fortunaaudentesiuvat

Jag sitter framför datorn, min dator som jag älskar så mycket. Med min dator kan jag se allt jag vill se, få veta allt jag vill veta, drömma om allt jag kan tänkas drömma om, inom loppet av några sekunder. Men jag kan inte skriva på datorn. Jag kan inte för mitt liv förstå varför men det är något med den digitala skrivformen som bara hämmar mig något otroligt. ”Allt fler kändisar fattar pennan” stod det i en tidning, alltså de ”skriver böcker”, det gör de väl inte för det är antagligen någon annan som skriver åt dem eller så är smörjan de lyckats samla ihop så värdelös att det inte under några omständigheter kan få kallas bok bara för att det är fångat mellan två pärmar. Eller… ja nu är jag kanske sträng, såklart vissa kan skriva bra även om de är kändisar, jag är antagligen bara bitter för att jag själv inte får ge ut någon bok, det är ingen som är intresserad av vad jag har att säga för jag är inte känd på förhand.  Hade jag varit det hade bokförlaget kastat sig som gamar över mina kommande alster, vad de än må handla om, för de vet att ett känt ansikte och en inbillning om en titt in i kändisars hjärnor säljer böcker, massor med böcker. Men nu glider jag iväg, det jag ville säga var att de fattar inte pennan, nästan ingen fattar pennan, de låter tangenterna knattra iväg och jag ser inget problem i det i sig, självklart inte, jag är ingen gammal gubbe till bakåtsträvare som sitter i ett hörn och muttrar om hur det var bättre förr, nä som jag sa så älskar jag min dator och allt vad den digitala revolutionen har fört med sig. Men mitt i all denna enkelhet, mitt i all denna smidighet och snabbhet kan jag inte låta bli att tänka; men pennan då? Och pappret?

 

Som jag sa… för mig är de essentiella, och det finns få saker som gör mig så illamående som de där äckliga läsplattorna, vad fan är det för fel på en vanlig bok?! Böcker luktar gott, de har historia, någon annan har hållit i dem, de är vackra eller fula, men de betyder något, de ÄR något de har en substans och mening. Folk pratar om att böcker är så tunga ju och på det här sättet kan de ta med sig massor med böcker på semestern utan att släpa, och det finns obegränsad tillgång och dittan och dattan. Men exakt vem är det de försöker lura? Jag vet, och de vet att de på sin höjd kommer läsa en bok på sin semester och då väger ju boken bara snäppet mer än den där löjliga jävla läsplattan, så exakt vad är meningen?  Meningen med böcker är kanske inte att det ska finnas obegränsad tillgång, eller att man ska försöka plöja igenom vissa för sakens skull, kanske är det en bra sak att med omsorg välja vilka man vill ta med sig på semestern, vilken man vill läsa just nu, kanske är det en bra sak att hålla boken i sin hand, känna tyngden, känna strukturen, lukten, känna allt en bok bär med sig. Nog fan är det så.

 

Ska starta en protestgrupp på facebook. Mot läsplattor.

Nä. Såklart jag inte ska.

Det protesterar jag emot.

Men jag blir faktiskt ledsen, på riktigt. Och jag undrar varför vi gör såhär, varför vi uppfinner saker vi inte behöver, varför vi tror att vi är på en väg som bara leder framåt vad vi än gör.

För det tror jag verkligen inte.

Och om något är ett steg bakåt, mot en mindre intelligent och mindre känslosam och mindre vacker mänsklighet så är det läsplattan.