider, och en del tycker tydligen att  nya Bondfilmen närmar sig det gamla stuket igen (jag säger inga namn men Chrippa och Vodlex). Jag tycker de nya Bondfilmerna är otroligt bra båda två och möjligtvis fanns det en del fler saker att kritisera i den här filmen än Casino Royale, men fortf inte så stora saker så att det påverkar att min uppfattning av filmen är otroligt positiv. Det är så skönt att slippa den här fjantiga Bond-karlakarlen som ska fjanta runt med massa töntiga uppfinningar och jaga någon fånig skurk och på vägen hinna förföra någon brud och yadda. Uppfriskande är vad det är! Daniel Craig spelar Bond så otroligt bra och jag tycker övriga skådespelare i filmen var otroligt välcastade också. Synd bara att vi inte fick se så mkt av Gemma Artertons karaktär Strawberry Fields, för hon är typ hur vacker som helst. Men för att summera upp det hela så är det både gripande drama och tät action i grymt snygga scener, det är så otroligt hur de lyckats göra något såhär bra av hela töntiga bondgrejen. Judi Dench som M är också otroligt jävla grym och hon hjälper till att bekräfta vad vi redan visste sen innan: amerikaner är pengastinna och ondskefulla utan moral och britter är goda och har råg i ryggen! justprecis.

Jag har fått en fast tjänst på SF, vilket betyder att jag får 999 biobesök om året. det gillar jag. mwahaha :D


dessutom såg jag No Country for Old Men igår och är asarg, för den var skitdålig :( Kunde inte hitta någon mening överhuvudtaget med den filmen, den var trist och hade ingen poäng alls. Kan inte för mitt liv förstå vad folk tyckte så mkt om med den filmen. Till skillnad från tex Brokeback Mountain som jag inte heller tyckte om så himla mkt, där förstår jag iaf vad det är som är meningen med filmen och varför man kan gilla den fett mkt. Men jag kan inte hitta någon mening eller något bra med No Country. Den var tråkig. otroligt konstigt.


Var också på bio igår med Isa och mor och såg Baader Meinhof Complex. Den däremot! Var ruggigt bra! Otroligt spännande, snyggt gjord med MÅNGA poänger. see it!

Såg för andra gången på ett par månader om Billy Elliott igår. Och mindes återigen hur otroligt bra den filmen är. Den rör mig alltid till tårar och nu märkte jag att enbart trailern gör så att jag gråter. Det är bara en så otroligt gripande och fin skildring av en helt underbar pojke och vad som framförallt griper mig, relationen han har med sin till synes bittra och buttra far, som innerst inne visar sig vara ungefär.. BÄST. Filmen har ett helt underbart soundtrack med framförallt T-rex, vars låtar verkligen tycks vara gjutna till den här historien. Mitt anglofila jag vaknar också såklart till liv och jag tycker filmen även är en fantastisk skildring av 80-talets England och gruvarbetsstrejken, klasskillnader, machokultur osv osv. Dans som konstform är ju också något som på sistonde börjat intressera mig väldigt mkt, så med andra ord innehåller Billy Elliott ungefär allt jag är intresserad av, och så är den bara otroligt bra gjord. Jag älskar den verkligen. Tror jag måste börja nämna den som en av mina absoluta favoriter. Skådespelarna är också helt perfekta, framförallt Jamie Bell som Billy och Gary Lewis som pappan.

