fortunaaudentesiuvat

Ibland brukar jag fundera på vart i helsefyr alla mina pengar tar vägen. När jag flyttat över saker från mitt gamla rum till mitt nya har lösningen på gåtan lagts stegvis som bitar i ett pussel. En av pusselbitarna var denna:


se också vilken dösnygg färg jag har på väggarna! :D


Och nu till dagens undran. Min mor, som är väldigt intresserad av heminredning, väldigt noggrann osv, har alltid av princip varit lite emot all typ av julpynt. Och har vi haft något julpynt så har det varit lite snyggare julpynt (ett par jular i barndomen har jag väl förhandlat till mig att få ha lite kitschigt julpynt), vi har tex inte en "vanlig" svensson ljusstake utan en från 50-talet som är väldigt snygg och stilren osv osv. Men i år har mamma bestämt sig för att lätta lite på trycket och julpynta iochmed att hela familjen kommer hit. Och hon lyckades övertala mig att enbart hon skulle julpynta för att det ska bli snyggt julpynt. Fine by me liksom. Så kommer jag hem. Och finner följande skräck i fönstret:

jag känner mig... våldtagen på något sätt. i själen. i mitt estetiska sinne. Jag vet inte vem jag är, vem min mor är eller vart jag bor längre. Vart kan detta sluta egentligen...?

Förutom att äpplen är bland det finaste och godaste jag vet så figurerar de också titt som tätt överallt. Tex så är det ett äpple på framsidan till Twilight som jag äntligen börjat läsa (mer om den i senare inlägg), men äpplen verkar också vara ett ständigt upphov till irritation hos folk. Min mor tex. hon blir alltid väldigt irriterad när jag äter äpple om vi kollar film eller så. Och idag när jag simultant tryckte i mig en McChicken och lite förstrött satt och bläddrade i en gammal metro i lunchrummet så hittade jag en väldigt engagerande insändare från en man som valde att underteckna sitt samhällsuppror med Äppeltrött. Här följer insändaren i sin helhet:

Smacka på era äpplen när ingen ser er, tack
Ofta ser man kvinnor frenetiskt tuggande på äpplen i bussar och tunnelbana och ibland även på gator och trottoarer.Jag har inget emot att ni tuggar på äpplen och vet själv att det är nyttigt att äta ett äpple om dagen. Häromdagen satt jag bredvid en kvinna på bussen som tuggade och smackade frenetiskt på äpplet, och det verkade somhon aldrig hade tuggat och smackat klart, saften och kladdet rann till och med ner på hennes kläder. Det var som om hon stöddigt skulle visa att hon minsann åt nyttigt. Snälla, ni som äter äpplen och tuggar så högt att saften rinner ur munnen, varför kan ni inte äta äpplet innan ni går ut?
                                           Äppeltrött


kommentarer blir ju på något sätt överflödiga. Men jag säger som Carrie brukar: I couldn't help at wonder: VAD ÄR DENNA ÄPPELTRÖTT FÖR SORTS MÄNNISKA?

man kanske inte hinner äta äpplet innan man ska gå ut. man kanske inte ens har ett äpple innan man går ut.
äpplen <3 jag älskar er mindre än tre! (men inte er gulingar, ni är konstiga och har äcklig konsistens. usch på er.) men ni röda och glansiga fyllda med vitt eller gult kött, helst saftigt och rinnig och sött. eller ni gröningar! så sura och goda. det låter så fint när man tuggar på er. jag tar åt mig personligen och å fina vackra goda söta äpplenas vägnar. DU HAR FEL MR ÄPPELTRÖTT! man kan aldrig i detta liv tröttna på denna ljuva paradisets frukt.

Jag och Isa blev smått överraskade över den stora folkmängden som redan 45 minuter innan filmen skulle börja stod och trängdes i foajén på Skandia. Dessutom var det rigorös säkerhet, röd matta, massa gratisprylar och helt plötsligt dyker Git Sheynius upp på scen och vi fattar ingenting. När tjejen skulle riva in oss kollade hon lite konstigt på våra biljetter som inte hade samma visningsnummer som alla andras, men hon typ hittade på en förklaring i huvudet och ba: jaja. men sen iaf så börjar festivalchefen Git snacka och säger: Ja välkomna till den här sverige-premiären av Gomorra. Och så helt plötsligt står snyggot Roberto Saviano på scen och nån tolkgubbe och jag och Isa sitter där som två fån och fick se Gomorra istället för W. jaja. så kan det gå på Sthlms Filmfestival, som tyvärr börja lida mot slutet, men än finns det lite kvar. Jag har inte haft tid eller ork att skriva så mycket om den innan men jag ska göra det när den är slut, sammanfatta och göra topplista etc etc.


