fortunaaudentesiuvat

...it is the one unforgivable thing, in my opinion, and the one thing of which I have never, never been guilty.


jag pratar om sylt. och sådant. fast sen så förstår jag inte varför jag pratade om det. för det är ju ganska onödigt. och meningslöst. att prata om olika märken av sylt. det är så svårt bara. att veta hur man ska vara. och vad man ska säga. att göra om. och göra rätt.

idag köpte jag för första gången musik på internet. och inte var det för att jag var rädd för IPRED. det var för att Mumford and Sons är så fina och förtjänar mina pengar. och att deras låtar är svåra att hitta ;) men gossip girl laddade jag ner. hade saknat det, var ett tag sen nu. men sen så mindes jag hur jädra såpigt och happigt och sjappigt det är. man blir alldeles yr. men grejen är ju inte att jag inte bryr mig. utan jag bryr mig för mkt. därför mår jag dåligt. av sådant som ska vara förströelse-underhållning.

vi läste A Streetcar Named Desire i skolan. sen såg jag filmen. den var väldigt väldigt bra, både pjäsen och filmen. jag älskar Stella. Jag älskar hur hon är, jag älskar vad som uppstår mellan henne och Stanley. för mig är hon urbilden av hur en kvinna bör vara. och om det är någon som sett den och inte håller med så orkar jag ändå inte förklara. jag vet bara att jag känner så och varför.

jag älskar brittisk pop-folk musik. det är den absolut finaste musiken jag vet. Laura Marling, Noah and the Whale, Johnny Flynn och så bäst av allt: MUMFORD AND SONS. jag baskemej älskar älskar älskar Mumford and Sons. Jag har aldrig varit med om en starkare kärlek vid första lyssningen än första gången jag hörde Marcus röst. jag vet ingen musik som kramar mitt hjärta så jävla hårt som Mumford and Sons. ja det skulle vara Laura Marling eller Johnny Flynn då.


åh.. <3 (underbart med felstavat Johnny också ;) )


johnny och marcus på samma bild. finaste pojkarna i världen!

han är perfekt.

jag snodde bilderna från www.myspace.com/mumfordandsons och ni måste gå dit och lyssna om ni inte hört dem än, för de är finast <3

good things happen to good people.


jag tror att det kanske kan vara sant. och jag har kommit till insikten om att jag inte tillhör den kategorin. men jag tänker göra det. bli en bra människa. så att bra saker händer mig. och för att jag vill vara en bra människa.

kanske lite corny. men ändå!


bilden saknar relevans. den är bara så hima fin.

fan-made trailer till New Moon som är asbra. och bara som en liten parentes så borde fanimej Steven Strait ha spelat Jacob. Taylor duger men Steven Strait hade varit bättre. hursomhelst är det ju bara 7 månader kvar nu. GAH.. :( men den riktiga trailern borde ju komma relativt snart!

eller jag skriker: JA! ikväll ska jag äntligen se Watchmen igen. det blir fjärde gången om jag ej missminner mig. den filmen är så otroligt ljuvlig så jag är väldigt peppad!

Jag stör mig på folk som säger att vissa saker inte är konst. Som tex. Damien Hirsts "The physical impossibility of death in the mind of someone living" som helt enkelt är en haj konserverad i en glaslåda. och JA jag kanske inte tycker att just det är det mest avancerat utförda konstverket som finns och det kanske inte är det vackraste konstverket som finns just för mig, men i min världsuppfattning är det klart som korvspad att det är konst om en person kommer på en idé och sedan utför den och visar upp den som konst och SÄRSKILT när det väcker sådana reaktioner som det gör, DÅ mer än någonsin är det ju konst. Det finns ju inget sätt att mäta hur mkt ansträngning, talang eller fantasi som ligger bakom ett konstverk och även om det i en bisarr verklighet gick så uppstår ju nästa problem och det är att bestämma vilken/vilka variabler som är viktigast och exakt vart på skalan man ska dra gränsen för vart konst börjar eller slutar. Men för mig personligen så ligger det nog en hel del värde i ansträngningen och reaktionerna. Om man tex köper en apelsin, kastar upp den på en tallrik och kallar det för konst så skulle inte jag protestera mot benämningen den personen lägger på sin handling, att den personen kallar sin apelsin för konst är egentligen fine by me, MEN jag tror inte det skulle väcka några tankar eller reaktioner hos någon eftersom en apelsin helt enkelt är en apelsin och sådana ser vi varje dag på ICA, och om konstnären inte lagt ner mer tid på det än att bara köpa apelsinen och lägga upp den på tallriken blir det ju lite oexklusivt eller vad man ska kalla det, det blir den klassiska synpunkten på modern konst: "det där skulle ju vem som helst kunna göra". Men för mig platsar Damien Hirst konserverade haj inte alls in i den kategorin eftersom:

