fortunaaudentesiuvat

<3

okej. Inglorious Basterds var också den ett mästerverk- riktigt flyt här på filmfronten de senaste veckorna.

bäst med inglorious basterds var:

1. Eli Roths karaktär Donny Donowitz. Den mannen borde enligt mig helt sadla om och bli skådis eftersom han är grym (om han inte på daglig basis svingar baseballträn och beter sig allmänt sociopatiskt) som skådis och lite mindre grym som regissör (jag menar.. Hostel.. den är inte ens bra på skämt)


2. Daniel Bruhls tyska krigshjälte. fick ilningar längst ryggraden så fort han kom in i bildrutan. sjukt obehaglig och charmig på samma gång.


3. Diane Kruger som faktiskt för en gångs skull visade sig vara riktigt bra! brukar inte alls tycka om henne då hennes insats allena nästan sänkte Troja som ändå är en väldans fin film! och sicken outfit hon hade! oj oj oj snygging!


4.bilden talar för sig själv.


egentligen så var typ allt med filmen bra. Brad Pitt var strålande, Cristoph Waltz var bra som alla sagt innan tusen ggr, filmen var spännande från början till slut. Jag gillade hur den var indelad i segment. Tycker filmen var väldigt väldigt mycket Tarantino även om den kanske på ytan skiljer sig en del från hans andra filmer. Men jag fick ungefär vad jag hade förväntat mig. plus mycket mer.

jag har fladder i hela kroppen nu. jag kan inte fokusera. jag mår inte bra. och jag förstår inte varför. jag bara känner att sorg och ångest kommer krypande på mig och det känns så jobbigt. när jag försöker göra allt bra.


det finns inget mer att säga om det. och egentligen förstår jag inte varför jag skriver det här. men jag måste bara skriva det någonstans. eller säga det.



jag har beslutat mig för att återigen mer och mer försöka söka tillfykt i deras värld. fly bort från mitt eget liv just nu för att vara i deras. och nu har jag också börjat träda in i Bill och Sookies. det känns bra på nåt konstigt sätt. det har alltid varit så för mig. frågan är bara hur jag någonsin ska kunna acceptera min egen verklighet så som den är när fiktionens är SÅ mycket härligare.

"no amount of fire or freshness can challenge what a man can store up in his ghostly heart"
sanningarnas sanning

jag var iväg och kollade på Almodóvars nya film Los abrazos rotos- Brustna omfamningar i Kista tidigare. Och herregud vad bra den var! Det kändes så otroligt omvälvande att se den för den påminde mig verkligen om en tid när Almodóvar verkligen var min allra största förebild och hjälte och det här var om inte hans bästa, en av de absolut bästa filmerna. Penelope och Pedro är verkligen magi tillsammans och jag tycker att hon är så otroligt vacker i hans filmer.




jag vet inte om jag var extra känslosam idag men jag såg tre trailers till kommande svenska filmer som gjorde mig väldigt känslosam och jag var nära tårarna; Prinsessa av Teresa Fabik, Flickan från Acne film och så en film som jag hört lite halvt om och som jag inser nu att det ju är en av de absolut mest efterlängtade filmerna för min del: Man tänker sitt, samma manusförfattare och fotograf som Farväl Falkenberg som är en av de absolut bästa filmerna jag någonsin sett. Trailern är helt magisk och det blir inte sämre av att Jörgen och Silas (som vi tidigare sett i Farväl Falkenberg respektive singelmammor på svt) som är så fina och söta (mötte dem i hissen en gång på jobbet och fick nästan hjärtstopp)

Man tänker sitt har premiär på fredag och jag måste nog se den då!



OCH så kom trailern till nyfilmatiseringen av Fame och jag typ.. dog. har sett trailern på apple innan och blivit väldigt sugen, men på bioskärm var det bara heart-stopping, tror verkligen att den kommer vara bra!


gah. ibland är det som att jag glömmer bort det. och sen påminns jag. film är livet. nästan alla av mina absolut mest känslosamma ögonblick i livet har skett i en biosalong. och det gör mig kanske till en väldigt tragisk figur. men.. jag har alltid trivts i la-la land.

det här inlägget kommer ha VÄLDIGT låg intressenivå. men tanken är ju att jag ska skriva om sånt jag gillar på bloggen och en sak som jag gillar väldigt mycket det är läsk. och mineralvatten. kolsyrade grejer. jag är väldigt beroende av det och livet känns lite tomt utan. därför kommer här min TOPP FEM LÄSKEDRYCKER:

1. COCA-COLA
vad ska man säga... cola är cola. jag alternerar mellan vanlig och light då jag har turen att vara beroende av både socker och sötningsmedel. var plats och tid har sin läskedryck och ibland är det vanlig cola som gäller och ibland light, men rent generellt dricker jag light när jag 1. vill försöka gå ner i vikt  eller 2. vill uppskatta vanlig cola ännu mer, för ibland när jag dricker för mkt av det så smakar det inte gott till slut.


2. Mountain Dew Code red
KÖRSBÄR <3  (jag drack dock en ännu godare körsbärsläsk i england men har helt glömt bort vad den hette :( )


3. ORANGINA
fett smarrigt! och friskt. varning för light-varianten av den dock. fadd smak.


4. Mountain Dew
light-versionen är änna god den med! :)


5. CHAMPIS!
ny favorit. sjukt gott. (lol på katten på bilden- googlade champis och den där kom upp först. haha bonus! <3 har alltid velat ha en orange katt också)


synd bara att man bor i ett u-land då det kommer till läsk eftersom typ mountain dew är ganska svårt att få tag på. fast det finns ju inhemska (tror jag iaf) succeer som hallonsoda och päronsoda :)


gah läsk= bäst!

jag är hemma hos min mormor och jag älskar henne så otroligt mycket.