har varit på bio tre gånger den här veckan. såg först Mamma Mia igen i måndags med zhala och isa. sen igår såg jag och isa The Dark Knight. och idag såg vi The Other Boleyn Girl.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT THE DARK KNIGHT, SPOILERS! (se snällt av mig va?! Inte som alla fittor som avslöjade detaljer om I am Legend som jag nu äntligen sett, vilken var bra utom de fula dataanimerade zombiesarna/vampyrerna)
The Dark Knight var ju smått överskattad. Det var ju en grymt bra film men att den har fått sådan otrolig respons som den har är bara överdrivet. Den var spännande och snyggt gjord och innehöll en del bra poänger men den förtjänar ju inte ngn plats på någon typ topp tio-lista över alla filmer någonsin (inte för att jag tror att man kan göra en sådan allmängiltig lista egentligen), den är ju liksom inte i klass med typ Gudfadern och sådana filmer som liksom är utmejslade till perfektion och inte går att hitta något att klaga på i. Fanns en del sådana saker, saker att klaga på alltså. Och dessutom så är ju Heath Ledgers insats så otroligt överskattad så det inte finns. Misstolka mig inte, han presterade ju bra och Jokern var ju en.. ja rolig och intressant karaktär, men det är ju inte direkt den allra svåraste rollen för en skådespelare, att få på sig en kostym, smink och spela en karaktär som i princip bara har en dimension: ondska. Heath Ledger har gjort lite för många filmer där undertonen alltid ska vara att han alltid är grinig, mörk och lite allmänt emo. Orka! Han är överskattad. I Brokeback outshineade Gyllenhaal honom hårt och i den här filmen är det helt klart Christian Bale som utklassar honom, som Bale iofs alltid gör, vilka han än spelar mot typ. Synd bara som en liten parentes att Batman pratar så OTROLIGT löjligt så fort han får på sig dräkten och än konstigare är att han gör det tom. när han pratar med folk som han känner och som vet att Bruce Wayne är Batman, minns särskilt nån scen mellan Batman och hans lilla prop-guy morgan freeman som man bara: QUE?! för det första pratade Batman som en jäkla... whiskeyalkad nerrökt gubbe på 183 år (som typ överdoserat anabola) och för det andra hade han kommit på nån helt galen jävla omni-vision-device som gjorde att han kunde se och veta allt i hela gotham city typ och att jävla morgan tönt-freemans visa karaktär såklart skulle ställa sig och hålla nåt jävla brandtal och protestera mot Batmans pryl för den var integritetskränkande. PLEASE! det var få scener som var dåliga och få saker som man egentligen kan klaga på, men det finns några och det räcker för mig för att känna att det översvallande mottagandet av filmen var totalt överdrivet. MEN det jag verkligen älskade med filmen var fördjupandet av Batmans karaktär och de kval han ställs inför. Andra konstiga saker med filmen:

1. vem i hela fridens jävla namn bestämde och fixade Two-faces smink?! såg ju helt sepefult ut, typ Buttericks-smink i Tales of the crypt eller dylikt program som går typ 3.45 på TV3 vardagskvällar. WTF LIKSOM?! hade de gjort hans smink lite schysstare och lite mer nertonat hade han ju varit läskigare.

2. Rachel är ju iaf en jävla gnällfitta! tur som fan att de bytt "jaglersnettochförsökersesötut"-Katie Holmes mot Maggie som är cool. MEN VARFÖR ÄR RACHEL SÅN JÄVLA TÖNT?! vem fan vill inte vara tillsammans med en kille som är Bruce Wayne på dagen och Batman på natten och ser ut som Christian Bale?! ett jävla skämt är vad det är.

3. De fördjupade inte Rachel och Two-faces relation tillräckligt mkt för att man skulle fatta varför han skulle gå helt bananas och försöka döda typ en unge för att hon dog. Kändes som de hade dejtat i typ 3 månader mer.

ja men det var det jag kom på att klaga på nu. Men ändå. den var ju grym. ooo batman. dregel. bästa hjälten ever!

Jag och Isa såg underbara Margot at the wedding av Noah Baumbach i afton, han har tidigare gjort lika underbara The Squid and the Whale som dock inte alls liknar den här, den är mer tragikomisk, den här var mest bara tragisk. En riktigt engagerande och oroväckande skildring av familybonds gone wrong! I centrum står Margot, mästerligt spelad av Nicole Kidman och hennes syster Pauline (Jennifer Jason Leigh) som just ska gifta sig med slackern Malcolm (Jack Black). Margot tar med sig sin brådmogna son till systerns bröllop och det är redan under resan dit (under filmens första minuter) helt uppenbart att syskonparet tidigare haft sina duster. Margot anländer och det blir ett ansträngt välkomnande och efter det är det bara en långsam väg mot ett totalt sammanbrott. Det är en lågmäld film, som litar på att tittaren själv tar sitt ansvar och fyller i luckorna som bildas, innehar man inte tillräckligt stort vetande kring människor och deras beteenden/EQ/intelligens faller man lätt i en av luckorna och sitter sedan där som en fiskmås och piper fram dumma kommentarer och frågor som man postar på imdb:s discussionboard för filmen. Som tur var är jag inte en av dem och jag verkligen älskade Baumbachs lysande porträtt av en sönderfallande familj, en syskonrelation som ruttnat i åratal och en mycket destruktiv mor/son-relation. ALLA skådespelare var enastående bra och jag misstänker att Baumbach har ett stort finger med i spelet då han enligt utsago är en utmärkt personregissör, han arbetar här precis som i tidigare nämnda Squid and the Whale med lite yngre förmågor och Zane Pais som spelar Margots pre-pubertala, bekräftelsesökande och kärlekstörstande son är klockren! Även Jack Black överraskar stort i sin första riktigt "seriösa" roll, iaf vad jag sett, och det visar sig att han är minst lika älskvärd som deprimerad och tystlåten slacker som goofball. Nä.. den här filmen gillade jag skarpt och jag rekommenderar den till alla med hjärna. och hjärta.