1. Vem som helst hade inte alls tänkt på att konservera en haj i ett konstverk av den enkla anledningen att ingen gjort det! Det var också Damien Hirst svar till alla de som sa: anyone could have done this- "But you didn't, did you?"

2. Det ligger ganska mkt effort bakom hans konstverk eftersom man inte direkt går och fiskar upp en haj och sen köper lite ättika och lägger den i. Det kostar multum att få någon att fixa fram hajen och sedan att konservera den. Därmed inte sagt att bara för att något kostar pengar är det automatiskt konst, men det ligger åtminstonde en hel del ansträngning bakom. på olika sätt.

3. Han har namngett sitt konstverk,(med ett särdeles vackert namn också enligt moi) vilket också väcker tankar hos mig som åskådare vad hans mening med konstverket kan ha varit, varför heter det just så, varför ser det ut som det gör? osv osv.


sånt här är självklart inte lätt att varken förstå eller förklara. alla måste ju få ha sin tolkning. men jag är trött på att höra folk ropa till vänster och höger att "det där är ju inte konst". för vad som helst kan ju vara konst. och av olika anledningar. men ett konstverk som både är estetiskt fascinerande och extremt provokativt (tydligen) kvalar hur lätt som helst in på min personliga lista över vad som är konst.



mindre viktigt för mig blir den hantverksmässiga aspekten, även om jag personligen uppskattar konst som är utförd på ett sådant sätt att man fascineras av hur någon kan tillverka något sådant (målningar etc) så uppfattar jag inte det som en viktig variabel i min personliga bedömning om vad som är konst. och minst av allt värderar jag den estetiska upplevelsen då det för mig är helt bisarrt att det finns människor som tycker att en del konstverk inte kan klassificeras som konst utifrån deras estetiska värde (vilket alltid är subjektivt). Om den ståndpunkten var "sann" så skulle ju i princip alla världens konstverk av minst en person INTE klassificeras som konst eftersom det med all säkerhet finns människor som inte tycker att tex. Mona Lisa är fin. 


jag förstår bara inte hur människor kan orka engagera sig i att nedvärdera och avfärda andra människors konst, och bli upprörda över att de kallar sina verk konst eller att andra gör det. det finns konstverk som provocerar mig, som gör mig arg och tycker att de inte borde gjorts av moraliska aspekter eller vad som helst. men det gör inte att jag väljer att inte kalla det konst.  

en vecka efter att jag var i london i maj förra året spelade johnny flynn på urban outfitters i covent garden. är inte det nedrigt? om jag hade bott där hade jag helt klart kunnat gå. och gått. för johnny är superfint extraordinär.


och hela dagen idag har jag tänkt på salt och vinäger-chips. riktiga såna alltså. såna som är helt syrliga (walkers!) och hur de känns i munnen när de smälter på tungan medans man går på portobello road och det luktar sommar och london är det vackraste som finns.

jag längtar varje dag. hela tiden. så det gör ont.

Brideshead Revisited
filmversion av en av de bästa tv-serierna någonsin. blir självklart lite torftigt och filmen saknar så mkt så att det knappt är värt att tas upp för diskussion. DOCK har filmversionen ett gigantiskt plus i kanten- Matthew Goode, han är fin han. och passar utmärkt i rollen som Charles. För övrigt kan det skrivas spaltmeter om hur filmen brister i jämförelse med serien, men det ger jag mig inte på. Poängen är iaf att filmen inte är sevärd om man inte sett serien för då blir det antagligen bara en röra av massa random saker. men har man sett serien så kan filmen ändå vara sevärd eftersom den är en del i den underbara "förlorade världen" tihi. och är man matthew goode-fan så bör man definitivt se den eftersom han figurerar flitigt och är väldans fin!


