fortunaaudentesiuvat

saker som man glömt bort. men som var viktiga. man kan glömma viktiga saker också. så ser man dem, eller nåt som påminner en om något.

jag hade en sån här tallrik hemma hos min mormor och morfar när jag var liten. den och en annan liknande, och jag ÄLSKADE den där tallriken. allt var så otroligt mycket roligare att äta på den. att vara liten, och vara hos mormor och morfar varannan helg. vänta på att morfar ska komma hem från sitt jobb i sin bil (wow en bil liksom, mamma hade ingen bil) och ibland hade han med sig godis, om han hade varit på någon jobbresa. Morfar väcker mig på lördagsmorgonen, ger mig yoghurt med massor av extra socker i (för hans var sockerfri) KANSKE i min favorittallrik, eller ett glas. senare när jag sitter uppkrupen i hans fåtölj framför tvn och tittar på vad jag vill, alla program eller filmer jag vill se, kommer han in med en glasspinne eller strut som han tagit bort pappret på. Glass... det var mormor och morfars grej. de hade alltid glass hemma. och det har mormor fortfarande. Morfar kom hem till oss ibland, inte mormor för hon gillade inte att gå ut bland främlingar då, och han köpte med sig glasspaket. fulla med pinnar. eller strutar. Jag ser honom framför mig, sittandes på en stol i vårt kök. jag känner nästan lukten av hans aftershave bara jag tänker efter. hur sträv hans kind var när han kramade och kittlade mig, spelade dragspel på min mage tills jag skrek av skratt.


jag saknar morfar så att jag kan gå sönder i bitar fortfarande.