fortunaaudentesiuvat

såg äntligen slumdog millionaire idag efter jobbet. och den var väldigt bra. of course. men en sak är lite konstigt, såg nån slags promo-poster för den från england eller usa där det stod ngt om att det var årets stora feelgood-film. och det är lite problematiskt tycker jag. för jag tycker inte det är så feelgood med barn som stympas för att tigga och folk som bor i pappkartonger och rotar bland sopor eller står i förorenat vatten och arbetar. jag tycker det är lite jobbigt att tänka på hur mkt uppmärksamhet den här filmen har fått och hur många som ser den och inser: jaha det är så här det är; minus det där att vinna 20 miljoner rupier på Who wants to be a millionaire, och ändå så fortsätter det att vara såhär. och kommer fortsätta och fortsätta. för det man inser när man ser sådant är ju att det är priset som DE får betala för vår levnadsstandard. och det är så jävla svårt att veta vad man ska göra för att förändra det.


jag ska iaf försöka att sluta mass-konsumera så otroligt mkt som jag gör. det är ett steg. men problemet är att det inte räcker. alls. någonstans. och exakt det faktumet gör slumdog millionaire till en riktig feel-bad film.