fortunaaudentesiuvat

jag har alltid varit ganska gråtmild och gråtit mkt, när jag var liten för att jag slog mig, kände mig rädd eller ensam, utsatt osv. När jag blivit äldre gråter jag mkt när jag känner mig nere och får ångest eller bråkar med någon, men jag gråter också ofta till film, musik, böcker osv. Men de senaste veckorna har ngt konstigt hänt för jag börjar gråta för typ.. ALLT. jag håller ju tillbaka tårarna för man vill ju inte direkt gråta för minsta grej men jag känner att tårarna flockas i ögonen.

Exempel på saker jag nästan gråtit för:

# Ikeas reklam, helsida i tidningen, där det typ stod något om att: "Vi på Ikea tycker alla ska få vara sig själva. vi välkomnar mångfald bla bla" Var nog det klaraste lågvattenmärket i gråtkavalkaden.

# När jag såg Masjävlar så grät jag några tårar faktiskt. Väldigt fin film.

# Idag dog min mormors bästa kompis, och jag hörde att mormor var väldigt ledsen.

# När jag såg Kalla Fakta om Arbogamorden. Obehagligt program på många sätt. Är så ofattbart hur människor kan överleva sådana fruktansvärda saker, hur man kan klara av att hitta sin sambo och dens barn helt nerslagna och blodiga, hur man kan se sina barns lik en månad efter att de blivit brutalt mördade, men framförallt hur man kan säga att man inte hatar den som gjort så mot ens barn. Emma Jangestig sa att hon inte kunde hata, och jag är ju såklart glad för hennes skull att hon kan känna så, men samtidigt tycker jag det är lite sjukt och obehagligt.

# När jag såg Mamma Mia. Glädjetårar.

# Dokumentären Vikarien på tv igår, tårar när en tjej berättade om sin pappa som dött.

sen var det typ tusen tillfällen till som jag inte kommer ihåg, men det känns som att jag har haft tårar i ögonen typ konstant de senaste veckorna.