Hon sitter vid bordet och äter en morot och ser ut som en gullig liten kanin medans jag på hennes uppmaning gör Soda Streamat vatten till henne eftersom hon inte kan själv.
jag- jag måste skaffa en sån här sodastreamer jag med, de är ju asbra
mormor- du kan få ärva min när jag dör

HAHAAHA <3

ett uttryck som egentligen alltid har förbryllat mig, även fast jag själv frekvent har använt det är:

skaffa ett liv
jag har inget liv
osv osv


konztigt

jag har alltid haft en passion för musikaler. i högstadiet var Tim Rice och Andrew Lloyd Webber husgudarna och jag brukade gå hem från skolan och lyssna på en best of-skiva jag hade med ganska taskiga versioner av deras låtar, mest från Joseph.. och Cats. I dagsläget tycker jag att Cats är ganska halvrisig men då var den det bästa jag visste. Men så satt jag hemma hos mormor och hittade en LP med originalinspelningen av Evita, som kom innan musikalen ens hade satts upp, dvs för jävligt länge sen, och mindes att jag sett filmen med Madonna och tyckt att den var bra, så jag lyssnade på lp:n massor med gånger och såg om filmen. Och båda delarna gör jag om med jämna mellanrum och inser att jag tycker Evita är en av de absolut bästa musikalerna som någonsin skrivits. Hade jag varit sångkunnig så hade min högsta dröm lätt varit att spela Evita på scen (eller i en film för den delen) Filmversionen med Madonna är riktigt bra faktiskt, trots att de inte pratar ett ord i hela filmen, brukar tycka det är irriterande men det fungerar förvånansvärt bra i den och säga vad man vill om Madonna (she's cuckooooo) men hon är verkligen helt perfekt att spela Evita!

snabbversion för er som inte sett den:
Eva Duarte är en fattig lantlolla som vill bli berömd och rik, hon är en produkt av en utomäktenskaplig förbindelse och hon och hennes syskon får inte närvara på sin fars begravning då den är reserverad för hans riktiga familj. hon är väldans bestämd av sig så hon drar vid tidig ålder in mot stan för att bli känd på nåt sätt och på vägen dit träffar hon en musiker som hon halvt om halvt tvingar sig på och han får lov att ta med henne till buenos aires, där han till slut lämnar henne och hon får fäkta för sig själv och till slut träffar hon Juan Peron, en överste som aspirerar på att bli argentinas president. och de gifter sig och eva blir en viktig del av hans kampanj, kvinna av folket som hon är. Eva blir älskad av folket för sin skönhet och godhet men ju längre tiden går desto mer börjar en del människor tvivla på om hon är den frälsaren hon utmålats att vara. Antonio Banderas spelar en karaktär som ska föreställa Che Guevara som då och då kommer in och är lite bitter och sur mot Evita och ifrågasätter hennes trovärdighet osv. sen blir hon sjuk och dör. lite spoiler men samtidigt är det ganska känt. och det är inte det som är poängen. se den för typ alla låtar är jättebra och filmen är intressant. och original-inspelningen ska ni egentligen höra. den är värd. den som vill får låna min lp-skiva ^^

såg den här filmen idag.

and it broke my heart.


SE DEN!

Idag åker jag upp till min mormor nummer 2 och hennes man som bor i Åmot, en timme utanför Gävle. Och det ska bli så mysigt och skönt! ^^


Imorse rev Kjell mig i ansiktet, av misstag, han var inte arg eller nåt, det blev bara lite rummel, han blev rädd och började vifta för att jag försökte dra ner honom från mitt nattygsbord (eller hur det nu stavas) för att han stod där och höll på och joxade med min armband och tofsar. så gick det som det gick:





men goddamnit nu måste jag packa klart, måste dra om en timme, för jag ska hinna förbi SF och lämna in poollapp också så jag kan jobba lite. Jag har packat med mig 3 halvfärdiga böcker som jag ska läsa ut och så har jag såklart med min nya mini-laptop så jag kan kolla lite filmer och så. Lipstick Jungle på bussen :D

over and out

ps. sitter och lyssnar på en gammal skiva som vi brände för att göra pojkbands-kassett till arvika förra året. NU: kc and jojo! <3 ds.

ps2. glöm inte att New Moon-trailen kommer imorrrrrn!!!!! :D :D :D ds.

ps3. jag har börjat bygga en braig klan i Vampire Wars på fejjan- JOINA! det är grymt kul! ds.

14 sekunder. 14 sekunders teaser till en trailer. herregud. inte ens en trailer, för den kommer på fredag (IH!) utan en trailer till en trailer. men ändå sitter jag här, har kollat på den minst 15 ggr idag och varje gång går mitt hjärta mitt itu. New Moon är verkligen sorglig som attan, så nedrans fin och jobbig och.. allt.

men när man läst ut den då är man baskemej pyttelite Team Switzerland även om man som jag har Team Edward fastetsat i hjärtat. Jacobs smärta är så intensiv så att den går ut genom boksidorna och rakt in i en.

kanske för att man (det är kod för jag) vet exakt hur jävla jävla jävulskt jävligt det känns.

gah. 100 dagar kvar nu.

trailer på fredag.

hold on.

kom hem nyss. eller för någon timme sen. har hunnit duscha, efter att min mamma typ: men vaddå du brukar väl inte vilja duscha när du kommer hem såhär sent från festival. och jag trodde hon skämtade men hon var seriös. förstår inte vad hon pratar om. jag brukar visst vilja duscha, man är väl ingen lortgris?!

ska berätta all about it tomorrow. hoppas bara att min sepesvullna fot lägger sig till imorrn, blev stungen av en sur jävla geting iaf! och det suger :(


hej och tacka