Lost Boys- The Tribe
Uppföljare till en av 80-talets skönaste flicks- The Lost Boys som handlar om ett gäng vampyrer som "festar hela natten och sover hela dagen" som taglinen så sött påpekar. Den här har inte riktigt samma sköna vibe och kultfaktor som den filmen men var faktiskt helt klart sevärd. Otroligt mycket blodigare och råare men framförallt; Angus Sutherland som (Kiefers halvbrorsa) är med och spelar the head vampire och han är bara otroligt jävla het. så är det. och sjukast är att Corey Feldman dyker upp som vampyrjägaren Edgar Frog igen och han ser typ.. likadan ut. bara lite äldre. och pratar likadant, bara lite.. djupare och raspigare.


Eden Lake
ÅH vad besviken jag blev :( Hade fått för mig att den skulle vara grymt bra och obehaglig. men den grep aldrig riktigt tag i mig eftersom filmen hade en sådan otroligt hög irritationsfaktor så satt man mest och suckade. Huvudpersonerna betedde sig allmänt irrationellt så att man till slut knappt tyckte synd om dem för att de bara var så jävla dumma. MEN återigen var det hunken som räddade filmen ;)- Michael Fassbender spelar manliga huvudrollen och han är ju jävla het (snyggare i 300 ofc men ändå..)



ja.. tre halvdåliga/halvbra filmer som alla räddades mestadels av en fin karl. så kan det gå!

jag brukar alltid logga in på imdb.com och kolla vems födelsedag det är. och om det är någon som jag gillar så blir jag glad för då tänker jag att någonstans på jordklotet finns den där personen och har sin härliga födelsedag och är lycklig. förhoppningsvis. Idag fyller Paul Rudd år. jag var SÅ kär i paul rudd när jag var liten. eller yngre. Clueless har alltid varit en av mina favoritfilmer och han är ju bara så fin i den. jag var alldeles förpillat förtjust i honom. han är ju ganska fin på nåt sätt fortfarande, men jag tänker inte direkt på honom så ofta. MEN hur fan kan han fylla 40?! han ser ju inte ut som 40. han ser i princip exakt likadan ut som han gjorde då.

GRATTIS PAUL RUDD! :D (finner det ändå GANSKA troligt att han läser min blogg)

Hello darkness, my old friend. I've come to talk with you again.
Because a vision softly creeping left its seeds while I was sleeping
and the vision that was planted in my brain still remains within the sound of silence.

In restless dreams I walked alone, narrow streets of cobblestone
Beneath the halo of a street lamp, I turned my collar to the cold and damp
when my eyes were stabbed by the flash of a neon light
that split the night and touched the sound of silence.

And in the naked light I saw ten thousand people, maybe more.
People talking without speaking, people hearing without listening.
People writing songs that voices never shared, no one dared disturb the sound of silence.

"Fools," said I, "you do not know, silence like a cancer grows.
Hear my words that I might teach you, take my arms that I might reach you."
But my words like silent raindrops fell and echoed in the wells of silence.

And the people bowed and prayed to the neon god they made
and the sign flashed out its warning in the words that it was forming.
And the sign said "The words of the prophets are written on the subway walls
and tenement halls and whispered in the sound of silence."





perfection can never grow old.
och man kan aldrig tröttna.
den här låten ska jag ha på min begravning.
för ingen kan låta bli att gråta när de hör den.
he-he

jag kan inte hjälpa att jag tycker det är fint. även fast jag kanske inte vill. det är ju egentligen inte något fint med en ung person som vill dö, det är hemskt. men jag tycker det är fint med skärsår i armen med bandage och plåster på. Och jag tycker det är fint med systrar som hjälper cecilia att tejpa på armband så att det inte ska synas. sen kan det vara hur emo det än må vara. men jag tycker det är fint ändå.

och jag var i london och ville skrika och gråta av lycka, jag sprang omkring och bara tog på grejer och var som i ett lyckorus.

jag måste åka till London i sommar. annars kommer min själ att dö.

nu är jag förkyld också som någon slags slemmig grädde på det äckliga moset!