Lol. istället för:

fick vi:

och:


Gomorra var bra. men lite rörig. man är ju inte sådär otroligt insatt i Camorrans liv och leverne.

1. Den värsta läsupplevelse du haft?
På ett paradoxalt sätt var nog den värsta också en av de bästa; Blonde av Joyce Carol Oates. Den boken är så otroligt bra på alla sätt och vis men den är så otroligt lång, och det borde ju vara något positivt eftersom exakt hela boken är galet bra, men jag minns att det låg en oerhörd frustration i att liksom aldrig få avsluta mästerverket, jag läste och läste och läste men det tog liksom aldrig slut. minns det hela som ganska förvirrande och traumatiskt..!

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?
Otroligt svår fråga. Jag hade en period för några år sedan när jag blev något så otroligt påverkad av ett gäng böcker, på det sättet att jag omsatte böckerna i livsfilosofi, bland annat 'Alkemisten' av Paulo Coelho och 'Paradisets Barn' av Marianne Fredriksson. Detta är kanske inte något jag är så stolt över idag, men då var jag ung och naiv och mådde bra av de böckerna. Jag tror nog att den bok som påverkat mig mest än fram till dagens datum är en av mina favoritböcker; 'Den store Gatsby' av Fitzgerald. Den grundlade nog min kärlek till litteratur som jag känner den idag. Har alltid älskat att läsa och har läst mkt i perioder men 'Den store Gatsby' samt hela Hjalmar Söderbergs författarskap har nog befäst min kärlek till riktig litteratur.  

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?
Har inte alls läst mycket i skräckgenren, men det finns väl mycket saker som kan vara "skrämmande", på så sätt att de är hemska eller dylikt. Söderbergs 'Den allvarsamma leken' är ganska skrämmande i all sin realitet över kärlekens öde.

4. Vad använder du som bokmärke?
Jag använder vad som helst. gör även hundöron ganska frekvent både i egna böcker och biblioteksböcker, för att markera fina partier eller dylikt.

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?
har problem att läsa hemma tyvärr. Så det blir mycket på tunnelbanan etc. läser otroligt mycket när jag är bortrest också.

6. Vad var den första bok du läste?
Jag lärde mig att läsa så tidigt, så det kommer jag inte ihåg. har svaga minnen från första tillfället jag läste, hur jag stakade mig igenom några meningar på egen hand och sedan redovisade för mor som blev mycket entusiastisk, jag har även själva boken i bakhuvudet men kan inte framkalla minnet.

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?
Jag tycker pocket är otroligt skönt och lätt att ha med sig och dessutom har pocketböcker ofta mycket finare omslag, särskilt amerikanska och brittiska pocket. Men självklart har ju inbundet en lite högre status på så sätt att det känns lyxigare och mer beständigt, finns ju väldigt många gamla fina inbundna böcker. Värst av allt är ju kartonnage; detta hemska mellanting mellan smidiga pocket och ordentliga inbundna böcker.

8. Vilken bok läser du nu?
'Hök och Duva' av Gertrud Lilja som i princip är en chic-lit från 1941. Men såklart mycket finare skriven än dagens chic-lit skräp. Den har även en del intressanta händelseförlopp. Hittade den hemma hos min mormor 2 i somras och skulle bara låna den för att pressa sommarens sista blommor i men jag började läsa den och den är väldigt trevlig.

9. Och vilken sida är du på?
sidan 62

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)
klottra försöker jag undvika, skulle aldrig få för mig att göra något sådant i en biblioteksbok som tyvärr ganska många BARBARER gör, men i egna pocketböcker kan jag skriva ner saker i brist på annat papper. Är dock inte så smart att göra så om man sedan ska låna ut boken eller dylikt. Läser aldrig bok samtidigt som jag äter, läser tidning då istället.

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?
Det påverkar mig OTROLIGT mycket. Finns böcker jag valt att läsa enbart på den grunden. Fina bokomslag fascinerar mig något enormt. Man kan knappt gå in i en bokhandel i England för man blir helt överrumplad av alla överjordiskt vackra omslag, man vill läsa varenda bok. Titeln är ju också väldigt viktig för att väcka uppmärksamhet från början. En av mina senaste favoriter; 'We have always lived in the castle' valde jag pga omslag och titel. Jag läste på baksidan men det spelar nog inte så stor roll vad som hade stått jag hade köpt den ändå.