genius at work!


Sen såg vi Batman returns. den ägde också. pingvinen. haha. och apan och allt. nä härligt. orkar inte skriva mer om den men den e ju mysig!

Är grymt taggad på nya Bond. Men jag är också relativt övertygad om att den inte kommer vara lika bra som Casino Royale. I sin genre är Casino Royale nog en av de bästa filmerna någonsin, den är grymt spännande och grymt fin. Åh vad jag gillar Casino Royale och det är också väldigt jokert med tanke på att jag alltid har hatat Bond innan, så när jag såg den så trodde jag inte direkt att jag skulle gilla den. Men Daniel Craig har ju verkligen tagit Bond till en helt annan nivå, han ÄR ju cool på riktigt utan att vara töntig. Och dessutom tycker jag det var riktigt roligt att Bond-bruden fick vara något annat än ett våp, Eva Green är ju faktiskt en väldigt cool bondbrud, även om hon är lite löjlig i andra sammanhang (typ Dreamers, värsta skiten ever :P). Hursomhelst. Så längtar jag till den 31 oktober!



heeeeeeeeeeetttttttt

Jag såg Mamma Mia idag. Och jag vill varna för att recensionen som följer kan få mig att låta som en 45-årig recensionstant som tycker att de allra flesta filmer som kommer bara är skräp (och som dessutom ÄLSKAR Abba).

Jag tycker inte alls särskilt mkt om Abba. Jag tycker många av deras låtar är så otroligt fjantiga och obegripliga så man skrattar (Waterloo liksom... vad har Napoleon och Waterloo med kärlek och göra, hajade aldrig riktigt kopplingarna), deras scenkläder är ju fiasko, knappt ens roliga, utan bara fula. 70-talet måste ju helt enkelt klassas som en av de risigaste tidsepokerna någonsin (visst Bowie, T-rex och company, hela glamgrejen, men resten?!) Så NEJ jag gillade inte Abba innan och hade egentligen noll koll på musikalen Mamma Mia tills jag såg filmtrailern tidigt i våras och tyckte att filmen verkade ganska festlig. Och Oboy! det var den! :D Jag trodde ALDRIG att jag skulle ta följande mening i min mun, men det som dök upp i mitt huvud när jag skulle försöka beskriva filmen var faktiskt: En hyllning till livet. (ja jag vet, jag kan bara inte förstå det, men det är det enda rätta för att beskriva den) Filmen tar upp ämnen som mor och dotter-relation, kärlek och det som faktiskt gjorde mig mest gripen: skildringen av äldre människor sexualitet och kärlek (se nu håller jag på igen som nån jädra tant....) Men jag blev LYCKLIG av den här filmen. Jag kan egentligen inte säga mer, men filmen handlar på något sätt om en värld där allt blir till det bästa i slutet, där medelålders kvinnor och deras vänninor får festa loss precis som vilka 20-åringar som helst, där möhippor och svensexor slutar som perfekt koreograferade musikalnummer, där alla bara brister ut i sång och dans, älskar och lever.

perfekt botemedel mot en deppig dag, men för att inte depressionen ska slå till ännu hårdare så fort filmen är slut får man nog lov att fortsätta kolla film, konstant, för man inser så snabbt hur långt bort våran värld befinner sig från den grekiska övärlds-fantasin i Mamma Mia. Alla skådespelare passar så perfekt in i sina roller så det nästan är löjligt. Jag älskar Amanda Seyfried har varit en favorit länge och Meryl Streep är ju bara helt ljuvlig som alltid, hennes vänninor är också klockrent castade i Christine Baranski och Julie Walters, karlarna är ju alla tre helt underbara, och vilka det är vet ju alla. Den enda jag inte helt och fullt tycker om är Dominic Cooper som Sky, Sophie's fästman. Han duger, men jag hade gärna sett nån lite snyggare och coolare i rollen.

