jag <3 mitt underbara liv :@

jag förstår bara inte varför det här måste hända hela tiden... jag förstår bara inte varför jag inte kan få slippa det ett tag åtminstonde, varför jag inte kan få koncentrera mig på att vända tillbaka mitt upp och ner vända liv. jag vet att jag skulle kunna det, men inte med den här extrabördan som min eviga följeslagare. förlåt men det finns gränser för vad jag klarar av, det finns gränser för vad alla klarar av.

sova kan jag inte heller. för det såklart jag inte kan sova när jag inte vill något annat än att sova, stänga av. igårkväll hade jag gjort exakt vad som helst för att stänga av allt som pågick, hade någon erbjudit mig en skum drog jag aldrig hört talas om och lovat att det skulle hjälpa skulle jag tagit den på en gång. låg och tänkte på heroin hela natten, för trots att jag var full, jätteledsen och hade försökt mitt vanliga knep kunde jag inte somna, och jag tänkte på att jag struntar i hur heroin är, att det antagligen är det sämsta som finns, förstör folks liv och så, igår hade jag tagit det. utan att tveka, för när det kryper, sparkar, slår och kränger inuti mig och INGET INGET INGET hjälper, och jag är beredd att göra allt för att bara få stänga av, klart som fan att jag hade tagit heroin om jag hade kunnat. de som säger att de aldrig skulle prova har nog aldrig varit med om den känslan, eller så har de glömt hur det känns.

när jag väl sover så drömmer jag bara samma drömmar, olika handling men alltid samma dröm, de senaste två veckorna har ALLA mina drömmar handlat om att jag varit tillfångatagen och varit tvungen att rymma. antar att man inte behöver vara någon carl jung för att lista ut vad det kan betyda, vad mitt avloppsäckel till undermedvetna försöker säga.

fly
spring
gör dig fri

och jag vet att jag borde. och jag vet kanske hur. men ändå inte. och det kan jag inte. av massor med anledningar.
tror aldrig jag har känt mig såhär ofri som jag känner mig nu.

det börjar likna ett helvete igen faktiskt. och att jag sitter här klockan 6 på morgonen och inte har någon annan att prata med än min blogg är väl antagligen det yttersta beviset på det.

godnatt, tänkte ligga och vrida och vända mig i själsliga plågor nån timme till innan jag kanske somnar av ren känslomässig utmattning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0