fortunaaudentesiuvat

jag gillar inte att drömma. för det mesta drömmer jag obehagliga drömmar, så när jag vaknar kan jag gå runt med en läskig känsla resten av dagen. Och jag vet att det är jättetråkigt när folk berättar sina drömmar så egentligen behöver ni inte läsa, men jag vill mer prata om själva fenomenet. Jag har på något sätt alltid tänkt mig att drömmarna reflekterar saker vi inte tar upp i dagsljuset med oss själva, allt vi drömmer har såklart inte en djupare mening, en del drömmar är nog bara hjärnans sätt att bearbeta och "bli av med" alla intryck vi matas med. (Jag undrar om människor drömde på samma sätt för 2000 år sedan?) Inatt drömde jag iaf en sån där dröm som liksom är så bisarr och stark att den stannar kvar när man vaknat, och den var så svårtolkad, jag kan inte förstå vad den betydde... Jag drömde (bland en massa saker som i drömmen hörde ihop på ett sådant typiskt irrationellt sätt) att det fanns en karl, eller ja en pojk, som var väldigt läskig. Han jagade mig och jag trodde att han ville döda mig, i drömmen så visste jag varför, men det har lämnat mig nu. Sen helt plötsligt var jag bland massor med människor och jag ville att de skulle skydda mig från pojken, och efter mkt om och men så gjorde de det, men sen kom han dit och han hade så mkt makt och var så läskig så han lyckades ta över oss alla, han började döda människor, en efter en och det var för min skull han gjorde det, för nu ville han inte alls döda mig, han var förälskad i mig, så han dödade människor fast jag bad honom låta bli. Till slut så satt jag, isa och en väldigt, otroligt vacker flicka med blont, böljande hår på en inglasad balkong och hörde och såg hur han dödade människorna där inne en efter en, men vi brydde oss knappt, eller vi var ledsna och skärrade, särskilt jag eftersom det var "mitt fel" att han dödade så många, men vi förstod att inget vi ska kunde stoppa honom och han var så stark att vi inget kunde göra. Men dödandet skedde på ett ganska.. ja nästan lugnt och metodiskt sätt, som att det var blodfritt, snabbt och sedan förbi. Men sen så lyckades jag få honom att skona en flicka som satt innanför fönstret precis, för det var den blonda, väna och vackra flickans tvilling. Sen efter blodbadet var slut, tror att typ polisen kom eller något bara avbröt det hela, och jag förstod att pojken kanske skulle försvinna. Då slutade jag vara rädd för honom. Och insåg att jag nog älskade honom innerligt, och jag förde någon slags inre kamp med mig själv hur jag ska kunna älska någon som hade mördat, men i slutändan så kändes det som att mördandet var oväsentligt, att jag kunde se förbi det, det enda som oroade mig var hur jag skulle kunna veta att han inte skulle skada mig igen, att jag inte skulle behöva vara rädd. Sen vaknade jag.

det var en grej till i drömmen. men den tar jag inte upp. Kan någon freudianskt belevad person tolka min dröm?! KAN också vara så att den har ett klart samband med att jag läser Nyår av Stig Larsson nu, en ganska obehaglig bok som säkert kan nästla sig in i mitt undermedvetna.