fortunaaudentesiuvat

Nu har jag läst klart 'Det andra målet' av Jonas Karlsson. Det gick typ inte att slita sig, för den var så jävla bra med ett sånt där skönt språk som det bara är flyt i exakt hela tiden, utan att det för sakens skull blir att författaren gör avkall på språket, för språket är klurigt och vackert i den här novellsamlingen. Det är en novellsamling med mestadels korta noveller, men på något sätt rör den sig mot romanens form, varför tänker jag inte avslöja, det får ni se när ni läser den vilket ni verkligen borde!!! Det är smått bisarra små noveller som ofta lämnar en med ett litet fladder av oro i hjärtat och ibland är de också roliga som fan! Skildringar av människor, hur de tänker, hur en konstig liten tanke kan slå rot och växa sig större och större tills det slut blir kaos. Hur en historia kan te sig helt olika från olika synvinklar. Boken väckte (bland många andra) tankar om tolerans, vad det är, hur lätt det är att tro att man vet hur folk är bara genom att iaktta dem. Underbar bok!

Här är ett utdrag ur en av de allra roligaste novellerna, det handlar om en man som på kontoret upptäcker en annan man som verkar ha frysit fast, mitt i rörelse, som att han är på väg någonstans, men bara stannat mitt i, ångrat sig. Och mannen som hittar den fastfrusne blir så otroligt frustrerad över att han inte kan komma på vem mannen är och varför han står där han står:

"Jag försöker lista ut om han har någon position här på firman eller bara är en skicklig mimartist. Han har ingen hatt eller burk där man kan lägga pengar men kanske har ledningen betalat honom i förväg, eller har han själv bara tagit sig in för att okynnesmima? Kanske skickar han en fet faktura för det här numret han utför oombedd?"