fortunaaudentesiuvat

Jag drömmer de här konstiga sakerna, och jag vaknar och jag kan inte sätta ord på dem, inte ens för mig själv, och jag kommer inte ihåg vad jag tänkt eller vad jag drömt och allt flyter ihop till en enda röra och det enda jag vet när jag vaknar, och det stannar med mig för resten av dagen, flera dagar, alla dagar, det är att de där drömmarna kommer från botten, djupet, det svarta oändliga hål som är mitt innersta, mitt undermedvetna, där allt finns, alla hemskheter och all ondska och allt mörker som sipprar upp hela tiden, jag svämmar över, min hjärna svämmar över och jag drunknar och jag har hållit huvudet över vattenytan så länge och jag vet inte hur länge jag kan göra det, och jag blir galen på alla klyschor, plattityder, tomma ord om mörker och galenskap för det finns inte många bra ord som kan beskriva det ändlösa mörker som är en sjuk själ, det blir bara samma samma samma, en evig upprepning och jag tänker; om nån läser så tror de att jag är tokig, jag kanske är tokig, det finns inga punkter i min text för det finns inga avslut, det bara fortsätter som en evig harang, ett konstant flöde av ord ord ord, känslor känslor känslor, ibland finns det tre prickar efter varandra… en paus men aldrig tyst