fortunaaudentesiuvat

en sak som jag hade jättesvårt för tidigare, men som jag nu finner en oerhört stor fascination i är när skådespelare spottar när de skriker eller pratar på scenen, jag kunde inte låta bli att fnissa till lite skamset när skådespelare råkade göra det tidigare, men nu blir jag nästan lite lycklig varje gång jag ser det- det tyder ju någonstans på en så stor inlevelse i rollen att man liksom skiter i att man råkar spotta. Jag gillar det. Arvid Stjärnblom som talar så hetsigt till Lydia Stille att han råkar skjuta iväg lite saliv, det är vackert.


tror att fascinationen befästes när jag såg Figaros bröllop på Stadsteatern och Johannes Bah Kuhnke som spelade greven verkligen SPOTTADE och dreglade hela tiden. varje gång han yttrade något sprutade det ut en liten dusch av saliv. oerhört fascinerande, och det tog ett tag innan jag fattade att det ingick i rollen. sättet han pratade på var liksom lite.... spottvänligt.