fortunaaudentesiuvat

det var en sån där dag. när hjärtat liksom fladdrar hela tiden och allt känns lite extra jobbigt. Och då äter jag massor. bara äter och äter fast jag inte är sugen eller hungrig, bara äter. allt känns bara så förjävla jobbigt. jag hatar sådana dagar. Och imorgon ska jag upp jättetidigt för att jobba. Och alla tankar bara rörs runt runt igen. Vad är meningen med något? Varför ska jag jobba? Vad ska jag med pengarna till? Och samtidigt så vet jag att jag inte kan eller vill leva utan pengar. Men just meningslösheten i det hela retar gallfeber på mig. dagar som denna. dagar som är ganska många för mig. och sånt här är så svårt att förklara, svårt att skriva om, för det låter bara så otroligt självömkande och korkat.

men man måste få utlopp för det. det där surret i hjärtat som eskalerar hela tiden. som en stor klump som tynger ner allt. jag vet inte vad den känslan ska kallas. oro. sorg. tristess. eller en mix av allt det och mer därtill. jag vet bara att jag hatar den känslan så in i helvete mycket. och jag vet inte vad man gör för att bli av med den utom att äta. Och det hjälper inte heller, för så fort jag slutar tugga, när illamåendet kommer, då kommer känslan åter med förnyad styrka. och så sitter jag här som en idiot och mår illa med ett fladdrigt hjärta.


(nej jag inbillar mig inte att jag ser ut som Blair när jag ligger och emar mig)