lite sött

måste bara dela med mig lite sött från min Study of Language av George Yule:

"As a marker of group identity during a limited stage of life such as early adolescence, slang expressions can 'grow old' rather quickly. Older forms for 'really good' such as groovy, hip and super were replaced by awesome, rad and wicked which gave way to dope, kickass and phat. A hunk ('physically attractive man) became a hottie and instead of something being the pits ('really bad') the next generation thought it was a bummer OR SAID, That sucks!."


GROOVY.


HUNK- HAHA! (kände mig tvungen att addera ett HAHA för jag vill inte att ngn ska tro att jag tycker denna man är snygg på riktigt... :S)


maybe you'll take me by surprise? will you be the one I had in mind?

Anytime, anywhere, anyplace
You could be anyone today
Maybe I will recognize you on a crowded street
Maybe you'll take me by surprise
Will you be the one I had in mind



There'll come a day
When you'll walk out of my dreams
Face to face, like I'm imagining
Baby how can I be sure
That you're the one I'm waiting for
Will you be unmistakable



People say we're watching life through a glass
Desperately waiting on a chance
I know you're out there holding on
Holding out for me
Are we gonna know the time is right
What if you're here and I'm just blind



How can I know a song I never heard
How will I know your voice
When you haven't said a word
How do I know how this will end
Before we begin


att vänta

jag tittade på senaste avsnittet av Babel i svt-play nyss. en del av avsnittet handlade om poesins eventuella behov av att marknadsanpassa sig osv. och så var Stig Larsson (för er som inte vet det är han en riktig författare som skriver apbra- inte den där deckarfjanten som är död) där och de pratade om poesi och så pratade han om hur han aldrig har läst ett sms i sitt liv "för han har vissa principer". det tycker jag var fint sagt. han pratade om hur dagens samhälle kryllar av sätt att kommunicera och skriva på där man inte lägger vikt vid sina ord (bloggar, sms etc), orden bara sprutar ut, ord överallt. och på ett sätt är jag ju väldigt för hela blogg-generationsgrejen, alltså all information till alla, allas rätt att sprida information och tankar på ett smidigt sätt. men jag kan på något sätt också hålla med om att vårat samhälle är alldeles för fyllt av ord och information så att själva tanken ofta går förlorad i den strida ström av bokstäver som bara passerar oss hela tiden.

förr skrev man brev. då var man tvungen att begränsa sig, skriva det viktigaste och finaste av det man ville ha sagt, för det skulle dröja innan man hördes igen. sen kom telefonen och man kunde kommunicera tydligare och bättre, men man hade fortfarande inte med sig telefonen hela tiden så planering var ändå nödvändig. nu kan alla bli nådda hela tiden, alla kan kommunicera på stört. och visst är det praktiskt! Praktiskt. men inte främjar det språket eller känslan. att behöva längta efter någons svar. att få gå och vänta på ett brev som när det kommer tillfredställer ens längtan något otroligt, sådant händer inte nu.

det är det som är problemet med vårat samhälle idag. det finns inget tålamod. det finns ingen som orkar vänta på någonting.



en som orkade tänka och skriva <3

nombres

namn. det är något väldigt intressant tycker jag. Vissa namn är bara så himla fina. där förnamnet och efternamnet har perfekt samklang och alla stavelser och ljud är i harmoni. Jag vill också ha ett perfekt namn, därför vill jag byta mina namn till andra namn. Jag heter ju Rosanna Margareta Sofia Sjölund men jag vill heta Rosie Dora och så något efternamn som jag inte vet. så jag måste flytta till england och gifta mig med en engelsman.

några av de finaste namnen jag vet:

Daniel Faraday (Lost-karaktär)


Paulie Bleeker (Michael Ceras karaktär i Juno)


Edward Cullen (vem han är vet alla)







jag vill att det ska regna i hundra dar

Jag vill att det ska regna i hundra dar
skölj bort skiten nu syndaflod
så kan vi börja bygga upp igen
Jag kan tänka mig ett liv som på stenåldern
utan pengar neanderthal
vi glömmer bort att börja om igen



Johan T. Karlsson. <3


... och det är mänskligt, men det är gement

i en ganska bra film som heter The United States of Leland, så väcks en väldigt intressant fråga, Leland frågar sig varför folk bara begagnar uttrycket: "man är ju bara en människa" när de har gjort något dumt eller elakt och inte när de gjort något bra eller extraordinärt. man hör aldrig folk säga: jag är ju bara en människa, när folk frågar typ: HUR kommer det sig att du kastade dig in i det brinnande huset och räddade den lilla pojken?

det säger vi bara när vi ska förklara varför vi svek, varför vi misslyckades.

lustigt.

Oh snap!

"Men en sak, lilla Lydia måste jag lägga dig på hjärtat. I fråga om en kvinnas älskare brukar man tillämpa australnegrernas aritmetik: man räknar bara till tre. Vad som är därutöver kallas "många"." 

Den allvarsamma leken, Hjalmar Söderberg

låt mig komma in. jag vill bli din.

