kär i ett par byxor
man kan faktiskt bli kär i ett par byxor. jag blev det idag. kläder.. för mig så kan det bara slå till ibland, en oförklarlig längtan och kärlek till ett plagg eller en väska. visar nån fram en sjömansklänning eller ett par brogues då är det liksom.. givet att jag ska bli kär. det är också en fin känsla. men ibland så bara ser jag något som kanske någon som känner mig och tror sig ha koll på min stil skulle säga: NEJ DET DÄR GILLAR INTE ROSIE. men det gör jag. och jag kan inte förklara varför. men det känns inombords. som en estetisk explosion. en vilja att vara i plagget, vara ett med det, stå för att som plagget står för. allt som jag ser i det.
det låter kanske överdrivet. pretantiöst. men för mig är det så oförklarigt hur en del människor säger att kläder bara är tygtrasor som vi har på oss för att värma oss och skyla oss. för det är inte sant. det största hålet i mitt hjärta just nu (förutom det som en viss herre pojke gröpt ut långsamt med en tesked i plast utan att han ens själv vet om det) är att jag pga mitt eget hat inför min kropp som är vidrig inte kan klä mig så som jag vill. ibland kan jag det. men inte alltid. och jag längtar tills allt fult har försvunnit från min kropp så att jag kan se ut som den jag vill, den jag är.
det hade jag kunnat vara med de här byxorna. för jag blev kär i dem.
från lindex.
jag hade kunnat ha en vit, skir skjorta till. och en svart sidenbandsfluga runt halsen. jag hade kunnat ha ett par svart-gråa herrskor. och jag hade kunnat vara en svartvit paris-kliche. det är exakt det som är kul med kläder. man kan vara sig själv. eller klä ut sig. få vara dam eller indie eller snobb eller VAD MAN VILL.
