fortunaaudentesiuvat

Så... tidigare i afton slutade då dessa 10 ljuvliga höstdagar fylla med film... Känns vemodigt. Tänkte göra ett litet bokslut nu, med de 18 filmer jag såg. Har ju inte utförligt recenserat så många av dem, men jag har gjort en lista där jag rankar vilken av filmerna jag tyckte bäst respektive sämst om etc. Listan är inte direkt rättvis då det kan skilja rymdskogar mellan tex plats 18 och 17, samt att filmerna sinsemellan inte går att jämföra då de tillhör helt olika genrer etc, men listan baseras helt enkelt på min personliga upplevelse av att se filmen, vilka som helt enkelt berörde mig mest, vilka jag tyckte mest om.

1. Paranoid Park
Inte alls svårt att utse just denna film till etta, då den berörde mig in i de allra djupaste delarna av min själ. Den var helt fantastiskt, otroligt stark historia, bra huvudrollsinnehavare, fantastisk musik, underbart bildarbete, klippning, KÄNSLAN! allt helt enkelt. Komplett film, en framtida klassiker i min bok. <3


2. El Camino del los Ingleses
Denna film hade vissa delar som var rent ut sagt dåliga, men de delar som var bra var så otroligt 'core-shaking' så det spelar ingen roll. Scener som jag helt enkelt bär med mig hela tiden, kan inte vänta tills jag ska få se den igen. Poetisk och omskakande, med en väldigt spansk touch, helt klart inspirerad av mästaren själv: Almodóvar.

3. Into the wild
Egentligen behöver man inte skriva något. Se den själv så förstår ni. Väldigt slipad film, som det märks tonvis att Sean Penn lagt ner enormt mycket tid och arbete på att få exakt som han vill. Grep verkligen tag i en, enorm prestation av Emile Hirsch i huvudrollen.

4. Control
Som jag skrev; jobbig att se, men inte desto mindre makalöst bra! Musiken, autenciteten, pulsen, själen, skådespelet, regin, allting. Perfekt från början till slut.

Här börjar det bli svårt, ovanstående fyra var INGET problem att sätta på plats, jag var helt säker.
5. Juno
Rolig och varm, och oväntat väldigt annorlunda film som man sent glömmer.


6. Eagle vs.Shark
Den som kan se den här filmen utan att gapskratta och dessutom känna med karaktärernas taffliga men underbara kärlekshistoria kan inte inneha en själ!

7. The Darjeeling Limited
Redan från början av filmen tyckte man ju som vanligt om Wes Andersons utsökta smak för utsida (helt breath-taking rekvisita, kostym, setting etc), men man satt och väntade på insidan, vart är själen? Och en bit in, som en skänk från ovan infann den sig och med sig förde den ett dundrande vackert budskap; att andlighet (som så mycket annat som är värt något i livet) inte kan hittas om man letar, det bara infinner sig. En otroligt fin film i alla bemärkelser, men i min bok hamnar den ändå efter Life Aquatic som innehar en särskild plats i min hjärta, då det var den första filmen jag såg och började gråta för att sådan filmisk perfektion verkligen fortfarande fanns. Det är lite skönt att Wes Anderson finns, för visst är det coolt med regissörer som kan göra alla möjliga sorts filmer, men det är också något visst med dem som har sina signum, sin särskilda stil, och jag tröttnar ALDRIG på slow-motion tagningar till hög musik, det kan jag aldrig få för mycket av Wes! ;)



8. I'm a Cyborg but that's OK
Rolig som få, annorlunda och gullig, vad kan det annars bli i en film som handlar om en tjej som tror att hon är en robot, hamnar på the cuckoo's nest, möter en kille som nästan alltid bär mask och tror att han förmågan att stjäla allt från andra människor (inklusive känslor och egenskaper) och tycke dem emellan uppstår? Men den kändes ett par resor för lång och vissa scener var bara otroligt förvirrande, filmen hade kunnat göras lite mer clean och ännu bättre, men den var väldigt bra! Också oväntat att få en sådan här film från Chan-Wook Park efter hämndtriologin, som ju som bekant var lite tyngre, den här filmen har dock också sina tyngre element som visserligen hamnar lite bakom allt det roliga och tokiga, men det finns där!



