det amfibiska hjärtat
jag läste precis ut en helt overkligt spännande bok som heter Det amfibiska hjärtat och är skriven av Jonas Brun. Det är en grymt spännande historia om en zoolog som år 1906 finner en plansch på sin institution med en till synes okänd djurart- amfibien, som ser ut som en blandning mellan någon sorts val och en människa. Han bestämmer sig för att försöka hitta mer fakta om detta fascinerande djur och hans forskning blir till en besatthet som överskuggar allt annat. Boken är utformad som att vi genom en efterlevande forskare får ta del av zoologen T:s anteckningar. Boken påminde mycket om en annan väldigt suggestiv bok- Den sista myten av Sigge Eklund, båda böckerna har samma drömska, flyende ton som gör att man nästan blir lite smått rädd när man läser. VÄLDIGT spännande och fint! Jag rekommenderar båda de böckerna varmt!
här följer två utdrag ur boken som jag tyckte mycket om:
"De stora, europeiska metropolerna har alltid gett mig ett intryck av att vara på väg att sjunka ner i jorden under sin egen tyngd av sten. All den massa som ansamlats på en sådan liten yta- hur skall marken orka bära den?"
"Vad är det med havet? Vad är det med havet som skiljer, som gör det så främmande annat? Vad är det som får det att flämta och häva sig, som en puls djupt ner och långt borta? En som lockar och driver de landlevande att vända sig om, vända tillbaka ochgöra sig dubbla, amfibiska? Vad är det med havet som får det att sjunka, att stiga, att bulta? Och varför kommer de, varför spelar de ännu upp sin första scen, fast omvänd, varför stiger de upp ur havet för att strax återvända ut i det? Kanske vet de inte själva varför, kanske är det bara en instinkt, en rest, liksom deras ögon är en rest från en tidigare tillvaro. Kanske är det ett farväl."
här följer två utdrag ur boken som jag tyckte mycket om:
"De stora, europeiska metropolerna har alltid gett mig ett intryck av att vara på väg att sjunka ner i jorden under sin egen tyngd av sten. All den massa som ansamlats på en sådan liten yta- hur skall marken orka bära den?"
"Vad är det med havet? Vad är det med havet som skiljer, som gör det så främmande annat? Vad är det som får det att flämta och häva sig, som en puls djupt ner och långt borta? En som lockar och driver de landlevande att vända sig om, vända tillbaka ochgöra sig dubbla, amfibiska? Vad är det med havet som får det att sjunka, att stiga, att bulta? Och varför kommer de, varför spelar de ännu upp sin första scen, fast omvänd, varför stiger de upp ur havet för att strax återvända ut i det? Kanske vet de inte själva varför, kanske är det bara en instinkt, en rest, liksom deras ögon är en rest från en tidigare tillvaro. Kanske är det ett farväl."
Kommentarer
Trackback