Riket vid vägens slut var faktiskt jättebra. Tyckte nästan mer om den än ettan, den var riktigt stämningsfull och spännande. Jag och Isa såg Tempelriddaren precis innan vi drog iväg till bion och såg tvåan, det var nice, men vi fick lite bråttom så vi var tvungna att snabbspola igenom vissa tråkiga delar för att hinna, då spolade vi förbi "det stora slaget" på slutet mellan Saladins armé och tempelriddarna, den scenen är lite tråkig. Hur som helst så motsvarade tvåan alla mina förväntningar och nästan mer. Skådespeleriet är mestadels bra, Joakim Nätterqvist och Sofia Helin har verkligen "vuxit in" i sina roller som Arn och Cecilia. Skarsgård har tagit Birger Brosa till ytterligare en nivå var det gäller grymtningar och utspel, utan att det blir parodiskt. Är mycket nöjd med Arn-filmatiseringen och ser fram emot att se tv-serien, även om jag nästan tror att det kan bli lite mkt, så ska det bli roligt att se ännu mer material. 

 

IMORGON!

Egentligen har nog mamma haft rätt hela tiden- Blade Runner är en otrolig jävla film! Den är riktigt bra, såg den på bio idag med henne och gud! seriöst är den riktigt cool. Filmen utspelar sig i en inte alltför avlägsen framtid (2019) i Los Angeles, en förorenad, smutsig och rörig stad. Harrison Ford spelar Deckard, en specialpolis vars syfte är att döda så kallade replikanter, dvs robotar som designats för att likna människor men som till slut pga ett missöde (som enbart flimrar förbi i förtexten) blivit förvisade från jorden. Dock finns fortfarande en del av replikanterna kvar och en del smiter tillbaka och de måste dödas, eller så fint som det heter: avslutas. Och dessutom finns det två OTROLIGT vackra människor med i filmen; Sean Young som replikanten Rachael och Rutger Hauer som replikanten Roy. SE DEN HELT ENKELT!!! Filmen är otroligt stämningsfull, gripande och spännande. Bra specialeffekter och häftig musik, även om hela bygget ibland drar en hel del åt 80-talet, nästan lite för mkt här och var. Men det är en fin film. <3


 

minns nån att jag skrev om hur jävla fucked up det är att Jake Gyllenhaal ska spela Prince of Persia?! de dumpade Orlando FUCKING Bloom som ser ut som en äkta persisk prins och bytte ut mot Gyllenhaal. visst.. han är snygg, spelar bra osv osv, men han är ju helt jävla fel för rollen. Och nu har vi dessutom bildbevis för att styrka den åsikten.

and I consider my opinion very fucking STYRKT!



JAG MÅR SERIÖST FYSISKT ILLA AV DEN HÄR BILDEN. någonstans.. så passar vissa personer att ha en viss look och andra inte. Gyllenhaal bör inte ha nån jävla perserperuk som ser ut som nåt de köpt på buttericks för 79.50. Och han bör inte pumpa upp sig så att der ser ut som hans arm ska spricka för den är inte van att vara sådär stor, ni ser ju ådrorna.... YUCK! behåll tröjan på ffs.(Jag vet att Isa antagligen sitter och dreglar när hon får se den här bilden, men jag ber fan till gud att hon inte gör det, för tanken på att någon skulle bli attraherad av det här vidundret får mig att må om möjligt ännu sämre!)

hur kan man samla så många av mina favoriter i en och samma film?! Jag längtar så mycket så att jag blir tokig. Och om den ens är hälften lika bra som Paris, Je t'aime är det ju... biff. Shia LaBeouf, Blake Lively, Orlando Bloom, Natalie Portman, Christina Ricci, Rachel Bilson och Hayden Christensen. Herregud.