9. Once
Musiken! <3 Filmen handlar om musik, och det är också musiken som förmedlar känslan i den här filmen. Något saknas dock, hade detta odefinierbara något vart på plats hade filmen hamnar mycket högre på listan.

10. The Go-getter
Lou Taylor Pucci från 'Thumbsucker' cruisar omkring i USA för att finna sin sedan länge förlorade mycket äldre storebror för att berätta för honom att deras mamma dött. Han stjäl en bil för detta ändamål från en tjej som han sedan per telefon inleder en relation med, han träffar massor med människor som de allra flesta har något otalt med hans bror, Arlan. Allt till tonerna av M. Ward. Bitvis seg, men en väldigt fin film som bland annat brings the quote of quotes: "Have you ever wondered if people starts bands just to make the rest of us feel like shit?" En charmig och bitvis djup roadmovie om en ensam kille som finner vad han letar efter, men självklart inte där han först letade!


11. Leo
Josef Fares nya film som till skillnad från hans tidigare filmer andas realism och lågbudget är en en utmärkt skildring av hur våld påverkar oss, hämnd och en studie i vad manlighet är och förväntas vara. Dock är inget av detta just för tillfället på min intresse-lista, så jag hade svårt att riktigt gripas tag av filmen, trots att den är väldigt välgjord.

12. Hallam Foe
Hallam Foe var en väldigt sevärd film, medryckande, bra historia och bra skådespel. Jag vet inte riktigt vad som gör att den hamnar så långt ner på min lista, men det var även här någonting som saknades för att jag personligen skulle älska filmen, men det saknas antagligen ingenting i filmen som sådan.

13. Ghosts of Abu Ghraib
Inte särskilt innovativ, men INFORMATIV och viktig dokumentärfilm. Enkel men talar sitt tydliga språk: Donald Rumsfeldt är satan. ;) ehm.. äh jag vet inte om de menade det, men det är han ju. Hursomhelst en modig och bra dokumentär, där det är skönt att äntligen få se de intressantaste personerna i historien komma till tals, offren och deras fångvaktare. Vakterna, som hittills enbart hängts ut i tidningarna världen över som monster utan själar, får äntligen berätta sin historia och vi inser att de bara är människor, människor som av sin regering och sina överordnade blivit lurade in i en mardröm, och i mardrömmen som är verklighet är de dem personer som finns på bild som får straffen, inte de makthavare som signerat papper där det utförligt står vilka tortyrmetoder som kan och BÖR användas i jakten på de onda som hotar deras vackra demokrati. Underbar mumma för min Bush-administrations-hatande, arabälskande själ. ;)

14. Lagerfeld Confidential
Lite svårt för upplägget i dokumentären, för lite prat om en av de viktigaste sakerna i Karls liv; övertagandet av Chanel-tronen, hans förvaltande av Chanels arv, hans innovation etc, nämns bara som hastigast. Dessutom har jag extremt svårt för när intervjuare frågar sina objekt helt omöjliga frågor, som tar ett liv att fundera ut och också tid att plocka fram ur minnet, och förväntar sig att objektet ska svara på stört, frågor som "Tror du någon känner dig lika bra som du gör", "Tror du på kärlek" etc. Om det är någon som klarar av att svara på de omöjligaste av frågor är det ju iofs Lagerfeld, som i alla avseenden verkar vara en underbart fascinerande, kompetent och älskvärd man. Han har nämligen en åsikt om precis allting. Prostitution tex, " det är bara bra och nödvändigt för om det inte fanns skulle folk mörda". Man bara älskar honom. Sen är det ju inte fel att man får sig några skratt också tex åt Lagerfelds aldrig sinande smyckeslager (skålar och åter skålar med ringar som ligger i hallen, han tom häller ner en skål ringar i väskan innan han ska gå med förklaringen "kanske behöver de här sen"), åt alla hans historier om hans tyska mor, sin tidiga sexuella debut (som han redan från början visste innefattade andra män) och hans otroligt skrattretande favoritmodell, Lagerfelds lilla toyboy verkar det som, som vi får se i alla möjliga poser.



15. Mister Lonely
Svårbestämbar film. Vet inte riktigt vad man ska tycka. Udda framförallt, men med något visst som man omedelbart gillar. Bitvis seg och konstig, bitvis perfektion. Bra skådespel, snyggt kameraarbete, fina locations. Men ingenting man vill se om och om igen, det var lite utav ett stretande att ta sig igenom filmen, trots dess kvaliteér. Men bra! Ingen tvekan om den saken.

