Mina älskade syskon!
Mina småsyskon Ian och Isabel måste vara alla fattiga mödrars/fäders/syskons/annan vårdnadshavares dröm. Jag skulle idag tillaga fläskfilé med god pepparsås till middag. Jag är barnvakt ikväll, och mamma hade inhandlat mat som jag skulle tillreda. När jag som bäst satt o tänkte på att rycka upp mig och inta köket för lite cooking kommer mina syskon in i mitt rum och ber på sina bara knän (min bror gjorde det bokstavligt talat) att jag istället för det smarriga köttet med gräddig sås skulle föda dem med makaroner, bacon och äggula, som är en riktigt skabbig, men billig maträtt som mina småsyskon råkar älska. När jag säger ja till deras förslag jublar de. Det gör min lillasyster även när det vankas nudlar till middag. Roliga barn.
Sen blev det mindre roligt när jag råkade i bråk med min syster, som är 10 år och befinner sig i ngn typ av förpubertal period, hon är med andra ord obstinat som bara fan! :( Vi tjafsade o bråkade som fan och jag blev fruktansvärt arg, det smälldes i dörrar och skreks och lipades och fan vet vad. Jag kan tyvärr inte heller kontrollera min ilska när hon e sådär kaxig mot mig och upprepade gånger lipar, vänder bort huvudet osv när jag försöker tala henne tillrätta etc. Så jag sa åt henne: "Om du inte slutar lipa och lyssnar på mig så slår jag dig. Jag är inte din mamma så jag KAN slå dig." Och hon lipade.
Så jag slog henne :/ Inte så hårt, men tillräckligt hårt för att det inte ska vara okej. Därför har jag adderat ytterligare en punkt till min lista: "Varför jag absolut inte kan/ska/vill skaffa barn"
Jag tycker om när barn är obstinata. Och inte lyssnar och lyder allt som vuxna säger, när de tycker att det är fel. Problemet är bara att det inte är roligt när barn gör så mot en själv. Jag kan inte hantera det. Jag blir galen.
Jag älskar mina småsyskon så himla mkt. Ibland är de jobbiga, beter sig konstigt och jag är elak mot dem o skriker att de borde bete sig som normala människor. Vad det nu är :( Min syster är inte normal. Hon är unik, speciell, och jag vet att det säkerligen påverkar henne negativt om man inte accepterar henne som hon är. Men jag är elak :( Jag har alltid varit elak mot dem. Jag har varit snäll också. Men mycket elak. Och de älskar mig iaf. Så jag ska försöka vara snällare mot dem. Så att de minns mig som en snäll storasyster. Inte som en elak. Mina syskon är jätteintelligenta för sin ålder, intressanta att prata med och roliga att vara med. Så jag lovar mig själv nu att jag ska göra mitt allra bästa för att bete mig bättre mot dem.
<3<3<3<3 Spanien, för två år sedan, hos deras farmor.
Sen blev det mindre roligt när jag råkade i bråk med min syster, som är 10 år och befinner sig i ngn typ av förpubertal period, hon är med andra ord obstinat som bara fan! :( Vi tjafsade o bråkade som fan och jag blev fruktansvärt arg, det smälldes i dörrar och skreks och lipades och fan vet vad. Jag kan tyvärr inte heller kontrollera min ilska när hon e sådär kaxig mot mig och upprepade gånger lipar, vänder bort huvudet osv när jag försöker tala henne tillrätta etc. Så jag sa åt henne: "Om du inte slutar lipa och lyssnar på mig så slår jag dig. Jag är inte din mamma så jag KAN slå dig." Och hon lipade.
Så jag slog henne :/ Inte så hårt, men tillräckligt hårt för att det inte ska vara okej. Därför har jag adderat ytterligare en punkt till min lista: "Varför jag absolut inte kan/ska/vill skaffa barn"
Jag tycker om när barn är obstinata. Och inte lyssnar och lyder allt som vuxna säger, när de tycker att det är fel. Problemet är bara att det inte är roligt när barn gör så mot en själv. Jag kan inte hantera det. Jag blir galen.
Jag älskar mina småsyskon så himla mkt. Ibland är de jobbiga, beter sig konstigt och jag är elak mot dem o skriker att de borde bete sig som normala människor. Vad det nu är :( Min syster är inte normal. Hon är unik, speciell, och jag vet att det säkerligen påverkar henne negativt om man inte accepterar henne som hon är. Men jag är elak :( Jag har alltid varit elak mot dem. Jag har varit snäll också. Men mycket elak. Och de älskar mig iaf. Så jag ska försöka vara snällare mot dem. Så att de minns mig som en snäll storasyster. Inte som en elak. Mina syskon är jätteintelligenta för sin ålder, intressanta att prata med och roliga att vara med. Så jag lovar mig själv nu att jag ska göra mitt allra bästa för att bete mig bättre mot dem.
<3<3<3<3 Spanien, för två år sedan, hos deras farmor.
Kommentarer
Trackback
