fortunaaudentesiuvat

om jag redan nu fick välja ut en enda sak att lära yngre generationer, en livets sanning så är det att man aldrig, ALDRIG ska säga att man är säker på något, att aldrig tro att någonting är oföränderligt, att det kommer vara på det sättet för alltid.


Här sitter jag och äter morötter med MINIfraiche-dip och nojar över hur jag ska kunna hinna till gymet im innan Isas kalas. Visserligen hör detta ihop med att jag ätit en del onyttigt i veckan, men det är fortfarande för mig en riktigt bisarr känsla att VILJA gå och träna och att tycka att morotsdip är riktigt gott. Jag minns att jag SVOR dyrt och heligt på inför min morbror och mamma i Manchester förr-förra året att jag aldrig skulle tycka träning var kul.

and here I am..

precis som jag var hundra procents jävla bergssäker på att
- kött aldrig mer skulle passera min mun.
- jag aldrig skulle dricka alkohol
- jag aldrig skulle sluta tro på Gud
- jag aldrig skulle uppskatta en låt av In Flames efter den traumatiska upplevelsen när jag och Isa tvingades (eh.. förvirrat där) att sitta kvar hela In Flames konserten och vänta på Tomas.

och en bunt andra saker. jag vet inte om jag tycker det är positivt eller negativt att man inte kan lita på någonting till 100 procent. Men man kan åtminstonde inse att det är ett faktum. Jag är ett levande bevis.