16. Good Time Max
Sista filmen jag och Isa såg, söndag kväll 22.30. Kan hända att förväntansnivån under festivalen höjs, men denna film håller inte riktigt måttet. Regi, manus och en av två huvudroller av James Franco. Franco är en sjudundrande hottie som vanligt, men den gubben går inte här James. Bitvis gripande film om broderskap, men det räcker bara inte hela vägen fram. Gillar den lite budgetfilmade känslan i den här filmen, passar in, men det är bara lite rörigt och ostrukturerat, trots en simpel story; två bröder, båda två otroligt smarta redan som barn, den ena blir läkare och den andra strulputte som håller på med droger (Franco såklart :P). Inte ett försök till att vara någon slags realistisk skildring av drogberoende (hoppas jag :S), vilket är otroligt befriande, men den är bitvis väldigt witty, särskilt i drogrelaterade scener. Men själen.. den flög sin kos.

17. Fjärilen i glaskupan
Jag älskade boken, biografin som är skriven av Jean-Dominique Bauby, där han med hjälp av det specialskrivna alfabetet, tålmodiga assistenter och sin enda rörliga kroppsdel; sitt ena ögonlock, berättar sin historia om hur han, den världvane, modemedvetna chefredaktören för franska Elle Magazine efter ett slaganfall drabbas av sk. 'locked-in syndrome'- han är totalförlamad (utom ena ögonlocken och så småningom vissa delar av ansiktet) men vid fullt medvetande. I boken beskriver han med ett vackert men också pga omständigheterna koncist språk sina minnen, sin smärta över sin nuvarande situation och sin fantasi, sina drömmar. Filmen lyckas inte trots idoga försök riktigt så bra med att skildra detta. Långtråkigt och för lite fokus på Jean-Dominiques innersta. Inte genomdåligt, men bara inte i närheten av att lyckas med att skildra boken.   

18. Watching the detectives
Jag vill knappt ens prata om den här filmen. Den var inte skrattretande dålig och inte outhärdlig att titta på, men jag kan bara inte för mitt liv förstå hur jag ska kunna tycka om en film som i slutändan verkar håna filmnörden och hylla ett förhållande mellan en normal, soft filmintresserad kille och en jävla psykopat-kvinna vars idé om ett hälsosamt förhållande omfattar konstant utförande av aktiviteter, practical jokes och konstanta lögner och skämt. Jag tycker bara inte att det skulle vara särskilt roligt om en kille jag var kär i gjorde slut med mig, lät mig lida och må dåligt i någon eller några veckor och sen kom och skrämde mig när jag låg i badkaret, höll upp en skylt där det stod typ: just kidding about our break-up. Eller som först berättar (och/eller hittar på) om någon av sina psykopatiska ex, som dessutom följer efter honom och är våldsam, sen binder fast sig själv i en stol, lejer en tjej för att härma henne och helt enkelt lurar mig att jag måste rädda honom, slå den här tjejen osv, för att sen skrika ut typ: hahahaha bara ett skämt! Det är inte min idé om hur ett bra förhållande ser ut. Sedan har jag alltid haft extremt svårt för människor som ALLTID måste göra någonting, som inte bara kan sitta ner, kolla på en film och drömma sig bort. Sådana människor borde tvångsintas. Och när hela filmen bygger på att vi ska VILJA att det här paret får varandra blir det lite svårt att tycka om den här otroligt irriterande filmen, som dissar filmnördar och visas på en filmfestival. blä! Borde ha slutat med att den coola filmnörden dissar den hyperaktiva psyko-bitchen och sätter sig och kollar på en skön film och fantiserar ihop ett förhållande med en av karaktärerna, för det är tamejfan 100 resor bättre än att spendera en timme till med nåt jävla ADHD+ damp-offer som inte kan njuta av en normal tv-kväll en enda gång.


Jaha... that's it. Tog en jävulusiskt lång tid att skriva och antagligen kommer ingen, inte ens Isa eller Jonas ha läst såhär långt. Men.. Kan väl se det som så att det är ett bokslut för min egen skull. Ett försök att katalogisera allt jag sett i huvudet. En bra filmfestival har det iaf varit! Tråkigt att det är ett helt år kvar till nästa. Men den som väntar på nåt gott....



....väntar alltid för länge :(