12. Sidantalet, då?
ja det påverkar på så sätt att jag enbart läser riktigt tjocka böcker om mitt intresse är enormt stort redan från början. Föredrar böcker som är c:a 250-300 sidor.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?
Nejmen gud absolut inte... gjorde det i typ Wahlströms ungdomsböcker som jag slukade när jag var runt 12, men aldrig att jag skulle göra så nu.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?
Det finns massor jag skulle vilja läsa om men jag vet faktiskt inte om det direkt finns någon som jag faktiskt HAR läst om, tiden saknas lite grann. Jo! Maskrosbollen av Göran Tunström har jag läst om. Och Hjalmar Söderbergs dramatik och även Doktor Glas har jag läst om och om igen.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?
oj eh konstig fråga. Har ju fått ett antal papercuts!

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?
jag gör mig av med allt som inte känns värt att spara. Man har inte plats och helst vill jag bara ha sådant jag antingen tycker mycket om eller inte läst än i bokhyllan, den representerar ju mig.

17. Tar du med dig boken du läser på toa?
nja det skulle nog vara extrema fall, om det tex bara var ett par sidor kvar eller om det hände något väldigt spännande.

18. Just det, läser du i badrummet?
nej verkligen inte. att läsa och att ta ett varmt bad är två njutningar jag nog gärna håller isär.

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?
Jag skulle inte kalla kaoset för system men jag skriver upp alla böcker som väcker mitt intresse, i min bok där jag skriver allt annat eller i kalendern. Sen har jag iofs. en väldigt välorganiserad läsdagbok där jag noggrant skriver ner allt jag läst.

idag har varit en ganska jobbig dag. missade bion idag, delvis pga min egen slöhet och förvirring som förpestat och försvårat min tillvaro de senaste  veckorna och fått mig att komma försent typ hela tiden, delvis pga SL som är ena jädra idioter, tror att de hade ställt in ett tåg eller dyl pga snön. Sen nån timme innan jag skulle åka till jobbet började jag må illa som fan, fick huvudvärk och blev helt yr, men jag åkte till jobbet ändå, men väl på jobbet kände jag bara att.... nej det här går inte. så jag ringde skiftledaren som blev asarg, vilket iofs är lite förståeligt iom. att det ställer till problem för dem, men jag blev ändå väldigt ledsen och arg, jag kunde ju inte direkt hjälpa att jag mådde otroligt dåligt. och mitt jobb är inte direkt jobbet där man ställer sig om man mår dåligt, är grymt stressigt och risken är stor att man kollapsar etc. Mår lite bättre nu dock! Men på vägen hem tänkte jag ytterligare på min framtid och vad jag egentligen ska göra för att slippa jobba som en slav resten av mitt liv. och eftersom jag bland annat vill skriva så bestämde jag mig att jag måste börja göra det mer disciplinerat. och som en mjukstart satte jag upp som mål att jag måste skriva minst två sidor ikväll på det lilla projekt jag har tänkt påbörja.

ett annat projekt är att jag funderar på att starta en filmblogg vid sidan av den här. så att inte den här blir överbelamrad med filmsnack. lite mindre rörigt liksom. så då kommer jag ha två bloggar med jättefå läsare ist. för bara futtiga en! :D lol.


i framtiden kanske jag kan bli en författarpingla med författarsnygging som livskamrat? Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer

det här är en av de mest vemodiga och fina låtarna jag vet. i do love it. och den filmen som videon kommer ifrån är inte så dum den heller!

förutom att snö är ett av svenskans vackraste ord så är faktiskt snön i sig själv ganska så fin ibland. jag har alltid hatat snö. men då och då tror jag att jag älskar snön. idag var en sådan dag.

Jag såg Pretty in Pink igår för första gången, för att addera ytterligare en film till min lilla samling med 80-tals-filmer med typ highschool-anknytning, vilka jag älskar, iaf alla som ingår i typ John Hughes produktion. Pretty in Pink var underbar! Nästan bättre än både Can't Buy Me Love (som iofs är underbar, men den saknar Molly Ringwald), Sixteen Candles och definitivt bättre än Breakfast Club. Det är något visst med de där filmerna, de utspelar sig i en sådan härlig, glättig, mytisk värld på något sätt. Och jag älskar Molly Ringwald, gosh vad vacker hon var!

