Reign over me
Såg nyss en fin film som jag vill tipsa om. Det var liksom ingen Paranoid Park precis (nya måttstocken då :P) haha men den var väldigt gripande och bra! 'Reign over me' (på svenska tror jag den heter 'Vänner för livet' eller ngt sådant dorky) http://www.imdb.com/title/tt0490204/
Don Cheadle spelar Alan, en helt vanlig man, jobbar som tandläkare, och lever med sin fru och två döttrar. En dag stöter han på sin gamla kompis Charlie (väldigt välspelad av Adam Sandler!) på gatan, de var rumskompisar på college, men det var nu flera år sedan de sågs. Alan vet att Charlie har förlorat hela sin familj i 9/11-attentaten, men Charlie är mer illa däran än Alan någonsin hade kunnat föreställa sig. Charlie har tappat all förankring med verkligheten och driver runt i en dimma av minnesförlust orsakad av posttraumatisk stress, och till en början känner han inte ens igen Alan. Men det slumpmässiga mötet utmynnar i någon slags vänskap mellan de två.
Det är en väldigt engagerande film som från början bygger upp stämning som sedan till slut når någon slags peak i slutet. Som tittare får man en bra insikt i hur Charlie lever och hur han mår. Adam Sandler är otroligt bra i den här filmen och det hör ju till ovanligheterna att han gör annat än komiska roller, men vare sig man tycker om honom eller inte sen innan (jag tycker om honom i de flesta filmer han gjort) så är det knappt så att man tänker att det är Adam Sandler, så bra är han. Don Cheadle är inte fy skam han heller i rollen som den lite förvirrade Alan, som känner att han tappat bort sig själv i sitt äktenskap, kanske var mötet med Charlie avgörande för honom också? En klart sevärd film om sorg och vänskap som dessutom har en av de vackraste filmtitlarna jag hört på länge, och ett lågmält men fint soundtrack, där eftertextlåten 'Love, reign o'er me' med The Who går som hand i handske med filmen.
Don Cheadle spelar Alan, en helt vanlig man, jobbar som tandläkare, och lever med sin fru och två döttrar. En dag stöter han på sin gamla kompis Charlie (väldigt välspelad av Adam Sandler!) på gatan, de var rumskompisar på college, men det var nu flera år sedan de sågs. Alan vet att Charlie har förlorat hela sin familj i 9/11-attentaten, men Charlie är mer illa däran än Alan någonsin hade kunnat föreställa sig. Charlie har tappat all förankring med verkligheten och driver runt i en dimma av minnesförlust orsakad av posttraumatisk stress, och till en början känner han inte ens igen Alan. Men det slumpmässiga mötet utmynnar i någon slags vänskap mellan de två.
Det är en väldigt engagerande film som från början bygger upp stämning som sedan till slut når någon slags peak i slutet. Som tittare får man en bra insikt i hur Charlie lever och hur han mår. Adam Sandler är otroligt bra i den här filmen och det hör ju till ovanligheterna att han gör annat än komiska roller, men vare sig man tycker om honom eller inte sen innan (jag tycker om honom i de flesta filmer han gjort) så är det knappt så att man tänker att det är Adam Sandler, så bra är han. Don Cheadle är inte fy skam han heller i rollen som den lite förvirrade Alan, som känner att han tappat bort sig själv i sitt äktenskap, kanske var mötet med Charlie avgörande för honom också? En klart sevärd film om sorg och vänskap som dessutom har en av de vackraste filmtitlarna jag hört på länge, och ett lågmält men fint soundtrack, där eftertextlåten 'Love, reign o'er me' med The Who går som hand i handske med filmen.
Kommentarer
Postat av: Christoffer
Den är faktiskt jävligt bra, tyckte om den. Som sagt det är kul att se Adam Sandler i en seriös roll där hans dessutom spelar bra.
Trackback
