fortunaaudentesiuvat

jag tittade på senaste avsnittet av Babel i svt-play nyss. en del av avsnittet handlade om poesins eventuella behov av att marknadsanpassa sig osv. och så var Stig Larsson (för er som inte vet det är han en riktig författare som skriver apbra- inte den där deckarfjanten som är död) där och de pratade om poesi och så pratade han om hur han aldrig har läst ett sms i sitt liv "för han har vissa principer". det tycker jag var fint sagt. han pratade om hur dagens samhälle kryllar av sätt att kommunicera och skriva på där man inte lägger vikt vid sina ord (bloggar, sms etc), orden bara sprutar ut, ord överallt. och på ett sätt är jag ju väldigt för hela blogg-generationsgrejen, alltså all information till alla, allas rätt att sprida information och tankar på ett smidigt sätt. men jag kan på något sätt också hålla med om att vårat samhälle är alldeles för fyllt av ord och information så att själva tanken ofta går förlorad i den strida ström av bokstäver som bara passerar oss hela tiden.

förr skrev man brev. då var man tvungen att begränsa sig, skriva det viktigaste och finaste av det man ville ha sagt, för det skulle dröja innan man hördes igen. sen kom telefonen och man kunde kommunicera tydligare och bättre, men man hade fortfarande inte med sig telefonen hela tiden så planering var ändå nödvändig. nu kan alla bli nådda hela tiden, alla kan kommunicera på stört. och visst är det praktiskt! Praktiskt. men inte främjar det språket eller känslan. att behöva längta efter någons svar. att få gå och vänta på ett brev som när det kommer tillfredställer ens längtan något otroligt, sådant händer inte nu.

det är det som är problemet med vårat samhälle idag. det finns inget tålamod. det finns ingen som orkar vänta på någonting.



en som orkade tänka och skriva <3