jag vill liksom på något sätt skriva här, uttrycka mig som det så fint kallas. men jag kan inte. känner att jag har allt inuti. men jag kan inte få ut det. men Anna kan. oh. vad jag älskar den här låten. hela hennes nya skiva verkar grym, men den här låten har nåt visst. så enkel. men ändå effektfull. älskar videon också. hon ser så fin ut när hon sjunger.

min första lediga helg på länge. blev inte riktigt som jag hade hoppats men nu såhär på söndagsnatten kan jag ändå konstatera att den var trevlig. jobbigt att jag är ledig så sällan så att jag får så höga förväntingar på vad som ska ske bara. en annan jobbig grej var att jag såg min crush nummer 2 (eller ja min nummer 1 kan inte efter 2.5 år klassificeras som crush längre, snarare... ja livskärlek eller dylikt) på AG, och mina förhoppningar om att det inte var en riktigt crush krossades (hehe) eftersom mitt hjärta hoppade över ett slag när jag fick syn på honom (eller slog tre-dubbla, var för full för att känna skillnaden). usch. jag tror det kan bli lite jobbigt att vara kär i två personer, det var jobbigt nog innan med en...


men nu Gossip Girl. oh la la. <3

Jag såg Atonement på bio igen idag, de visade den till min stora lycka i Vällingby. Jag älskar den filmen. Men jag kände när jag såg den att jag måste låta den vila ett tag, jag har sett den nästan lite för många gånger, måste låta den ligga och dra sig lite så den blir ännu härligare nästa gång jag ser den. Men gud vad otroligt bra den är. Har ju redan en gång i tiden skrivit ett långt hyllningsinlägg men jag måste bara få berömma Joe Wright (som dessutom regisserat den mästerliga nyversionen av Pride and Prejudice) för hans insats. Otroligt bra filmatisering av en jävligt bra bok, men liksom det bara är ngt med bildspråket, klippningen, musiken, allting.


'Dearest Cecilia, the story can resume. The one I had been planning on that evening walk. I can become again the man who once crossed the surrey park at dusk, in my best suit, swaggering on the promise of life. The man who, with the clarity of passion, made love to you in the library. The story can resume. I will return. Find you, love you, marry you and live without shame.'



är helt medveten om att den delen av manuset jag valde som jag verkligen älskar inte alls har med bilderna att göra, men jag älskar den delen av filmen när Robbie läser det där och jag älskar de här två bilderna på Briony från filmen. eller egentligen...jag älskar nog allt med den filmen.
 

Quantum of Solace. såg den i fredags. Och jag tyckte den var awesome! minst lika bra som Casino Royale, en självklar fortsättning iaf. Jag kan liksom inte med ord beskriva hur mkt jag tycker om den här nya Bond-grejen, särskilt i kontrast till de gamla bondfilmerna, det känns som att den här nya Bond-serien är helt separat från det gamla. Jag har kollat runt lite och en del kritiserar det faktumet att nya Bond helt brutit sig loss från gamla tider, och en del tycker tydligen att  nya Bondfilmen närmar sig det gamla stuket igen (jag säger inga namn men Chrippa och Vodlex). Jag tycker de nya Bondfilmerna är otroligt bra båda två och möjligtvis fanns det en del fler saker att kritisera i den här filmen än Casino Royale, men fortf inte så stora saker så att det påverkar att min uppfattning av filmen är otroligt positiv. Det är så skönt att slippa den här fjantiga Bond-karlakarlen som ska fjanta runt med massa töntiga uppfinningar och jaga någon fånig skurk och på vägen hinna förföra någon brud och yadda. Uppfriskande är vad det är! Daniel Craig spelar Bond så otroligt bra och jag tycker övriga skådespelare i filmen var otroligt välcastade också. Synd bara att vi inte fick se så mkt av Gemma Artertons karaktär Strawberry Fields, för hon är typ hur vacker som helst. Men för att summera upp det hela så är det både gripande drama och tät action i grymt snygga scener, det är så otroligt hur de lyckats göra något såhär bra av hela töntiga bondgrejen. Judi Dench som M är också otroligt jävla grym och hon hjälper till att bekräfta vad vi redan visste sen innan: amerikaner är pengastinna och ondskefulla utan moral och britter är goda och har råg i ryggen! justprecis.

Compare People måste ju vara en av de dummaste applications som finns på Facebook. Fick just en notification om just detta satans påfund: "Emma Fast Wennberg compared you to one of its friends and think you're a happier person"


vem är denna andra person? den tycker jag så väldigt synd om.