living for music, living in a dance...

... music for life, those dancing days.

Jag ÄLSKAR Those Dancing Days. Men samtidigt hatar jag dem. Jag hatälskar dem. Man kan säga såhär: Those Dancing Days aktualiserar den klassiska frågan "Have you ever wondered if people start bands just to make the rest of us feel like shit?"


image265



Min ålderskris har tagit sig till helt nya nivåer, jag kan liksom inte tänka på något annat. Men idag på bussen satt jag inklämd mellan ett litet gäng med vidriga mellanstadiebarn, satt mitt emot klassens clown/mobbare som satt och "var rolig" med sin mobil, typ spelade upp låtar, smygtog bilder osv, och då kände jag mig extremt extremt glad att jag inte går i mellanstadiet längre, för mellanstadieåldern måste ju bara vara den mörkaste av alla människans åldrar, de flesta transformeras ju till små vidriga svin under den åldern. Men om jag kunde få blir 17-18 igen med det villkoret att jag också var tvungen att leva igenom mellanstadiet igen skulle jag nog göra det. Any day.

eller kanske inte.. men jag vill inte vill inte vill inte fylla 21 om ett halvår. Jag ÄR inte 20 going on 21, jag är bara inte det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0