fortunaaudentesiuvat

Nu är det inte bra. Nu känner jag mig inte pepp alls. Livet passerar mig som en seg gröt, jag är konstant trött och minsta ansats till att känna entusiasm och glädje inför något slås raskt ner. Jag vet liksom inte alls vad det är jag GÖR. vad som är meningen, vad som är drivet, vad som är målet. Så har det väl varit väldigt länge iofs. Jag kanske tom är född sådan, född ifrågasättande, född eternally dissatisfied. Som en sjukdom, en pest som kommer följa med mig resten av livet. är nog därför jag alltid tänker att det blir kort, livet alltså, tror inte någon med den här sjukdomen blir särskilt jättegammal. vem skulle orka?