fortunaaudentesiuvat

Såg för andra gången på ett par månader om Billy Elliott igår. Och mindes återigen hur otroligt bra den filmen är. Den rör mig alltid till tårar och nu märkte jag att enbart trailern gör så att jag gråter. Det är bara en så otroligt gripande och fin skildring av en helt underbar pojke och vad som framförallt griper mig, relationen han har med sin till synes bittra och buttra far, som innerst inne visar sig vara ungefär.. BÄST. Filmen har ett helt underbart soundtrack med framförallt T-rex, vars låtar verkligen tycks vara gjutna till den här historien. Mitt anglofila jag vaknar också såklart till liv och jag tycker filmen även är en fantastisk skildring av 80-talets England och gruvarbetsstrejken, klasskillnader, machokultur osv osv. Dans som konstform är ju också något som på sistonde börjat intressera mig väldigt mkt, så med andra ord innehåller Billy Elliott ungefär allt jag är intresserad av, och så är den bara otroligt bra gjord. Jag älskar den verkligen. Tror jag måste börja nämna den som en av mina absoluta favoriter. Skådespelarna är också helt perfekta, framförallt Jamie Bell som Billy och Gary Lewis som pappan.