fortunaaudentesiuvat

varje gång jag har varit på Markus Krunegård-konsert i sommar har dett stått minst ett lite sliskigt par och hånglat på ett asäckligt sätt och jag har undrat vad fan det är frågan om. Men så idag satt jag och lyssnade på Markus på tunnelbanan och så var det som att jag helt plötsligt förstod! Jag bara insåg att man blir alldeles varm och pirrig i kroppen av markus och hans musik, som att man är kär, förälskad, man får det där braiga zsa zsa zsuet i kroppen. Jag älskar Markus.Inte bara för att han är söt, fin och vacker och gör underbar musik. Utan för att han är annorlunda än många andra musiker som liksom... är så självgoda på nåt konstigt sätt, de skriver musik om så orealistiska saker och framställer sig själv i någon obehaglig dager, även när de ska berätta om hur fula de är så är det på nåt sätt som att de inte menar det. Markus skriver om hur det är att känna sig ful, sämst, ensam, vara ihop med någon som säger att man inte får berätta för någon, att sitta i en kompis kök när morsan står under fläkten och säger att karlar suger och NI TVÅ HÖR PÅ, SE UPP SÅ ATT NI INTE OCKSÅ BLIR SÅNA JÄVLA SVIIIIIIIIIIIN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! jag älskar markus och hans musik. och jag vill också stå med den jag älskar och pussas asäckligt (eller nej jag vill pussas snyggt och inte äckligt) så att alla andra blir irriterade (eller tänker: åh vilket fint par) på hans konsert för man blir pirrig i hela kroppen av markus. och den man älskar. dubbelpirr. mental trekant.