Vad vill du
Men kom då
Jag är ju här och väntar på dig
Ett tu tre på marken. Sitter och väntar modigt på sparken
Foten i huvet. Gud vet vad som hade hänt om hunden hade varit bunden och inte kunnat komma o skälla i tunneln
"Men lilla gubben hur är det fatt? Du fattar väl att du måste stå upp och slå tillbaks annars kommer dom aldrig låta dig va"
Jag höll med husse och tog bussen in till stan där det lyser tryggt
Hela världen är så underbar på bussen in till stan
Hela världen är så underbar
*
Såg att det lyste. Hörde musik. Just där och då tog jag det som en invit
Men din blick var mörk och märklig där du stod på den trasiga mattan bredvid okända skor
Jag fatta allt och ingenting där stod ju du som alltid skulle va min
Du såg exakt lika påkommen ut som du var. Men ärligt talat det var skönt med ett dåligt svar
Hela världen är så underbar bara man får ett svar
Hela världen är så underbar bara man får ett svar
*
Du vet var det sitter och siktar tills du riktigt säkert vet att det hittar in
Där ingen annan kommit in. Hjärtat väljer blint
Nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill. Du vet jag vill bli din
O ingen annan kommer in. Hjärtat gör mig blind
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad
Hela världens hunger samlad i mig. Hela världens hunger samlad i mig
*
Toaletten spegeln. Jag har stirrat färdigt på den
O vem blir inte ful i sextio Watts ljus?
Toaletten duschen. Jag har gömt mig för sista gången i den
O vem blir inte kall naken o våt i en tom hall?
Somnar nollsju vaknar igen på natten. Somnar nollsju vaknar igen på natten
Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din
Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din
Hela världens hunger samlad i mig. Hela världens hunger samlad i mig
Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din
Jag är en vampyr. Jag suger och spyr. Låt mig komma in. Jag vill bli din

it's written in Braille

She was lying on the floor and counting stretch marks
she hadn't been a virgin and he hadn't been a god
so she names the baby Elvis
to make up for the royalty he lacked

And from then on it was turpentine and patches
from then on it was cold Campbell's from the can
They were just two jerks playing with matches
Cause that's all they knew how to play

And it was raining cats and dogs out side of her window
And she knew they were destined to become
sacred road kill on the way
And she was listening to the sound of heavens shaking
thinking about puddles, puddles and mistakes

Now it's turpentine and patches
Now it's cold, cold Campbell's from the can
They were just two jerks playing with matches
Cause that's all they knew how to play

Elvis never could carry a tune
she thought about this irony as she stared back at the moon
she was tracing the years with her fingers on her skin
saying why don't I begin again
with turpentine and patches
with cold Campbell's from the can
after all I'm still a jerk playing with matches
it's just that he's not around to play along
I'm still an ass hole playing with matches
Blowing out my wishes blowing out my dreams
Just sitting here and trying to decipher
what's written in Braille upon my skin...

min favoritdikt atm

"Vågor i håret
Vatten i knäskålarna
Nog var han sjöman!"



image207


http://poesisidan.se/blogg/

 

jag gillar sjömän. och så gillar jag riktiga cowboys som bor på en ranch i Wyoming. och så gillar jag författare.

men när...?

Keanu Eyes (Marit Bergman)

Someday soon
I'll think his childish laughter's
Silly
Soon
I'll resent the way he talks 'bout
Booze, drugs and cartoons
I will think he's shallow
Someday soon
I'll rant about his lack of taste
And soon
He can look for my love somewhere
far beyond the moon
and I will have forgotten his embrace
But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
Oh I'm not ready I keep slipping
All the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
Another while

Someday soon
I won't remember rainy
Afternoons
Warm soft skin and kissing
under blankets
I assume
That any day now, he will be
replaced

But it's hard oh so hard
Lonely Sundays, crisps and
Coke and chocolate bars and
VCR
I wish I could stop wondering
Where he went
And what he's doing now and
And what we were and what it
meant
Right now I just wish that he
was still around

But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
Oh I'm not ready I keep slipping
All the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
Another while


I dream of you

I don't know why. But I do...
dream of you...
losing you...
I still dream of you
Is it the same way for you?
Doesn't hi and goodbye sound so cruel?
How can I take my heart
from you?
Even tho' I'm losing you,
I still dream of you
Losing you...
I still dream of you
I don't know why
but I do...
Dream of you
losing you
I still dream of you
I dream of you

Terry Moore (Strangers in Paradise)


image108

och jag drömmer fortfarande om honom. Oftare och oftare. Och jag vill att det ska  försvinna.

lost in translation

Jag är ingen språkvetare, jag är inte särskilt begåvad på att skriva, varken på svenska eller engelska, jag är inte så bevandrad i engelska språket, jag har inte den allra största av vokabulärer, MEN jag måste säga.. att det är någonting konstigt och svårt med det svenska språket. Att formulera sig vacker på det. Går oftast bättre för mig att formulera mig på engelska än svenska. Inte liksom i ett flytande tal, men.. jag vet inte, känns som att orden lättare finner sin väg på engelska. Som att orden lättare.. tvinnar in sig i varandra. Läste nyligen Doktor Glas av Hjalmar Söderberg och i den fanns en passage som jag tyckte särskilt mycket om (bland många fina):

"Det är på det hela taget ett förbannat språk vi ha. Orden trampa varandra på tårna och knuffa varandra i rännstenen. Och allt blir så påtagligt och rått. Inga halvtoner, inga lätta antydningar och mjuka övergångar. Ett språk som tycks vara skapat till bruk för den outrotliga pöbelvanan att plumpa ut med sanningen i alla väder"

Ändå är ju Söderberg en av dem som lyckas använda det svenska språket utan att ovanstående händer. Gertrud är just nu min.. favorit, måste vara en av de finaste pjäserna som har skrivits. Om det är något jag skulle vilja regissera på teater så är det den.


Nyare inlägg
RSS 2.0