fortunaaudentesiuvat

bella och edward är mina konstanter. och om man inte vet vad det betyder har man kollat för lite på Lost. jag reser ju visserligen inte i tiden. men jag reser mellan twilight-världen (som jag vill leva i hela tiden) och verkliga världen (som jag aldrig vill vara i). och när allt känns rörigt och och fel och ångesten trycker upp sig i halsen då viskar jag tyst för mig själv: bella and edward, edward and bella. om och om igen. och egentligen är det för personligt för att skriva på bloggen. men jag gör det ändå, fråga mig inte varför. kanske för att jag vill att folk ska förstå HUR mycket Twilight kan betyda för folk, i det här fallet mig. och det behöver inte vara Twilight, det kan vara vad som helst, men att hitta något som hjälper en att klara av allt, något man kan tänka på och något man kan viska tyst för sig själv för att hoppas att någon dag så kanske det blir ens egen tur.