hur vet jag?

Hur vet jag om jag är snäll eller elak?
ond eller god?
självisk eller omtänksam?
vacker eller ful?
rolig eller tråkig?
smart eller korkad?

det är omöjligt att veta för alla säger olika. det de gör mot mig, säger åt mig och det jag själv känner, anar, tycker. det blandas alltid ihop till en enda stor röra så att jag inte kan urskilja vad som är rätt och fel.

jag vet inte vem jag är. eller hur jag är.


SÅ. JÄVLA. SÄMST.

Jag har haft min iPhone i drygt ett och ett halvt år, den är låst till Telia, men då jag stötte på finansiella trubbel i höstas blev det så att det abonnemanget stängdes av, som tur var hjälpte en kompis mig att hacka den så jag kunde använda annat sim-kort till den. Efter att ha undvikit att uppdatera den under väldigt lång tid av rädsla att fucka upp hackningen iom att telefonen återställs iom. en uppdatering för att sedan som jag förstår det synkronisera tillbaka allting via ens iTunes så blev jag nu inatt tvungen att göra det eftersom Spotify, som jag i princip inte kan leva utan, krånglade och vägrade fungera med det gamla operativsystemet.

så... ja jag gjorde uppdateringen, tog typ en timme med uppdatering av datorn inräknad och SÅKLART kan jag inte göra återställningen eftersom jag inte ens kan aktivera telefonen då simkortet är fel. Borde jag räknat ut, men eftersom jag var desperat och helt galen så satte jag allt på spel för att få tillbaka spotify och nu har jag INGEN musik, varken spotify eller min iTunes musik i mobilen eftersom jag inte ens kan öppna den.

FUCK. MY. LIFE. så jävla bigtime. och ja jag vet att det är ett jävla ilands-problem och jag vet att tusen ggr värre saker kan hända (tack har upplevt de flesta av dem) MEN det spär på en redan ganska tilltagande sömnlöshet och sepeångest eftersom jag i detta tillstånd i princip MÅSTE ha musik för att kunna sova, och visst kan jag lyssna på datorn, men inte riktigt lika lätt att somna eftersom jag vrider mig hit och dit och mobilen är lite mer.. ja mobil helt enkelt.


Får se om jag kan övertala mamma att hjälpa mig förlänga nåt abonnemang vi har på 3 eftersom jag inte kan starta eget nytt abonnemang eftersom jag har fucking betalningsanmärkningar :'(

annars vet jag inte vad jag gör av mig själv.

För övrigt ligger Kronprinsessan på BB och de kör nån slags livesändning när man kan få följa allt live, blir fett nervös och stressad av det också. suck. orka. vara. jag.


My symphony


mitt i natten och man vet inte om det är själfel eller kroppsfel

jag avslutar en bok, ingen särskild bok men en bok, och någonting inom mig går liksom sönder av den boken. och jag kan inte förstå varför, det finns ingen uppenbar lösning eller koppling. det är bara något fel. och igen finner jag mig med en stark smärta i bröstet, ett illamående som pumpar sig uppåt. och jag kan inte skilja på om det är i själen eller kroppen. kanske är jag sjuk, kanske har jag ångest. jag kan inte veta längre, jag känner inte mig själv, jag snuddar igen vid tanken, tanken som jag mestadels skickligt lyckas skjuta bort (men hur gör jag?!), tanken som säger att det där och det här och dessa och dem, allt är på låtsas och att jag är farligt nära att ramla överbord. Och känslan av att det vore skönt. Även om vattnet är iskallt och jag kommer försvinna och aldrig återses igen.



I'm proud to be__ years old

En av mina nyfunna favoriter på internet är streetstyle och mode sajten Advanced Style som drivs av en man som heter Ari Cohen (yes han heter så på riktigt..) Han har riktat in sig på att bevisa att mode och stil inte känner till några åldergränser och därför så umgås han med och fotograferar enbart äldre damer med en fin stil. jag älskar't och här följer några favoriter, alla foton från Advanced Style.




Jag önskar att det här kan vara jag om 50-60 år!

1/3

Jag tror att de i trailern till ett av svt:s nya program (som handlar om några familjer som byter liv och flyttar ut på landet) säger att en av tre svenskar, eller kanske en av fem vill flytta ut på landet. och då känner jag bara... varför gör inte fler det då? Jag tänker på hur bisarrt det är att det finns så mycket plats, så mycket luft och träd och ändå tränger vi alla ihop oss i städer och lider. Jag trodde det var så att folk VILLE bo i stan, men om de inte vill det; varför sticker de inte? Landsbygden behöver ju befolkas igen och jag tror bara alla tjänar på det.

Låt inte mig bli en av dem som vill något men inte gör det. utan istället stannar och lider.


RSS 2.0