Filmfestivalen uppdatering!
Okej idag blev det tre filmer. Som alla var bra! Har haft flyt hittills i år och bara sett filmer som jag tycker är väldigt bra!
Först.. "Eagle vs Shark"! En charmig film från Nya Zeeland som påminner iaf mig väldigt mkt om Napoleon Dynamite, men med ett stänk Garden State. Inte lika bisarr som Napoleon Dynamite, men inte lika sansad som Garden State, en kärlekshistoria som rör sig någonstans mellan de två nämnda filmerna. Handlar om två riktiga misfits som finner varandra. Underbart med en film som tar upp det ämnet istället för att det handlar om en knäppis som blir kär i en "vanlig" person som lär sig under filmens gång att den minsann är värd att tycka om fast den är konstig. typ. Iaf hysteriskt roligt är det också, ungefär hela tiden, PERFEKT casting. Bara liksom.. JÄVLIGT bra!!! Inte på det sättet att det skakar om ens innersta och får en att gå därifrån med hjärtat inlindat i neroljat garn (eh.. men typ så kan det ju kännas), men liksom.. en film man vill se om och om igen!
Sen såg jag Antonio Banderas film (han regisserar) "El Camino del los Ingleses", som av någon underlig anledning i Sverige blev döpt till "Summer Rain". Också en fin titel, men jag gillar originaltiteln mkt mer. Den var otroligt bra! Väldigt mkt... känslor och otroligt vackra bildkompositioner. Inte alls vad jag hade förväntat mig, vet inte varför jag trodde den skulle vara mer lättsmält, men man har väl lite fördomar mot "Zorro" även om han självklart är en jävligt grym skådis med massa Almodóvar och prylar på nacken, man är väl Spy Kids-skadad eller ngt! Men hur som helst så var filmen.. mäktig. Väldigt spansk också, extremt spanska sexscener (ni vet, det ska provoceras hit och dit :P). Men en film jag verkligen vill se om, för det kändes inte som att man riktigt hajade allt på en gång, eller det gjorde jag inte. FO SHO! Svårt att säga något om handlingen, är väl en sorts "coming of age"-historia som cirkulerar främst kring huvudpersonen Miguelito, som efter en njuroperation börjar se på livet med nya ögon, men också medlemmar i hans kompisgäng som har sina problem, hemma och med kärleken.
Och till sist Harmony Korines "Mister Lonely". Ganska bisarr historia om människor som imiterar kändisar. "Michael Jackson" och "Marilyn Monroe" möts i Paris och Marilyn ber Jackson att komma med till ett slott där hon bor med sin man "Chaplin", sin dotter "Shirley Temple" och en massa andra typer, bland annat en mästerlig Abe Lincoln-imitatör och en Lilla Rödluvan. Det finns också en parallell historia om en grupp nunnor som bestämmer sig för att pröva sin tro genom att hoppa ut från ett flygplan utan fallskärm, med sig har de en galet övertydlig och hysteriskt rolig präst (spelad av Werner Herzog). Det är svårt att säga exakt vad jag tyckte om den filmen. För det första är jag osäker på om historierna borde ha vävts samman till en film, för de är ganska olika och har egentligen inte mkt gemensamt.. eller så är det exakt det de har, historier om människor som försöker ändra sig, skaffa något att tro på, hålla fast vid. Den var bitvis väldigt rolig, och grep verkligen tag i en med alla sina absurditeter. Så.. jag gillade den väldigt mkt. Diego Luna (Jackson) och Samantha Morton (Monroe) råkar också vara två av mina skådespelarfavoriter och de presterade utmärkt i filmen!
Först.. "Eagle vs Shark"! En charmig film från Nya Zeeland som påminner iaf mig väldigt mkt om Napoleon Dynamite, men med ett stänk Garden State. Inte lika bisarr som Napoleon Dynamite, men inte lika sansad som Garden State, en kärlekshistoria som rör sig någonstans mellan de två nämnda filmerna. Handlar om två riktiga misfits som finner varandra. Underbart med en film som tar upp det ämnet istället för att det handlar om en knäppis som blir kär i en "vanlig" person som lär sig under filmens gång att den minsann är värd att tycka om fast den är konstig. typ. Iaf hysteriskt roligt är det också, ungefär hela tiden, PERFEKT casting. Bara liksom.. JÄVLIGT bra!!! Inte på det sättet att det skakar om ens innersta och får en att gå därifrån med hjärtat inlindat i neroljat garn (eh.. men typ så kan det ju kännas), men liksom.. en film man vill se om och om igen!
Sen såg jag Antonio Banderas film (han regisserar) "El Camino del los Ingleses", som av någon underlig anledning i Sverige blev döpt till "Summer Rain". Också en fin titel, men jag gillar originaltiteln mkt mer. Den var otroligt bra! Väldigt mkt... känslor och otroligt vackra bildkompositioner. Inte alls vad jag hade förväntat mig, vet inte varför jag trodde den skulle vara mer lättsmält, men man har väl lite fördomar mot "Zorro" även om han självklart är en jävligt grym skådis med massa Almodóvar och prylar på nacken, man är väl Spy Kids-skadad eller ngt! Men hur som helst så var filmen.. mäktig. Väldigt spansk också, extremt spanska sexscener (ni vet, det ska provoceras hit och dit :P). Men en film jag verkligen vill se om, för det kändes inte som att man riktigt hajade allt på en gång, eller det gjorde jag inte. FO SHO! Svårt att säga något om handlingen, är väl en sorts "coming of age"-historia som cirkulerar främst kring huvudpersonen Miguelito, som efter en njuroperation börjar se på livet med nya ögon, men också medlemmar i hans kompisgäng som har sina problem, hemma och med kärleken.
Och till sist Harmony Korines "Mister Lonely". Ganska bisarr historia om människor som imiterar kändisar. "Michael Jackson" och "Marilyn Monroe" möts i Paris och Marilyn ber Jackson att komma med till ett slott där hon bor med sin man "Chaplin", sin dotter "Shirley Temple" och en massa andra typer, bland annat en mästerlig Abe Lincoln-imitatör och en Lilla Rödluvan. Det finns också en parallell historia om en grupp nunnor som bestämmer sig för att pröva sin tro genom att hoppa ut från ett flygplan utan fallskärm, med sig har de en galet övertydlig och hysteriskt rolig präst (spelad av Werner Herzog). Det är svårt att säga exakt vad jag tyckte om den filmen. För det första är jag osäker på om historierna borde ha vävts samman till en film, för de är ganska olika och har egentligen inte mkt gemensamt.. eller så är det exakt det de har, historier om människor som försöker ändra sig, skaffa något att tro på, hålla fast vid. Den var bitvis väldigt rolig, och grep verkligen tag i en med alla sina absurditeter. Så.. jag gillade den väldigt mkt. Diego Luna (Jackson) och Samantha Morton (Monroe) råkar också vara två av mina skådespelarfavoriter och de presterade utmärkt i filmen!
Kommentarer
Trackback