http://www.imdb.com/title/tt0808399/

The Tracey Fragments. http://www.imdb.com/title/tt0801526/ är en otroligt bra och lite egen film som faktiskt var en av de allra mest uppfriskande (rent filmiskt- jag menar de använder sig av multiframes typ hela filmen! wonderful) jag sett på väldigt länge. Ellen Page är som vanligt grym. Vill inte säga för mkt, men den handlar om Tracey Berkowitz, 15 år, som har ett rent och skärt helvete både hemma och i skolan (där hon kallas "it", eftersom mobbarna anser att det inte går att avgöra huruvida hon är en kvinna eller man då hon inte har några bröst). När filmen börjar befinner sig Tracey på en buss nästan helt naken, invirad i ett duschdraperi, någonting hemskt har hänt, och hon letar efter sin borttappade lillebror. se den helt enkelt!

känner att min blogg börjar bli mer och mer en filmblogg, iaf de senaste dagarna, men jag har haft tur och sett sådana filmer som man på något sätt vill dela med sig av till andra. Igår såg jag Factory Girl med Sienna Miller, som handlar om Edie Sedgwick. Egentligen var inte filmen särskilt bra och vissa element utav den var rent utav vedervärdiga, bland annat en otroligt onödig och extremt jätteexplicit sexscen mellan Sienna och Hayden Christensen (som spelar en icke namngiven folkrockmusiker, som efter mina efterforskningar verkar föreställa Bob Dylan). Sen kan jag känna att filmen inte hyser tillräckligt mkt respekt för att den handlar om saker och personer som verkligen har funnits (eller finns, tex Dylan), delar av händelseförloppet känns bara extremt uppdiktade och det bör nämnas att jag läste någonstans att Lou Reed totalt hade dissat manuset och sagt något i stil med att det var det vidrigaste skit han någonsin läst. Jag tycker Sienna passar bra i rollen som Edie, även om hon på ngt sätt blir en 2000-tals, lite mer tacky version av Edie så funkar hon, och Hayden funkar faktiskt också som musikern, han talar ganska roligt och det tar ett tag att komma in i det, men han gör bra ifrån sig. Guy Pearce som spelar Andy Warhol är också bra. Men allt som allt så är det ju hela spektaklet en fattig kopia av en tid, ett leverne, personer osv som var så spännande och vackra och enda anledningen till att jag ändå rekommenderar filmen är just för att personerna var så fantastiska att tom. en fattig kopia är sevärd. Men man bör kanske ta hela skildringen med en nypa salt, för vissa delar känns helt enkelt bara inte trovärdiga.

förresten.. om det är ngn som inte vet vem Edie var kan ni läsa här: http://en.wikipedia.org/wiki/Edie_Sedgwick



den riktiga Edie:

jag tycker inte att Jake Gyllenhaal ska spela Prince of Persia, det tycker jag Orlando Bloom ska göra...:( så hoppas hoppas på Orli nu.

och dessutom så längtar jag till Mathieu Kassovitz nya film Babylon A.D kommer. för att Kassovitz har gjort en av de coolaste filmerna ever- La Haine och för att Vin Diesel är med.

Men åh. var på bio och såg Michel Gondrys senaste- Be kind rewind. http://www.imdb.com/title/tt0799934/  FY HELVETE VAD SKÖN DEN VAR. grejen med Gondry är ju att han blivit bättre och bättre för varje film, och om han fortsätter i den här takten kommer ju nästa film vara så bra så att man i princip.. dör. Tyckte Eternal Sunshine of the Spotless Mind var ganska medioker, helt okej men absolut inte mer, Science of sleep är ju otroligt trevlig, jättebra och den här var ju... argh. underbar <3 hade typ ett konstant mysflin över läpparna, utom när jag gapskrattade.

Lite kort handlar den om en kille som jobbar i en videoaffär (Mos Def), som har en totalt inkompetent idiotkompis (Jack Black, vem annars liksom?!), och under ett lite misslyckat "uppdrag" blir Jack Black magnetiserad och råkar förstöra alla videoband som finns i videoaffären, och Mos Def har liksom lovat den gamla gubben som äger affären att han ska ta hand om den, så när den gamla gubbens span (Mia Farrow) kommer in och ser att allt är helt urballat i affären och dessutom kräver att få hyra Ghostbusters (annars ringer hon gamla gubben och skvallrar) finns liksom inget annat att göra än att helt enkelt spela in sin egen 20-minuters version av Ghostbusters och hoppas på att hon aldrig har sett den. och så vidare. se filmen. gör det bara, ni kommer inte ångra er, och om ni gör det är ni bara helt enkelt pappskallar.